Kerstin Mikaelsson: Politiken som krävs för att kunna minska löneskillnaderna

”Allt har blivit så dyrt”, suckas det. Matkassen har blivit dyrare och dyrare. Detta får särskilt stora konsekvenser när man har små marginaler. I dessa tider gör sig klassamhället sig extra påmint. Marginalerna krymper för vissa, och för andra har de helt försvunnit. Många måste prioritera hårdare – kanske är det barnens fotbollscup och fredagsmyset som får stryka på foten, tandläkarbesöket får vänta några år och planerna att flytta till en bostad som passar livssituationen bättre eller boka in en resa är ett minne blott. 

Samtidigt fortsätter löneklyftan mellan arbetare och tjänstemän att växa, och när inflationen ökar är det de som redan har det sämst ställt som drabbas hårdast. År 2023 är genomsnittslönen för en heltidsarbetande arbetarkvinna 27 800 kronor i månaden. För tjänstemännen är den 46 400 kronor. En arbetarkvinna har alltså 18 600 kronor mindre i lön än en genomsnittlig tjänsteman, varje månad. 

I handeln tjänar en arbetare i genomsnitt 27 500 kronor i månaden, en undersköterska 28 700, en vaktmästare 28 400 och en personlig assistent 25 900. De här yrkena är helt avgörande för vårt samhälles funktion, men lönerna fortsätter att halka efter. 

Tjänstemän får oftare löneökningar utöver det ”märke” som styr löneförhandlingar, genom så kallad löneglidning vid lokala förhandlingar. Arbetarlöner däremot ökar i en långsammare takt. ”Jag hoppas på att kompenseras för reallöneförlusten redan vid nästa lönesamtal”, hör jag från en tjänsteman inom privat sektor. De har fortfarande en chans att hålla jämna steg med inflationen. 

Det finns ytterligare en orsak som bidrar till att det egentligen är ännu större skillnader i lönerna mellan arbetare och tjänstemän: deltidslöner. Arbetarkvinnor i synnerhet drabbas av att inte erbjudas heltidsarbete när arbetsplatserna slimmas och precisionsbemannas. Förra året arbetade 41 procent av kvinnorna i arbetaryrken deltid, 21 procent av tjänstemannakvinnorna. I arbetaryrken arbetar 15 procent av männen deltid, jämfört med 9 procent av männen i tjänstemannayrken. En tredjedel av männen och kvinnorna i arbetaryrken uppger att de arbetar deltid på grund av att de inte fått en heltidstjänst. 

Det finns förstås olika orsaker till deltidsarbete. Om inte det handlar om att de anställda bara erbjudits en deltidstjänst är det för många en fråga om bristande arbetsmiljö och svårigheter att få familjeliv och arbetsschema att gå ihop. Men oavsett anledning blir konsekvenserna tydliga: deltidsarbete leder till lägre löner.

Låt oss ta ett exempel. En kvinnlig barnskötare med en heltidstjänst tjänar i genomsnitt 26 700 kronor i månaden. Men på grund av att så stor del av barnskötare arbetar deltid, tjänar en barnskötare i egentligen i genomsnitt 22 150 kronor i månaden.

Den är sådana skillnaden som gör att människor hamnar i ekonomisk utsatthet, och de redan existerande klyftorna i vårt samhälle fördjupas.

Sverige står inför en viktig avtalsrörelse där arbetarlönerna måste hållas i fokus. 

Det behöver inte vara så här. 

Sverige står inför en viktig avtalsrörelse där arbetarlönerna måste hållas i fokus. Samhället har inte råd med en utveckling där arbetare halkar efter mer. Det finns en gräns för hur mycket löntagare ska behöva stå ut med innan marginalerna dras undan helt och hållet. Om vi agerar nu kan vi skapa ett mer jämlikt samhälle där alla, oavsett yrke eller bakgrund, har ekonomiskt utrymme i livet.

Hur kan vi ta steg för att skapa ett samhälle där butiksbiträdet har råd att bo i samma område som läkaren, och där barnskötarens dotter leker på samma lekplats som direktörens barn? Det känns kanske ofta som att man inte kan påverka den samhällsutvecklingen men som kommunpolitiker och politiker i en arbetsgivarorganisation är man faktiskt en nyckelspelare. 

Ett viktigt första steg för att minska löneskillnader är att vi måste se till att fler arbetare, och särskilt arbetarkvinnor, får heltidstjänster och därmed en heltidslön. Vi kan inte längre acceptera att deltidsarbete ska vara normen för arbetare. Arbetsgivare – privata och offentliga – ska alltid anställa på heltid. 

Att minska löneskillnader är en fråga om rättvisa och om värdet av arbete. Vad ska man ha råd med om man arbetar med att städa våra sjukhus? Vad ska man ha råd att leva för liv när man tar hand om våra barn på fritids? Arbetare förtjänar mer än att tvingas arbeta deltid mot sin vilja och kämpa för att få ekonomin att gå ihop varje månad.En aktiv socialdemokratisk politik kan bryta trenden och skapa marginaler för dem där det har försvunnit. Som förtroendevald socialdemokrat kan du gå först, och arbeta för en aktiv arbetsgivarpolitik som tar ansvar för arbetsvillkor och löneutveckling på riktigt.

Kerstin Mikaelsson är utredare vid enheten för samhällspolitik på LO