Annons:
Annons:

Adnan Habibija: Låt Arbetsförmedlingen slippa friskolans misstag

S-kongressen uppvisade en imponerande samsyn kring en rad åtgärder, inte minst för att göra upp med Sveriges extrema marknadsskola. Arbetarrörelsen har fått medvind i frågan. En orsak är att många unga, även liberaler och centerpartister, har gått i marknadsskolan. Det gör det mer naturligt att ifrågasätta den naiva hållningen till friskolor, kötid som urvalsgrund och obegränsade vinstuttag.

Socialdemokraterna har nu en ypperlig chans att nå framgångar, nästan exakt 30 år efter Bildt-regeringens friskolereform från 1992. I vår väntas utbildningsministern lägga fram en efterlängtad proposition i riksdagen för att minska skolsegregationen och öka likvärdigheten.

Men flera problem var kända från början. Redan 1992 presenterade OECD en rapport som varnade regeringen för reformens negativa effekter, inte minst segregation och bristande likvärdighet. Rapporten ignorerades av den fartblinda Bildtregeringen som inte ens diarieförde den. (En LO-utredare fann den nyligen i OECDs arkiv).

OECD var även kritiskt till hur friskolereformen implementerades. Det fanns ingen offentlig utredning som grund, än mindre några konsekvensanalyser. Det togs inga initiativ till pilotprojekt för att dra lärdomar. Varken forskare, lärare eller kommuner involverades i förberedelserna, trots att de sistnämnda skulle stå för implementeringen. OECD framhöll att detta var ett avsteg från den svenska traditionen att utreda, testa och bereda betydande politiska omläggningar. Men uppmaningen att dra ned på tempot negligerades.

Tyvärr finns det flera paralleller till den pågående privatiseringen av Arbetsförmedlingen. Båda reformerna är ideologiskt drivna och har kommit till stånd genom massiva lobbyinsatser från näringslivet. Men det stannar inte där.

reformeringen av Arbetsförmedlingen kom med i januariavtalet trots att det saknades en offentlig utredning

Många minns säkert att reformeringen av Arbetsförmedlingen kom med i januariavtalet trots att det saknades en offentlig utredning, eller för den delen några vetenskapliga belägg för positiva effekter. Bara några veckor senare presenterades slutbetänkandet från den statliga arbetsmarknadsutredningen, som länge hade utrett arbetsmarknadspolitiken i nära dialog med forskare, experter och arbetsmarknadens parter.

Det innehöll förslag om stegvisa och utvärderingsbara förändringar där staten och fristående aktörer konkurrerar på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. Men Martin Ådahl (C) hade redan fått igenom ”århundradets arbetsmarknadsreform”. Arbetsmarknadsutredningen hamnade i en papperskorg på departementet, utan att ens skickas på sedvanlig remissrunda.

Trots kritik från forskare, arbetsförmedlare, fackliga organisationer och till viss del även en samlad opposition körde januaripartierna på i raskt tempo – likt Bildtregeringen 1992. Regeringen gav förvisso Arbetsförmedlingen i uppdrag att sjösätta ett pilotprojekt, KROM, i 32 kommuner. IFAU fick i uppdrag att utvärdera projektet, men det sammanföll med pandemin och ett stort inflöde av arbetslösa. Utvärderingen blev osäker och ofullständig.

Reformen har inte heller beretts med relevanta aktörer

Reformen har inte heller beretts med relevanta aktörer enligt svensk tradition. Hur ska det hinnas med när den största förvaltningsreformen i modern tid ska genomföras under en mandatperiod?

Den första, och kanske sista, möjligheten att på formell väg bidra med synpunkter inför reformen finns i detta nu. Regeringen har skickat en skrivelse på remiss till 157 aktörer. Men den innehåller endast marginella lagtekniska justeringar. Reformen kommer i stället att genomföras genom förordningsändringar, myndighetsuppdrag och ekonomisk styrning. Därmed saknas en konsekvensanalys av reformen i stort.

LO varnar i sitt remissvar för att ersättningssystemen kan skapa incitament som gör att privata aktörer lockar till sig, och behåller, arbetssökande – snarare än att hjälpa dem till arbete. Samma aktörer lär också fokusera på de resursstarka. Fenomenen kallas ”parking” och ”cream skimming” och skapar segregation och ojämlikhet, inte minst i skolans värld.

lockande att förmedla vilket jobb som helst för att tjäna snabba pengar

Med resultatersättningar finns fler risker. Det är lockande att förmedla vilket jobb som helst för att tjäna snabba pengar. Att rusta arbetslösa en längre tid är dyrt. De kan pressas mot kortvariga jobb under deras kompetens – i synnerhet när de möter hot om minskad a-kassa. När bolag med vinstintresse övertar förmedlingsuppdraget ökar dessutom risken för fusk och felaktiga utbetalningar, vilket kräver dyra kontroller. Och ska vi gissa att utbudet i vissa delar av landet kommer bli lidande?

Detta är sådant som jag häromdagen fick möjlighet att diskutera med OECDs experter som återigen analyserar Sveriges implementering av en stor privatiseringsreform. Jag hoppas att regeringen inte begår samma misstag som Bildtregeringen utan hörsammar OECDs och andra aktörers synpunkter. Att privatisera gång på gång trots OECDs varningar och förvänta sig ett annat resultat har knappast några lysande framtidsutsikter.

Det är bättre att sakta ned, göra om och göra rätt. Vi har inte råd med ännu en dålig reform som måste lappas och lagas om 30 år.

Adnan Habibija är LO-utredare