Svenska rödgröna framgångar kan pressa högerextrema i EU

Det preliminära valresultatet till Europaparlamentet innebär att högerns frammarsch i EU börjar klinga av:

• SD:s högerradikala partigrupp ECR står och stampar (+0,3).
• Ännu mer högerextrema ID ökar med bara 1% (jämfört med läget efter att partiet har slängt ut tyska AfD). Men det finns stora mörkertal här. De partier som ännu inte har släppts in i en partigrupp (eller nyligen slängts ut) samlar sammanlagt nästan 14% av rösterna. Här finns flera högerradikala partier, bland annat just tyska valraketen AfD, med hela 15 mandat (vilket motsvarar samtliga svenska partier förutom Socialdemokraterna). Men i denna brokiga grupp finns också helt andra partier, som inte alls är högerextrema.
• Kristdemokratiska och moderata EPP står också och stampar på 25%.

Partigrupperna mellan höger och vänster går det sämre för:

• Liberalerna i Renew Europe backar tydligt (-3).
• Samma sak gäller för de gröna (-3).

EU-parlamentets vänstergrupper håller dock ställningarna

EU-parlamentets vänstergrupper håller dock ställningarna:

• Socialdemokratiska S&D ligger kvar på samma antal mandat (-0,4). Smolk i bägaren är att det stora tyska socialdemokratiska partiet SDP tappar rejält. Det kompenseras dock av att S i andra länder går framåt – bland annat i Frankrike.
• Vänstergruppen GUE/NGL behåller också i stora drag sitt stöd (-0,2).

Det intressanta är att Sverige går i bräschen för vad som kan bli en begynnande vändning bort från de senaste årens högervindar. De svenska rödgröna partierna visar att det går att bryta ett högerextremt partis framgångar:

Socialdemokraterna går för första gången någonsin fram i ett EU-val, och ökar sitt väljarstöd (+1,4). Om riksdagsvalet 2022 var ett försiktigt men ändå tydligt trendbrott för Socialdemokraterna, så bekräftas denna i veckans viktiga val till Europaparlamentet. Partiet går fram i samtliga län utom två (Västernorrland och Västerbotten – i vilka partiets väljarstöd dock ligger en bra bit över genomsnittet i riket).

Samtidigt behöver Socialdemokraterna fundera på varför man trots denna relativa framgång fortsätter att ligga väsentligt lägre i EU-valen än i riksdagsvalen

Samtidigt behöver Socialdemokraterna fundera på varför man trots denna relativa framgång fortsätter att ligga väsentligt lägre i EU-valen än i riksdagsvalen. Det är ju ingen naturlag att Socialdemokraterna ska göra sämre ifrån sig i parlamentsvalen jämfört med de nationella valen. Det borde gå att öka ännu mer nästa val.

Partiet kan dock peka på att det starka och breda folkrörelsearbetet i allmänhet, och dörrknackningarna i synnerhet, har haft effekt. Här är kontrasten mot SD tydlig. Sverigedemokraterna mobiliserar inte minst genom hånfulla påhopp från partistyrda anonyma konton på sociala medier. Socialdemokraterna mobiliserar genom att föra över 340 000 direkta samtal med väljare: vid deras egna dörrar och i telefonsamtal. Det ena är köpt och opersonlig polariserande envägskommunikation. Det andra är engagemangsdriven, personlig och lyhörd dialog som utgår från väljarens utgångspunkter.

Ännu bättre gick det dock för Vänsterpartiet, som ökade med hela 4,1 procentenheter till 10,9%. Det är inte orimligt att tala om en Jonas Sjöstedteffekt här. Den forne partiledaren är, med viss rätta, mycket populär långt bortom de egna kärnväljarna. Men Vänsterpartiet drar också nytta av – och har bidragit till – en vänstervind i den svenska opinionen.

