Lars Stjernkvist: Viktigast nu är att visa medkänsla
I samband med Förintelsens minnesdag lyssnade jag till en föreläsning av forskaren Christer Mattsson och han konstaterade något som egentligen är djupt mänskligt och självklart; när någon i vår egen grupp, någon som tillhör den gemenskap som jag identifierar mig med, gör något riktigt dumt, då ser vi det som något avvikande. Ett personligt felsteg. När någon från en främmande grupp gör något förkastligt, då ser vi det inte så sällan som ett uttryck för den gruppens sätt att tänka och bete sig.
Jag kom att tänka på föreläsningen när jag lyssnade till alla spekulationer efter det mardrömslika i Örebro. I skrivande stund vet vi inte mer än att det var en ensam person som gick in med ett skjutvapen på en vuxenskola och dödade minst elva personer och skadade flera.
Ja, i förlängningen är det förstås ännu fler skadade. Jag läser vad kommunstyrelsens ordförande John Johansson skriver klokt om alla Örebroares sorg och jag håller helt med Ulf Kristersson och Magdalena Andersson när de uttrycker hela landets medkänsla. Vi är berörda därför att vi kan föreställa oss miljön där det hände och vi känner en närhet till Örebro.
Snart kommer en tid då vi inte längre behöver spekulera. Då vi i alla fall vet mer om drivkrafterna till det besinningslösa mördandet. Politiker och poliser uppmanar oss att inte dra några slutsatser högt innan vi vet. Att låta polisen ha arbetsro och inte peka på samband som kanske inte finns.
Motivet är alltid viktigt i samband med alla brott, helt enkelt därför att motivet ger en vägledning om hur vi förhindrar nya brott.
Det är en förnuftig uppmaning. Samtidigt måste vi förstås så småningom diskutera orsak och verkan. Efter mordet på utrikesminister Anna Lindh följde en intensiv debatt om psykiatrin och vi har haft dåd med kopplingar till religiös och politisk extremism. Motivet är alltid viktigt i samband med alla brott, helt enkelt därför att motivet ger en vägledning om hur vi förhindrar nya brott.
Och vi får inte blunda för sambanden, oavsett om vi upptäcker att det handlar om en extremism som har rötterna långt bort eller om det handlar om ett motiv som har vuxit fram i ett stillsamt villakvarter i en stad lik vår egen.
Men som sagt, i skrivande stund vet vi väldigt lite. Det viktiga nu är att visa medkänsla. Jag har varit politiker länge och ordet har alltid varit ett viktigt redskap. I sådana här lägen känns det som om orden inte räcker till. Orden känns futtiga i förhållande till den enorma tragedin.
I sådana här lägen känns det som om orden inte räcker till.
Statsministern och kommunstyrelsens ordförande och många andra upprepar ungefär samma saker. Sorg. Medkänsla. Och en uppmaning att låta polisen göra jobbet.
Självklarheter ja, men viktiga sådana. De gör mig trots allt lite lugnare eftersom självklarheterna visar att det finns en djup respekt för alla närmast berörda och att det finns en uppriktig vilja att få veta de samband och motiv som kan förklara mördandet.
Självklarheterna som sägs visar att det trots allt finns mycket som förenar många i vår gemenskap.
Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare partisekreterare för S
