”Alla i Sverige måste stå på samma golv av värderingar”
Lina Stenberg, skribent och krönikör:
1. Är en stram migration en förutsättning för att kunna bryta segregationen i Sverige i dag?
Det är en utbredd myt att minskad invandring ger minskad segregation. Nej, grundproblemet är att politiker under alldeles för länge inte gjort tillräckligt för att skapa ett integrerat, jämlikt Sverige. Med andra ord – alldeles för lite har gjorts för att se till att människor som flyttat hit har kommit in på arbetsmarknaden, erbjudits bra skolor och fått bli en del av samhället på lika villkor.
Om vi vill skapa ett jämlikt samhälle kan vi fortfarande göra det. Resurserna finns och all forskning visar att vi skulle vinna på det. Men detta görs inte genom att minska invandringen. Det är genom en genuin politisk vilja, genom att satsa långsiktigt med tillräckliga resurser.
2. Finns det några särskilda värderingar som invandrare behöver anpassa sig till i Sverige?
Debatten om att svenska värderingar ska råda och att invandrare ska anpassa sig visar på en obehaglig glidning som den konservativa högern applåderar. Enligt dem är det allt mer en fråga om ”assimilering”, som lägger över allt ansvar på den inflyttande, till skillnad från ”integration” där samhället delar ansvaret. Jag tycker att arbetarrörelsen ska akta sig för att använda den här retoriken, utan i stället diskutera hur vi som samhälle kan stötta invandrare i att lära sig språket och färdigheter som är användbara i Sverige. Vi ska inte skilja på folk och folk, inte ställa särskilda krav beroende på ursprung och bakgrund.
3. Om du måste välja ett, vilket är då viktigast att bryta först: boendesegregationen, skolsegregationen eller segregationen på arbetsmarknaden?
All segregation är dålig och måste brytas, men jag skulle börja i att stärka den egna försörjningen, alltså i arbetsmarknadssegregationen. När de nyinflyttade får jobb, blir det automatiskt ett viktigt steg in i samhället för hela familjen.
Här är det centralt att samhället erbjuder möjligheter till snabb och bra språkinlärning, arbetsmarknadsutbildning, praktik och andra anpassade åtgärder. Men för att detta ska fungera krävs mer resurser, för det räcker inte med de insatser som görs i dag. Och lika viktigt är att säkerställa att lönedumpning, sämre villkor och diskriminering inte får förekomma. Statistik visar tydligt att löner i dag sätts olika beroende på ursprung.
Här har arbetarrörelsen en viktig roll att spela.
Jimmy Jansson, kommunstyrelsens ordförande (S) Eskilstuna:
1. Är en stram migration en förutsättning för att kunna bryta segregationen i Sverige i dag?
Ja. Sverige kan inte fylla på med mer problem samtidigt som landet måste betala sin segregationsskuld. Den påverkar stora delar av samhället. Inte minst tryggheten. Mer migration så som den som varit slår mest mot dem som inte integrerats. Men alla påverkas. Det kommer fortsätta skapa en etnifierad underklass främst i parallella samhällen. Det ökar otryggheten. Pressar och polariserar arbetar- och medelklassen.
2. Finns det några särskilda värderingar som invandrare behöver anpassa sig till i Sverige?
Ja. Alla i Sverige måste stå på samma golv av värderingar för att en välfärdsstat av socialdemokratiskt snitt ska fungera. Mångkultur eller ”frifräserier” går till en klar gräns. Staten måste sätta ramar. Invandrad eller ej. En jämställd syn på flickors fri- och rättigheter och att sätta pojkars ramar. Kunskap om hur välfärdsstaten fungerar och att den bygger på arbete och att bidra. Skyldigheten att rusta sig för arbete och egen försörjning. Lära sig språket och att bidrag inte är lön. Respektera stiftade lagar.
Vänd på det. De som önskar klanstrukturer/hedersförtryck med egna rättssystem, bidragsfusk, grå och svart ekonomi, machokultur, våldsbrott eller som väljer att leva utanför ”samhället”. Det måste ner under golvet. Om det inte är för sent?
3. Om du måste välja ett, vilket är då viktigast att bryta först: boendesegregationen, skolsegregationen eller segregationen på arbetsmarknaden?
Boendesegregationen. Att skapa en etnifierad underklass där de med avsaknad av resurser och grundläggande utbildning har hänvisats till och blivit kvar i vissa stadsdelar. Avsaknad av svenska språket, nätverk, kunskap och information om samhället och där bristande kunskap samt vägledning om lagar, normer och värderingar är vardag. Där arbetslöshet är norm, inte att tjäna egna vita pengar på ett jobb. Där grund för identitetskris, där man slits mellan egen kulturell bakgrund och det nya samhällets allt för otydliga krav, skapar problem. Inte minst för barnen. Där machoideal och våld som medel förekommer.
Bostadssegregationen ger segregerade skolor och arbetsmarknad mer än det motsatta. En skola eller jobb kan bidra enormt. Men aldrig helt utgöra motvikt till det som sker i hemmet och stadsdelen.
