Vatten och avlopp måste bli del av välfärden

En allmän uppmaning om att koka dricksvattnet leder direkt till ökade intäkter för den lokala livsmedelshandlaren i Bollnäs i form av flaskvatteninköp. Under pandemins första månader ökade inköpen av toalettpapper i sådan utsträckning att det blev problem i leveranskedjorna till butikerna. Försäkringsbolagen stämmer Gävle kommun på 1,2 miljarder kronor för översvämningsskador som uppkom i samband med tusenårsregnet 2021.

Våra samlade behov av hållbara och fungerande VA-tjänster är helt livsnödvändiga och samtidigt synnerligen sårbara. Får vi inte rent dricksvatten ur kranen eller fungerande spolning på toaletterna blir välfärdsutmaningarna påtagliga inom loppet av några timmar. Äldreboenden och skolor drabbas, sjukhus måste gå upp i stabslägen, operationer måste ställas in eller omprioriteras. Listan kan göras lång och omfattande kring utmaningarna som uppstår då vårt viktigaste livsmedel och utsläppstransportmedel – vatten, blir utsatt för negativ påverkan. 

Klimatförändringarna leder till fler svårbedömda skyfall, översvämningar, dagvattenutmaningar, läckage, torka med mera. Enligt en sammanställning av Svenskt Vatten finns det omkring 1 750 vattenverk som producerar nästan 900 miljarder liter dricksvatten per år till drygt 8,5 miljoner människor. Ledningsnätet för dricksvatten sträcker sig cirka 71 000 kilometer, vilket motsvarar nästan två varv runt jorden. För att hantera avloppsvattnet finns 1 200–1 300 reningsverk och totalt 101 000 kilometer avloppsrör, vilket motsvarar två och ett halvt varv runt jorden.

Huvuddelen av våra nuvarande va-ledningsnät och anläggningar byggdes ut efter kriget. Staten stod som garant för utbyggnaden och det var helt nödvändigt för att både bygga bort bostadsbristen, öka folkhälsan och skapa fortsatt välfärd i Sverige. 

Svenskt Vatten har räknat fram att det behövs investeras motsvarande 560 miljarder kronor (2022 års siffror) fram till 2040 för att garantera fortsatt hållbara VA-tjänster. Med dagens investeringstakt kommer det att ta 200 år innan vi når dit. 

Kommunerna är ansvariga för VA-verksamheterna enligt Lagen om allmänna vattentjänster och det är i huvudsak positivt för alla som nyttjar VA-tjänsterna, men samtidigt är Sverige ett stort land med olika lokala och geografiska utmaningar. I en kommun finns det tre meter/ledning per invånare, i en annan 90 meter/ledning per invånare. I Stockholm kostar det 22 miljarder kronor att bygga avloppstunneln mellan Bromma och Sickla, i Örebro kostar det 7,5 miljarder kronor att bygga en dricksvattenledning från Vättern till Örebro med kringliggande kommuner. Ökade EU-krav, PFAS i dricksvatten, krånglig lagstiftning för att fondera till reinvesteringar i VA gör att kommunerna kommer att tvingas höja både taxor och avgifter rejält de närmaste 10–15 åren.

Svenskt Vatten har räknat fram att det behövs investeras motsvarande 560 miljarder kronor (2022 års siffror) fram till 2040 för att garantera fortsatt hållbara VA-tjänster. Med dagens investeringstakt kommer det att ta 200 år innan vi når dit. Efter infrastrukturpropositionen är detta det näststörsta samlade investeringsbehovet i Sverige. Märkligt nog smyger frågorna under radarn, men det är helt nödvändigt att hantera med ett samlat nationellt grepp, precis som efter kriget. Säkerhetshotet är påtagligt, beredskapskraven ökar. Många kommuner väljer mellan att höja skatter eller VA-taxor. VA-måste bli en del av välfärden, inte en parallell till densamma.

Utan vatten och fungerande VA stannar Sverige. Det är dags för en nationell synvända neråt och samling kring det viktigaste vi har – vatten. 

Pyry Niemi
fd riksdagsledamot(S) och public affairs manager på Svenskt Vatten AB