Demirok om vägvalet – politiken och regeringsfrågan

– Jag klev rakt in i den. Du fick igång mig direkt, skrattar Muharrem Demirok.

Ja, det handlar om regeringsfrågan. 

När hemstaden Linköping – där M nu styr med S, istället för med C – nämns lägger centerledaren genast ut texten om faran i att låsa sig i de traditionella blocken. 

– Det är förödande för den demokratiska utvecklingen. Det innebär totala låsningar. Hela riksdagsarbetet blir bakbundet. Därför tycker jag att styret i Linköping är jättebra. Det var vad Linköping behövde där och då, och då löste man det. Det är sunt bondförnuft. 

Demirok lyckades inte övertyga Ulf Kristersson (M) om parlamentariskt bondförnuft i riksdagens partiledardebatt. Att det ute i landet finns ”vuxna politiker” som vill hitta lösningar utan att ge ytterkanterna inflytande. Kristersson svarade att Centerpartiet är en del av problemet, som vill öka invandringen.

– Det är så tragiskt att oavsett vilken fråga det är så har svaret blivit invandring. Är det kris i skolan är det invandringens fel. Det är muslimernas fel. Är det ökad brottslighet, då är det invandringens och muslimernas fel. Vad det än är, säger Demirok.

Nu var det egentligen inte regeringsfrågan som vi skulle tala om, utan Centerpartiets politikutveckling. Men att identifiera de stora politiska projekten är ju vägen till att bilda samarbeten.

För Centerpartiet är klimatet, skolan, tryggheten, landsbygden och tillväxten de frågor där partiet tillsatt arbetsgrupper för att leverera inte bara en vässad politik utan ”flaggskeppsreformer” av typ arbetslinjen.

– Det var en stor anledning till att väljarna gav Alliansen förtroende. Man kom åt det stora utanförskapet, arbetslösheten och det ökade bidragsberoendet. Jag skulle också kunna lyfta till exempel maxtaxan. Den här typen av reformer som tar ett ordentligt häv och vrider om en situation som alla är överens om är oönskad. Det tycker jag är en flaggskeppsreform, säger Demirok.

Lite svårare har han att hitta exempel på rena C-flaggskeppsreformer. En skulle kunna vara deponilagen som Olof Johansson drev igenom och som ledde till en boom av regionala kraftvärmeverk, funderar han.  Deponilagen kanske inte gav lika många röster som arbetslinjen. Det gjorde inte heller maxtaxan, men ändrade debatten.

Solen skiner in i rummet på Storkyrkobrinken, där Centerpartiet huserar granne med riksdagsbiblioteket. Genom fönstret kan man snegla ned mot Riddarhuset. Demirok tar av sig den rutiga kavajen.

Han börjar även bildligt talat bli lite varmare i kläderna. Partiet ligger visserligen fortfarande lågt i opinionen och har svårt att riktigt komma in i debatten, men Demiroks första val, EU-valet, gick bra.

Även om han själv inte kan ta hela äran, så stärkte det hans position och därmed partiet. Framför allt visade det att när klimatfrågan står högt dagordningen (och inte regeringsfrågan) är Centerpartiet relevanta. Klimat och tillväxt är  en stark centeridentitet och en given valfråga 2026. 

Det är ingen tillfällighet att Demirok går hårt åt energiminister Ebba Busch för att inte finansiera kablarna till havsvindkraftsparken Kriegers flak. Centerpartiet vill hitta fler valfrågor för Tidötrötta mittenväljare.

– Det här är den första regeringen i modern tid som ökar utsläppen medvetet. Det är fruktansvärt att se. Men jag skiljer mig också från de övriga oppositionspartierna i att jag ser det här som en drivkraft för hela vår tillväxt, säger Demirok.

Han illustrerar hur frontlinjen i den gröna omställningen hotas av en dominoeffekt där indragen miljöbilsbonus minskar efterfrågan på elbilar och i förlängningen nya gruvor och grönt stål. 

– Jag ser hela gröna omställningen som en nyckel till hur vi ska finansiera vår välfärd. Om inte den blir av, då kommer det att drabba väldigt många företag. Jag blir så otroligt upprörd när jag hör debatten om Northvolt nu. Hur skadeglädjen bara yr i många partier inom Tidösamarbetet. 

– Det är svensk basindustri som man påverkar. Det är svenska jobb, det är svensk välfärd vi pratar om.

Muharrem Demirok menar att Busch och Kristersson ägnat så stor kraft åt att ”bygga upp hatet mot omställningen” att det skadat förutsättningarna.

