Lars Stjernkvist: Politiken får aldrig bli svart eller vit

Jag erkänner, det fanns tillfällen under mina år som partisekreterare då jag kände mig allt annat än tacksam för att partiets argaste kritiker fanns i de egna leden.  Det handlade om partivänner som i och för sig välkomnade sociala reformer, men som menade att det var för lite och för sent. Och kritiken fick förstås stor uppmärksamhet. Utan tvekan, när kritikerna var som argast, då handlade det nästan alltid om ledande socialdemokraters moraliska felsteg. När deras agerande enligt kritikerna inte speglade partiets värderingar. Jag minns upprördheten över obetalda räkningar och jag minns ilskan apropå lägenhetsaffärer. 

När det gäller lotteriskandalen tillhör även partiledningen kritikerna. Du som läser den här tidningen har säkert följt alla turer och vet att partiets ledning agerade snabbt och kraftfullt. Men visst har vi hört Jimmy Jansson i Eskilstuna och andra partivänner uttrycka att det inte var tillräckligt snabbt och inte tillräckligt kraftfullt. 

Det har sagts många gånger förut, men det är verkligen sant; det tar tid att bygga upp ett förtroende, men det krävs bara ett ögonblick för att rasera det. Lotteriskandalen kommer att leva kvar ett bra tag. Hur länge, det beror på om alla små och stora beslut som tas är tillräckliga. Om besluten övertygar kritikerna om att partiets ledning har en ambition att rensa ut allt det osunda. Och det är inte minst i det sammanhanget som de interna kritikerna är viktiga. Det finns förstås politiska motståndare som alltid kommer att misstänkliggöra ambitionen.  Men vad de egna kritikerna säger ger en viktig vägledning. 

Kort sagt, vi ska vara tacksamma för Jimmy Janssons och andras kritik. 

Den interna debatten känns ännu mer angelägen i en tid när polariseringen får helt absurda konsekvenser. 

Missförstå mig inte, det är bra med trogna medlemmar, som försöker snälltolka det andra socialdemokrater säger och gör. Men den interna debatten känns ännu mer angelägen i en tid när polariseringen får helt absurda konsekvenser. För visst är det absurt när partipolitiska anhängare sväljer uppenbara lögner därför att ledaren står över allt vad sans och balans heter. Och visst är det anmärkningsvärt att det inte hörs ett pip från varken medlemmar eller höga partiföreträdare när en ordförande i justitieutskottet misstänks för brott. 

Politiken får aldrig bli svart eller vit. Den partipolitiska lojaliteten måste alltid vara villkorad och förtroende ska vara en färskvara. 

Det är en farlig utveckling när politiska anhängare uppträder som fotbollsfans. 

Nej, jag skriver inte det här för att relativisera det som har hänt. Självfallet önskar jag att Socialdemokraterna hade skött sin lotteriverksamhet på ett klanderfritt sätt. Jag hade varit glad om jag hade sluppit läsa alla kritiska partikamraters inlägg i sociala medier och i andra sammanhang. 

Det jag försöker säga är att det trots allt hade varit ännu mer deprimerande om det hade varit tyst.

Lars Stjernkvist är chef för kansliet för ett hållbart arbetsliv i Regeringskansliet samt tidigare partisekreterare för S