AIs värde måste fördelas rättvist

Alla pratar om AI – på goda grunder. Den artificiella intelligensen, AI, har varit på allas läppar sedan de stora språkmodellerna gjorde ett genombrott under senhösten 2022. Många försöker bena ut vad AI skapar för användningsområden och förändringar i såväl näringslivet som samhället. Nu vet vi tillräckligt mycket för att mer nyktert fundera kring hur vi ska ha nytta av den nya tekniken. 

Teknikskiften innebär ofta samhällsförändring. Däremot är det – menar vi – ett misstag att beskriva denna samhällsförändring som automatisk eller given. Det är också riskabelt att falla till föga för beskrivningar om att Sverige ”missar AI-tåget”. Samtidigt som vi ska fortsätta som innovationsland behöver vi också ha en demokratisk diskussion om vilket tåg vi ska ta, liksom att resan ska ske med respekt för grundläggande värden som offentlighetsprincip och rättssäkerhet. 

Även det algoritmstyrda offentliga samtal som driver dagens polarisering måste uppmärksammas på högsta politiska nivå och underkastas diskussion i nationella såväl som transnationella organ. I ett säkerhetspolitiskt läge med attacker riktade mot och med digitala system är förbättrad cybersäkerhet en förutsättning såväl för demokrati och mänskliga rättigheter. Här finns mycket att göra – men samtidigt kan hänvisningar till nationell säkerhet inte vara ett carte blanche för att runda integritetslagstiftning. 

Den tekniska utvecklingen är inte, och bör inte vara, frikopplad från politiska värderingar. Om teknikens politiska dimensioner glöms bort riskerar vi att osynliggöra samhällsbeslut som borde fattas i demokratiska församlingar. Motmedlet är en medvetenhet om att den tekniska utvecklingen inte är självgående utan att den kan och bör underkastas demokratins principer.

Rätt använd kan tekniken bidra till frihet, tillväxt genom ökad produktivitet, en stärkt demokrati och bättre samhällen. 

Rätt använd kan tekniken bidra till frihet, tillväxt genom ökad produktivitet, en stärkt demokrati och bättre samhällen. Fel använd kan den resultera i populism, osäkerhet och undergräva hela samhällsbygget och i stället minska människors produktivitet och livskvalitet. Teknik är en form av maktutövning, och med makt bör följa ansvarsutkrävande. Det innebär en skyldighet för politiken att förstå, undersöka och ifrågasätta ny teknik – men också att förstå att AI är en del av samhället, inte något som står i motsats till samhället. Därför är det nödvändigt att aktivt reflektera kring inom vilka frågor vi inte vill använda AI.

Det är dags för politiken att bli mer aktiv i AI-frågorna genom att vara med och utforma vilket samhälle vi vill ha. Precis som andra politikområden handlar AI-politik om välståndsfördelning och jämlikhet men också om utveckling och innovation. Det är dags för en aktiv teknikpolitik! 

Vi föreslår därför: Elva punkter för en socialdemokratisk AI-politik

1. Teknik och innovationer kan ge vingar åt människans förmåga – om den jobbar för oss, och inte tvärtom. Vi välkomnar förändring och undersöker de positiva effekter den har och kan ha för oss.
2. Vi accepterar inte den falska dikotomin att reglering och innovation står emot varandra. Att främja innovation och samtidigt mildra samhälleliga orättvisor kräver ett ramverk som säkerställer att fördelarna med AI fördelas rättvist. Lagstiftning och regelverk är en oundgänglig del av demokratiskt maktutövande och det gäller också när ny teknik implementeras i våra samhällen.
3. Det värde som AI genererar behöver fördelas rättvist. Strukturomvandlingen kräver därför de verktyg vi har för att dela på riskerna och kostnaderna solidariskt: socialförsäkringar, trygghet i omställning, möjlighet till utbildning och livslångt lärande. 
4. AI och algoritmer bör utnyttjas inom offentlig sektor, men med försiktighet, möjlighet att förstå och överklaga samt med full transparens genom offentlighetsprincipen. Uppgifter som bör åligga det offentliga får inte delegeras till privata företag utan långt gående garantier och kontrollsystem – det kan gälla allt från nationell säkerhet, finansiella system eller dataintegrering. Byråkratin får inte bli till en algokrati.
5. Kommuner, regioner och myndigheters digitala arbete bör utgå från open source-principer, även för inköpt programvara. Öppen källkod ger inte i sig tillräcklig transparens men ger en bättre utgångspunkt för att revidera och sprida koden och att inte låsas in i en enskild firmas system. Det splittrade digitala landskap offentliga aktörer har i dag främjar varken demokrati eller tillväxt.
6. Kunskap är makt, och kunskapsbrist ger också maktlöshet. Folkbildning är en del av demokratin, och folkbildning och AI är nödvändig för att ge medborgarna möjlighet till deltagande i AI-politiska frågor. Även tillgång till teknisk expertis för beslutsfattare behöver resurssättas, så att den demokratiska makten inte ständigt är i kunskapsunderläge mot andra teknikaktörer. På samma sätt bör ett ansvar om popularisering av tekniken läggas på utvecklarna: man ska inte behöva programmera för att vara medborgare. 
7. Det digitala offentliga rum med sociala medier som vi och våra barn lever i är en kommersialiserad plats, där vi översköljs av desinformation, deep fakes, säkerhetsoperationer, hot och hat. Risker accentueras av att plattformarna ägs av ett fåtal stora kommersiella aktörer. Samtidigt vill vi slå vakt om det fria ordet på internet. En utgångspunkt är att sociala medier är en samhällsviktig infrastruktur, våra offentliga rum där vi tar del av nyheter och umgås. Vi bör därför förhålla oss till den med som vi gjort med tidigare samhällsviktig infrastruktur, som järnväg eller telefon, där offentliga strukturer och internationella organ haft engagemang och intresse.
8. Det måste finnas möjlighet för den enskilde att få stöd mot AI-orättvisor och AI-sårbarhet. Sverige behöver en algoritmombudsman där frågor om algoritmer och AI samlas för att stötta medborgare och granska algoritmer.
9. Djävulen sitter i datan. En omedveten fördom, eller bara urvalet av vilken data som används, kan leda till snedvridna och värderande resultat som riskerar att implementeras långt utöver algoritmens ursprungliga syfte och användningsområde. Resultatet blir att datan reproducerar det mönster som den matats med från början, med samma brister. En strategi för rättvis data är en förutsättning för ett rättvist samhälle.
10. Stora delar av arbetslivet riskerar så kallad algoritmisk arbetsledning, och balansen på arbetsmarknaden hotas när det är möjligt att minutstyra och sekundutvärdera våra jobb. I denna process får varken fackförbunden eller politiken vara svarslösa eller utan inflytande. Tekniken som införs utan dialog med arbetstagare blir dålig och dyr, och tenderar att slå sönder fungerande strukturer utan att öka produktiviteten. Den data som arbetstagare genererar innebär dessutom ett stort ekonomiskt värde, och bör beaktas i avtal mellan arbetstagare och arbetsgivare. 
11. Sverige behöver ha en aktiv internationell röst i AI-frågor och vara en politisk aktör inom exempelvis EU. Starkare svenska positioner när den europeiska AI-förordningen förhandlades hade till exempel sannolikt inneburit mer inflytande. Det duger inte att slentrianmässigt gnälla på EUs dataskyddsförordning, GDPR – i stället behöver konstruktiva lösningar, som syftar till att stärka europeiska medborgares integritet och inflytande, föras fram.

Maja Fjaestad
Simon Vinge
redaktörer till antologin ”AI och makten över besluten”