– Alla minns ju vykorten som lokalpolitiker skickade ut till sina medborgare där man hade ritat upp vindkraft precis vid stranden. Det är ju klart att de gräsrötterna och de trupperna inte kommer att ändra sig över en natt.

– Det är det sorgliga, det är där vi har hamnat. Grön omställning har blivit en del av kulturkriget.

I omställningen finns ett gemensamt projekt vid ett eventuellt regeringsskifte 2026.

– Där ser jag en stor skillnad, att Magdalena Andersson ser behovet och kommer att backa upp det. Ulf Kristersson förstår att det behöver göras, men han har inte förmågan att backa upp det. Framför allt har han inte förmågan att köra över Jimmie Åkesson.

Centerpartiet vill liksom Socialdemokraterna se en ny energiöverenskommelse, där kärnkraften är en del, öppet för fler reaktorer, men inte på bekostnad av vindkraften.

Maud Olofsson (C) gjorde ju med stor vånda en energiöverenskommelse 2009 som öppnade för kärnkraft om marknaden så ville. Men den uppgörelsen lämnade KD och Moderaterna. Nu har de gamla allianskollegorna bundit sig vid masten för en ensidig storsatsning på kärnkraft, med statliga garantier. 

– Jag tror att det offentliga måste finnas inne i energiproduktionen. Men att därifrån dra undan förutsättningarna för marknaden på det sättet som den här regeringen nu gör, det kommer vara skadligt. Det innebär ju att vi får en extra kärnkraftsskatt som drabbar allihop, inte bara den här generationen utan nästa och kanske generationen därpå. Det är inte vad jag såg framför mig när Ebba Busch (KD) åkte runt på gator och torg med falukorv i högsta hugg.

Du vill ju samarbeta med andra borgerliga partier. Är du inte orolig att de nu binder sig för kärnkraften och därmed slår in en kil mot samarbete, för decennier?

– Vi behöver en långsiktig energiöverenskommelse och både socialdemokrater och moderater måste vara med där. Det var mitt första säg i den här frågan och det håller jag fast vid. Jag är beredd att samarbeta i en sådan överenskommelse där de två finns med vid bordet.

Pendeln slår i alla partier. Annie Lööf valdes som liberal förnyare, kritisk till tidigare S-C-samarbeten. Till hennes efterträdare valde Centerpartiet ett pragmatiskt kommunalråd uppvuxen i en stockholmsförort. 

Demirok inledde som ny centerledare med att ompröva skolpolitiken. Partiet vill nu slopa den hårda godkäntgränsen för gymnasiestudier, införa offentlighetsprincipen och komplettera skolpengen med en fast grundpeng. Budskapet är att partiet inte ska sitta i knät på friskolelobbyn. Demirok tar också avstamp i skolan när han förklarar varför han nu pratar om ”varm liberalism”.

– Skolan var en grundorsak till att vi bildades som parti för 114 år sedan. Att landsbygdens barn skulle få samma förutsättningar. Sedan hamnade vi i ett fack med hela friskolefrågan. Vi upplevde att vi mer försvarade fri företagsamhet än barnens rätt till en god utbildning. Skolfrågan handlar inte om fri företagsamhet i grunden. Det handlar om vilken utbildning våra barn ska få. Det handlar om möjligheten till livsresa som varje unge ska ha rätt till. Det är för mig varm liberalism.

Han är dock snabb med att poängtera att han tror på valfriheten. Att han själv inte fick ta del av det fria skolvalet. Hans yngre bror däremot fick välja och gick på Enskilda Gymnasiet i Stockholms innerstad, där kronprinsessan Victoria och prinsessan Madeleine tagit studenten.

– Vi bodde på exakt samma adress i Vårby gård. Jag fick inte välja. Min bror fick välja och han gick med prinsar och prinsessor. Det gick ändå bra för mig. Jag blev partiledare. Han har blivit advokat. Men det visar vad valfrihet innebär, säger Demirok.

Men är det verkligen ett bra exempel? Enskilda Gymnasiet illustrerar väl friskolesystemets baksidor. Socioekonomiskt starka föräldrar ställer sina barn i kö vid födseln, vilket skapar skolsegregationen med bristande likvärdighet.

– Alla skolor ska ju vara bra. Det är därför jag också är så tydlig med att poängtera att det inte bara handlar om möjligheten att få välja en skola. Det handlar också om möjligheten att välja bort en dålig skola. Min gymnasiegång var ingen positiv upplevelse. Det var tre riktiga skitår. Jag längtade bort från den skolan varje dag. Men pamparna hade bestämt att där skulle jag gå.

