Progressivt toppmöte för hopp och stolthet

Hann du uppfatta att Magdalena Andersson var på ett stort ”anti-Trump-möte” i Spanien? Jag spenderade två hela dygn i konferensbyggnaden i Barcelonas förorter och måste få berätta hur det var.

Möjligen var forumet det största någonsin. Politiska S-ledare från 72 länder och samtliga världsdelar, ett åttiotal paneler, runt 325 talare och över 5 000 deltagare – hela den globala progressiva rörelsen var samlad, med stort deltagande från fackföreningar och civilsamhället. Lärdomarna var många.

Spanien är världstvåa i investeringar i förnybar energi. Vid kaos i Mellanöstern och högre energipriser så klarar sig Spanien bättre än andra, och dessutom förlorar extremhögern ett populistiskt argument. Bättre att göra rätt än att fastna kring priset vid fossilpump, alltså. 

En stor, öppen seminarieyta var döpt efter Ernest Lluch – som år 2000 sköts med två skott i huvudet av separatistgruppen ETA. Här hörde jag politiker (bland andra Stefan Löfven) och akademiker tala om skatter på de superrika som en total no brainer.

Demokratin framstår som meningslös om vi inte kan minska ojämlikheten, för rättvisare skatter hör ihop med demokratins legitimitet och vanligt folks tillit. Ernest Lluch var ekonom och socialist och hade säkert uppskattat den djärva diskussionen. 

Pedro Sánchez har sagt att migration har en moralisk dimension – det handlar om människor – samt en pragmatisk. Spanien har en åldrande befolkning, migranter står för runt tio procent av inkomsterna till socialförsäkringssystemet, men får bara en procent av de offentliga utgifterna.

Självfallet måste migrationspolitiken vara principfast, men i Barcelona rymdes flera perspektiv. En studie visar att rasism kostar Spanien 17 miljarder euro om året – runt 1,3 procent av BNP – i förlorat arbete, utbildning och inkomster.

Visst har du hört om gapet – att unga kvinnor lutar åt vänster och prioriterar jämställdhet och trygghet, medan unga män lutar åt höger och framhåller vikten av meritokrati, att få ett erkännande samt att ekonomi är viktigare än jämställdhet?

En studie av fem länder som presenteras av tankesmedjan FEPS bekräftar detta – men lösningen är inte sluta kalla sig feminist och anpassa sig till de unga männen. Gapet skapas av två olika uttryck för samma oro, en ängslan kring jobb, bostad, klimat, ekonomi och geopolitik. Bättre att ge sig på de grundläggande problemen. 

Konferensen avslutas med ett – hands down – retoriskt skickligt tal av Sánchez. Han slår fast högerextremismens och neoliberalismens tid är över, de skriker högst för att de har misslyckats, resultatet är krig, inflation, ojämlikhet, social splittring.

Därefter får vi en lösning i tre punkter. Först progressiv enighet, som mötet i Barcelona ska skapa och uppvisa. Sedan stolthet, för extremhögern har gjort vår socialdemokratiska identitet till en förolämpning. Men nu ska skammen byta sida! Du som är freds- och miljövän, facklig och feminist är den som ska vara stolt.

Till sist handlar det om tron på framsteget. Extremhögern har lyckats skapa en kamp om vad som är uppnått, medan vi till vänster måste se nästa framsteg som ett löfte – ett samhälle där livet innebär mer frihet, mer tid att leva.

Låt oss hoppas att Magdalena Andersson tar med sig hoppet och stoltheten tillbaka till vår valrörelse. ¡Vamos!

Eric Sundström är chefredaktör för ABF:s kulturmagasin Fönstret.

I nummer 2-2026 som kommer den 25 maj läser du ett längre fotoreportage från Barcelona.