Annons:
Annons:

Adnan Habibija: Dags för omtag kring de subventionerade jobben!

Det behövs ett omtag kring systemet med subventionerade jobb om vi ska lyckas pressa ned arbetslösheten. Foto: Peter Kroon.

Subventionerade jobb har länge varit en dominerande del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Satsningarna på 18 till 26 miljarder kronor årligen – närmare en halv procents BNP – gör att Sverige sticker ut internationellt med högst utgifter för denna typ av insatser.

Skillnaden reser frågor om våra och andra länders strategier. Är det bara vi som inser värdet av att kompensera arbetsgivare för lägre produktivitet på grund av till exempel funktionsnedsättningar, långvarig arbetslöshet eller bristande arbetslivserfarenhet? Eller har övriga länder funnit belägg för att lönesubventioner inte är ett framgångsrikt recept mot långtidsarbetslöshet?

Vi på LO finner goda argument för de höga satsningarna. Ett är positiva effekter på sysselsättningen.

Subventionerna riktas till grupper med svag anknytning till arbetsmarknaden och särskilda svårigheter att få reguljära arbeten. Men samtidigt som lönesubventioner förbättrar etableringen för många, bidrar regelverket och tillämpningen till segmentering. Med segmentering menar jag att subventionerat anställda är överrepresenterade i lågkvalificerade yrken och har sämre löner och villkor än övriga arbetstagare.

Den färska LO-rapporten ”Etablering eller segmentering – en analys av systemet med subventionerade anställningar” visar att subventionerade jobb är mycket ovanliga i branscher med stor arbetskraftsbrist (till exempel industrin, bygg, skola och omsorg) men vanliga inom vissa servicebranscher.

Inom hotell och restaurang har nästan en tiondel av arbetskraften ett subventionerat jobb. Av de anställda inom SCB:s yrkeskategori nio (yrken med låga formella utbildningskrav) är var femte lönesubventionerad.

Medellönen för subventionerat anställda är cirka 20 000 kronor per månad. Många får lägre löner än de kollektivavtalsenliga löner som regelverket kräver. Koncentrationen till vissa låglönejobb ger skäl att misstänka att arbetsgivare överkompenseras och i vissa fall överutnyttjar stöden, samt att konkurrensen i branscher snedvrids.

Det låga taket är ett allvarligt hinder för en spridning av subventionerade jobb till fler yrken med högre löner.

Rapporten fokuserar på regeringens lågt satta lönetak på 20 000 kronor/månad som innebär att arbetsgivaren inte subventioneras för den del av lönen som överskrider taket. Genom att utvärdera takförändringar 2017 finner jag ett statistiskt samband mellan lönetaket och lönerna, något som inte bevisats tidigare.

En slutsats är att lönerna är onödigt låga. Huvudförslaget är därför att det låga lönetaket ska höjas. Det låga taket är ett allvarligt hinder för en spridning av subventionerade jobb till fler yrken med högre löner. Koncentrationen till de lägst avlönade näringsgrenarna skulle kunna avvärjas om en större del av arbetsmarknaden skulle öppnas upp för anställningar med stöd.

Ett höjt lönetak är dock långt ifrån hela lösningen. Rapporten presenterar en rad konkreta åtgärdsförslag:

Stärk Arbetsförmedlingens beslutskapacitet och stoppa avvecklingen av extratjänster Nedskärningarna av arbetsförmedlare har lett till ett sämre stöd för arbetslösa. Antalet med lönebidrag och extratjänster har minskat kraftigt, trots att behoven har ökat. Det är olyckligt, inte minst eftersom extratjänster riktas till arbetslösa med svagast anknytning till arbetsmarknaden.

Inför krav på arbetsmarknadsprövning även för nystartsjobb och förtydliga i regelverket så att löner och villkor blir kollektivavtalsenliga. Trots att Arbetsförmedlingens instruktion kräver att arbetsmarknadspolitiken inte ska snedvrida konkurrensen på arbetsmarknaden bygger nystartsjobb på en rättighetslag som innebär att myndigheten inte kan neka subventionen om vissa krav uppfylls. Det strider mot uppdraget i instruktionen. Dessutom är det djupt olyckligt att Centerpartiet drivit igenom att kollektivavtalsenliga villkor inte ska krävas för nystartsjobb. Det är orimligt att statens resurser bidrar till löne- och villkorsdumpning.

Uppdra till Arbetsförmedlingen att väga in fler aspekter och ge dem förutsättningar att kontrollera och sanktionera fusk Oförklarligt många deltids- och tillfälligt anställa och många subventionerade jobb som inte leder till fasta jobb kan vara tecken på att verksamheten är mindre produktiv än normalt och att en lönesubvention är omotiverad. Arbetsförmedlingen bör i lämplighetsbedömningen väga in fler aspekter än hur lönen förhåller sig till kollektivavtalen. Rapporten tar även upp att det finns brister i kontrollarbetet. Myndigheten behöver ges bättre förutsättningar att systematiskt kontrollera arbetsgivare som anställer med stöd och utkräva sanktioner när fusk uppdagas.

Det behövs ett omtag kring systemet med subventionerade jobb om vi ska lyckas pressa ned arbetslösheten. Genom LO:s förslag skulle träffsäkerheten öka och en bättre utväxling av satsade resurser säkerställas. Därmed skulle systemet leverera mer etablering och mindre segmentering på arbetsmarknaden.

Adnan Habibija är LO-utredare och författare av rapporten ”Etablering eller segmentering – en analys av systemet med subventionerade anställningar”