Vinstutdelningen är fortfarande en skiljelinje inom oppositionen. Längre än till bromsad vinstutdelning tills dess kvalitetsbrister är åtgärdade går inte C. Demirok är övertygad om att det kommer att ske en ”självsanering” inom friskolevärlden. 

–  Jag är säker på att vi kommer att hitta en väg fram. Det skulle ju vara en mångmiljardinvestering för det offentliga att tvångsinlösa alla aktiebolag. Det skulle inte gå. 

– Vill vi ha ett skolsystem som trycker bort alla de här alternativen? 

– Det är inte en lätt fråga. Men jag är beredd att göra ytterligare förflyttningar för vårt partis räkning för att komma fram till något som är hållbart över tid.

Den liberala övertygelsen krockar även med de mer ingripande förslag för att bryta segregationen som en S-arbetsgrupp har föreslagit. Demirok avfärdar till exempel obligatorisk förskola, även frukost i skolan. 

– Det offentliga ska inte vara inne i allting. Det offentliga ska skapa förutsättningar för den enskilde att klara sig. Att få den självkänslan, att du faktiskt klarar av att sätta mat på barnens bord det är ju en grundläggande förutsättning att också bygga upp en människas egen självkänsla.

Integration handlar istället om att skapa en väg in i samhället via jobb, menar han.

– När min pappa kom hit som ung pojk, 17 år. Det är över 50 år sedan. Då var det ju inte ett problem att få jobb i Sverige. Mamma och han hade ju fem jobb sinsemellan. Blev du av med ett jobb så gick du till nästa ställe. Det här var ju klassisk socialdemokratisk politik. Se till att det finns jobb. Se till att människor kommer i jobb. Fort. 

C-jobbpolitiken bygger nu som tidigare på sänkta skatter och arbetsgivaravgifter. Jobben och skolan prioriteras i partiets senaste budget. Halverade arbetsgivaravgifter för ingångslöner och fem miljarder extra till skolan. Det finansieras med röda skynken som snabbare nedtrappad a-kassa och mindre arbetsmarknadspolitik, avskaffad avdragsrätt för a-kasseavgiften, borttagna dagar på lägsta nivå i föräldraförsäkringen och skarpare tidsgränser i sjukförsäkringen.

C välkomnar i princip den slopade avtrappningen av jobbskatteavdraget som sänker skatten för de högsta inkomsterna, men vill liksom S nu sänka skatterna mest för låginkomsttagare. 

Muharrem Demirok må ha förklarat Magdalena Andersson som sin statsministerkandidat, men den ekonomiska politiken är fortsatt borgerlig. I regeringsfrågan är det fortsatt mitten som gäller, ett alternativ till både Tidösamarbetet och ”till den socialism som kännetecknar resten av oppositionen” som han utryckte det nyligen.

Vilken socialism är det du menar?

– Vänsterpartiet går snabbt in i enkla snabba lösningar. Matpriserna är dyra, då måste vi reglera matpriserna. Det funkar ju inte i verkligheten. När vi pratar om elpriserna: Nu stänger vi gränsen, vi klipper kablarna. Den typen av förenklade lösningar som bygger på en ideologisk grundton hos Vänsterpartiet. Det är inte ansvarsfullt, säger Demirok.

Han tar även upp kritiken som Stefan Löfven riktar i sin bok mot Nooshi Dadgostars (V) agerande vid misstroendet som fällde Löfven och januariavtalet med C och L.

– Där är det ju tydligt. Det är inte ett ansvarstagande parti. I den situation som Sverige nu befinner sig i så måste man ha partier som orkar och vill ta ansvar. Det är därför jag också säger att det inte är ett parti som är moget för regeringsansvar. 

Men är en mittenregering realistisk? 

Demirok menar att frågan 2026 ställs i ett nytt ljus i och med Jimmie Åkessons ultimativa krav på medverkan i regeringen. 

– Valet 2026 kommer att ha helt andra förutsättningar. Nu går vi in en verklighet där vi har provat Tidöpartierna. Blev det så bra som Liberalerna sa att det skulle bli? 

– Min kollega Johan Pehrson (L) sa i valet att ”vi vill inte se en socialdemokrat som statsminister, vi vill se en moderat som statsminister”. Det kommer ju inte gälla 2026. Då handlar det lika mycket om Jimmie Åkesson som statsministerkandidat. 

– Jag hoppas verkligen att Johan Pehrson delar min uppfattning när jag säger att jag varje dag i veckan väljer Magdalena Andersson före Jimmie Åkesson.