Felaktig bild att S stöttat skolmarknadisering

Det rör på sig i debatten om marknadsskolan. När delar av högern nu medger att de varit naiva mot vinstjakten i skolan och tillsätter utredningar om att ”begränsa vinsterna” är det lätt att tro att slaget skulle vara vunnet. Det är det inte. För bakom alla bekännelser och vackra ord om ”reformvård” kvarstår faktum att högern inte har några planer på att vare sig förbjuda vinster eller sluta gynna skolkoncernerna. Om Tidöpartierna får bestämma blir skolägarnas möjlighet till vinst kvar och därmed också roten till den vinstjakt, betygsfiffel och jakt på lönsamma elever som pågår. Det kommer ingen kontrollbyråkrati i världen att ändra på. 

Samtidigt som högern försöker neutralisera konflikten kring marknadsskolan, driver många skoldebattörer tesen att Socialdemokraterna är medskyldiga. Det sägs att Socialdemokraterna aldrig tog chansen att avskaffa marknadsskolan, eller till och med ligger bakom en del av de värsta avarterna. Detta är kritik som alltför länge fått stå oemotsagd. En djupdykning i riksdagens arkiv visar dock att den här bilden är helt fel. 

Låt oss ta det från början. 

När Bildtregeringen fick makten i början av 90-talet, med stöd av Folkpartiet, fick new public management ett fullständigt genombrott i svensk skola. Skolpeng infördes och friskolor fick rätt till 85 procent av kommunernas skolkostnader. Kritik från Socialdemokraterna och varningar från OECD ignorerades. Bildtregeringen drev igenom reformerna ändå. Likvärdigheten minskade. Segregationen ökade. 

1994 tillträde regeringen Ingvar Carlsson III. Omgående la man fram en proposition (1994/95:157) som innebar att kommuner fick dra av 25 procent av sina omkostnader istället för 15 procent. Året därpå kom en proposition (1995/96:200) som förbjöd skolavgifter, vilket tidigare alltså varit tillåtet, samtidigt som schablonavdraget på skolpengen till friskolor togs bort. Det sistnämnda var en kompromiss för att få igenom förbudet mot skolavgifter i riksdagen. Ibland påstås felaktigt att propositionen gav friskolorna rätt till 100 procent av kommunernas genomsnittskostnader. Detta är dock en kritik som baseras på en grund läsning av besluten. Av propositionen framgår tydligt att ”Bidrag skall ges enligt samma grunder som tillämpas för kommunens egna grundskolor utifrån skolans åtagande och elevernas behov.” Samtidigt som propositionen alltså stoppade segregerande skolavgifter, värnades kommunernas möjligheter att dra av merkostnader från skolpengen. Kommunerna fick också insyn i de fristående skolornas verksamhet, som skulle tvingas delta i den uppföljning och utvärdering som kommunen gör av sitt eget skolväsende. 

Av betänkandet om propositionen från utbildningsutskottet framgår dessutom att Socialdemokraterna ville att kommunerna skulle få det slutliga avgörandet om en fristående skola över huvudet taget skulle få bidrag eller inte, det vill säga en form av kommunalt veto. Detta blockerades dock av en majoritet i riksdagen. I stället ålades Skolverket att fälla avgörandet, vilket senare skulle visa sig vara ödesdigert då detta utvecklades till en nästintill fri etableringsrätt. 

2001 genomförde S-regeringen en ny offensiv. Men en majoritet med Moderaterna i spetsen, med stöd av Miljöpartiet, sätter stopp. Bara en stympad version av propositionen ”Fristående skolor” (Prop. 2001/02:35) accepteras av riksdagen. Förslagen om att tydliggöra kommunernas möjligheter att dra av merkostnader och öka hänsynen till negativa konsekvenser för kommunen vid etablering röstades bort. Detta var förslag som i ett slag hade stoppat de värsta avarterna och expansionen på skolmarknaden. 

Men så blev det alltså inte. Marknadsskolan fick fortsätta expandera. När den borgerliga Alliansen sedan tillträdde, med Jan Björklund som utbildningsminister, konsoliderades marknadsskolan som vi känner den i dag. Kommunernas inflytande vid etableringar försvagades och friskolor fick tydligt rätt till hundra procent av kommunernas genomsnittskostnader, utan avdrag för kostnader som enbart kommuner har för skolan. När Socialdemokraterna åter kom till makten 2014–2022 fortsatte den samlade högern att rösta ner alla förslag om vinstbegränsningar, förbud mot orättvisa skolköer och stopp för överkompensation av skolpeng. Denna gång tillsammans med Sverigedemokraterna som nu börjat konkurrera med Moderaterna om att vara skolkoncernernas största kramare. 

Vi socialdemokrater har kämpat mot marknadiseringen av skolan i över 30 år, det visar alltså en djupdykning i riksdagens arkiv. Det ska vi vara stolta över. Att Socialdemokraterna skulle vara medskyldiga till skolmarknadens framväxt är därmed struntprat. När högern nu försöker hävda att man tänkt om ska vi inte heller vilseledas att tro att kampen är vunnen. För faktum är att SD-regeringen vill rädda kvar skolkoncernernas vinstintressen. Vi socialdemokrater måste i nästa val se till att få majoritet för att förbjuda vinst i skolan, så att skolans fokus helt kan läggas på våra barns kunskap och bildning.

Åsa Westlund
utbildningspolitisk talesperson (S)