Gotland borde följa Ålands exempel

Sveriges överbefälhavare Miсael Bydén sa: ”Den som kontrollerar Gotland kontrollerar Östersjön. Det fanns en tid då vår militära närvaro var reducerad till bara en frivillig hemvärnstrupp på ön. De fredliga tiderna är över”.

De fredliga tiderna är inte över. Det är den ömtåliga freden som vi håller. Vi borde stärka fred och säkerhet men inte trupperna på ön.

Att beväpna och fylla den strategiska ön med soldater är precis vad fienden väntar på. Då blir den en legitim måltavla. Gotland har liknande strategiskt läge som Åland. Och det finns i diplomatins historia inget bättre prejudikat än Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Åland drabbades minst under kriget just därför att det inte fanns några militära mål.
Alla tankar att använda Gotland som plattform för flygfall, missiler med lång räckvidd samt marina stridskrafter behöver avföras. Vi kan skapa fred och säkerhet på ön Gotland. Fredliga tiderna fortsätter och vi måste bevara dem.

Mikael Petersson
Visby

Replik: Avskräckning upprätthåller freden

Vi har inte sett en osäkrare omvärld sedan andra världskriget. 24 februari 2022 inledde Ryssland sin fullskaliga invasion av Ukraina, men kriget har som bekant hållit på mycket längre än så. Redan i mars 2014 påbörjade Putin sin plan genom att annektera Krim och inledda stridigheter i Donbass. 

Detta låg till grund för paradigmskiftet inom försvarspolitiken, med ökade anslag och en återupprättad militär närvaro på Gotland. Denna ö i Östersjön, detta ”hangarfartyg”, har varit av strategisk betydelse för vår förmåga att som alliansfria kunna skydda vårt eget territorium. Gotland kommer förbli av strategisk betydelse för att fortsatt skydda svenskt territorium och kunna skydda våra Nato-allierade längs nordöstra flanken mot Ryssland. 

Vid en första anblick på kartan är det lätt att se en ring av Nato-länder och så havet i mitten, medan faktum är att Östersjön är ett operationsområde som Sverige och medlemsländerna fullt ut måste behärska för att skydda alliansen. 

Med anledning av vårt geografiska läge så kommer en viktig del för Sverige vara att fungera som transit-land, det vill säga tillse att transportera vidare personal och materiel från väst till öst. Än en gång går det inte att överskatta vikten av kontroll på Östersjön, och därmed Gotlands strategiska läge. Att inte befästa Gotland med militär närvaro, i förhoppning att Putin därmed ska lämna ön fredad vid en eventuell konflikt, baserar sig mer på önsketänkande än realism. Erfarenheter från Ukraina talar sitt tydliga språk; det finns inga regler, förbehåll och gränser för den ryska krigföringen, utan Putin är beredd på att göra det som krävs för att nå sina politiskt uppsatta mål. Östersjön är heller inget nytt operationsområde för Ryssland utan välkänd terräng sedan Warszawa-paktens dagar. Sannolikheten att Gotland skulle lämnas utanför vid en konflikt får anses vara obefintlig. 

För att säkra fred på Gotland, men också för Sverige och övriga i alliansen, behöver vi visa på en militär kapacitet och förmåga att kunna stå emot och slå tillbaka ett ryskt angrepp. Vi lyder nu under Natos artikel 5 om kollektivt försvar, men för lite i den allmänna debatten ägnas åt artikel 3; varje medlemslands skyldighet att initialt själv kunna försvara sig. Det är bråttom att fortsätta upprustningen av det svenska totalförsvaret, om detta råder det enighet om i riksdagen. Endast genom en reell militär kapacitet och förmåga kan vi verka avskräckande, och därmed avhålla Putin för att genom vapenmakt nå sina politiska mål i Europa. Ytterst så verkar vi för att upprätthålla freden i vårt närområde.  

Erik Ezelius (S)
ledamot riksdagens försvarsutskott