Även Miljöpartiet går starkt framåt (+2,3) till 13,8%, och blir tredje största parti efter Socialdemokraterna och Moderaterna. Det förpassar lätt krisande Sverigedemokraterna till en neslig fjärdeplats av de svenska partierna. Och lär bidra till att bilden av Miljöpartiet som ett impopulärt sänke som samarbetsparti behöver ändras.

Sverigedemokraterna gör ett katastrofval

Sverigedemokraterna gör ett katastrofval, med partiets mått mätt: -2,1 till 13,2%. Dels är resultatet som sådant betydligt lägre än vad partiet har haft i nationella mätningar. Dels är riktningen och trendbrottet i sig intressanta. Sverigedemokraterna har annars surfat på en enastående och obruten framgångsvåg sedan slutet av 00-talet. Men nu tappar partiet i samtliga län. I ett av partiets starkaste fästen, Skåne, är tappet påtagligt: -4,1.

Även Kristdemokraterna tappar rejält, -2,9, och förlorar därmed ett av sina två mandat. Att partiet klarar spärren torde vara en klen tröst. Frågor lär resas över partiledaren Ebba Buschs ledarskap. Många traditionella KD-väljare, -medlemmar och -förtroendevalda känner sig knappast bekväma med att partiledarens aggressiva, polemiska och polariserande sätt har tagits över av partiets toppkandidat till Europaparlamentet Alice Teodorescu Måwe. Som i SVT:s slutdebatt dels anklagade de rödgröna partierna för att agera som de tyska nazisterna mot judar; dels försvarade Israels massdödande av civila och det uppenbara folkrättsbrottet att döda civila i den omfattning som har skett för att motståndarna i Hamas använder dessa som civila sköldar

Visst finns det några smolk i bägaren också för de rödgröna partierna:

• Potentiella samarbetspartiet Centerpartiet backar rejält (-3,5) – men gör med 7,3% ändå inte ett lika dåligt val som många hade förutspått. (Vi ska inte glömma att partiet i vissa mätningar såg ut att hamna under fyraprocentsspärren.)
• Moderaterna går svagt framåt (+0,8).
• Liberalerna klarar fyraprocentsspärren, och ökar marginellt (+0,3).

Men den övergripande bilden är ändå tydlig. Tidöpartierna tappar rejält samtidigt som de rödgröna partierna ökar påtagligt. Missnöjet med Sverigedemokraternas aggressiva och polariserande förhållningssätt till det demokratiska samtalet börjar nu bli tydligt.

Frågan är vilken slutsats Moderaterna och Liberalerna drar av detta. När SD inte längre bidrar med en opinionsskjuts uppåt – hur stort är acceptansen med partiets radikala politik och polemik?

Teodorescu Måwe har anammat en starkt SD-influerad radikal retorik som gör det svårt för partiet att backa tillbaka till en mer sansad linje

För Kristdemokraterna väntar en ännu hårdare uppgörelse. Partiet har inte bara legitimerat Sverigedemokraterna. Både partiledaren Ebba Busch, tidigare partitopparna Sara Skyttedal och Johan Ingerö, samt toppkandidaten till Europaparlamentet Alice Teodorescu Måwe har anammat en starkt SD-influerad radikal retorik som gör det svårt för partiet att backa tillbaka till en mer sansad linje. Men om partiet å andra sidan fortsätter denna hårt polariserande linje, så lär man inte få ökad respekt eller förtroende av väljarna. Tvärtom.

Nu börjar ett nytt kapitel i svensk politik. Nu är det ”bara” 27 månader kvar till nästa stora val i september 2026. Trenden från EU-valet i veckan kan mycket väl hålla i sig. Men mycket kan hända. Och inget sker av sig självt. Man ska inte tro att valet 2026 kommer att bli exakt som det val som nyss har genomförts. Men riktningen är välkommen för alla som vill minska polariseringen, klyftorna och klimatförändringarna.

Daniel Färm är politisk redaktör