Maja Fjaestad: Risk att ta idén om självkörande bilar för given
Återigen har man hamnat i en bilkö och tänker: om bara de självkörande bilarna slagit igenom hade jag kunnat sitta här och läsa en roman. Eller, ungen vill bli skjutsad till ännu en fotbollsmatch och suckande tänker man – jaja, om något år kan bilen ta turen själv.
Faktum är att den självkörande bilen blivit en så självklar framtidsvision att dess genombrott tas för given.
Idén om framtidens självkörande bilar är så stark att den påverkar oss även om tekniken inte fått sitt industriella genombrott. Om detta skrev Marie Bemler på Handelshögskolan i Stockholm en läsvärd doktorsavhandling med titeln The present future som presenterades i höstas.
Det kan finnas en cirkularitet i att beskriva en framtid som självklar och att beskriva den som ljus – vi vill gärna tro att det som känns som en utveckling i tangentens riktning är en önskvärd framtid. Men det är också riskabelt och kan skymma en viktig debatt.
Ett narrativ som beskriver en viss teknikutveckling som självklar begränsar synen på framtiden, ignorerar det faktum att självkörande bilar faktiskt kan vara helt annorlunda eller kanske aldrig komma att förverkligas, och befäster temat att vi inte ska ifrågasätta att denna teknik en dag kommer att bli en del av samhället.
Självkörande bilar är ingen omöjlighet men varför talar vi så lite om självkörande spårbunden trafik, något som onekligen torde vara ett mer naturligt första steg.
Till exempel: självkörande bilar är ingen omöjlighet men varför talar vi så lite om självkörande spårbunden trafik, något som onekligen torde vara ett mer naturligt första steg. Det finns också en risk i att anta att självkörande bilar automatiskt kommer att vara gynnsamt för miljön. Visst kan man tänka sig ett att tekniken leder till smartare trafikflöden – men faktum kvarstår att enskilda enheter inte är ett särskilt effektivt sätt att resa. Kollektivtrafik fortsätter att vara en bättre lösning.
Självkörande bilar förutsätter också ett helt system med bilar som alla har en enskild kamera. Vad denna massiva datamängd, kanske kombinerad med biometriska markörer, kan användas till sätter bara fantasin gränser för. Den lagstiftning – och det skydd mot cyberbrott – som behöver omgärda dessa kameraupptagningar kan visa sig vara ett minst lika komplext arbete som att utveckla själva bilen.
Det vore gott om bilen körde sig själv, men hur ska ett sådant system utformas som bäst gynnar klimat, demokrati och hållbara transporter?
Framtidens transportpolitik behöver således i hög grad vara kopplad till andra områden. Utöver givna aspekter som klimat och stadsutveckling, behöver alltså integritet, cybersäkerhet och självklart etisk riskvärdering/praktisk filosofi vara viktiga delar av politikområdet.
Nästa gång jag sitter där bakom ratten vill jag alltså tänka på ett annat sätt: det vore gott om bilen körde sig själv, men hur ska ett sådant system utformas som bäst gynnar klimat, demokrati och hållbara transporter? Visst vill jag ha en ljus framtid – men också acceptera att flera olika framtider är möjliga.
Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och före detta statssekreterare
