Mia Nikali: Omställningsstudiestödet måste få rätt förutsättningar
1 oktober har det gått ett år sedan omställningsstudiestödet kom på plats. Det är en historisk reform med syfte att rusta arbetare och tjänstemän för framtidens arbetsmarknad.
Omställningsstudiestödet är också en viktig del i kompetensförsörjningen, eftersom det saknas yrkesutbildade i många branscher. Bristen på kockar, undersköterskor och industriarbetare är stor, för att nämna några LO-yrken. Näringslivet och välfärden skriker efter rätt kompetens, men har svårt att hitta den.
Omställningsstudiestödet är en succé från dag ett och ansökningarna har strömmat in till CSN. I dagsläget har över 40 000 sökt stödet. Det är glädjande att intresset är stort, men handläggningstiderna är ett problem.
Omkring 3 500 personer har fått sin ansökan godkänd, men en majoritet väntar fortfarande på svar. Det har lett till att många studenter har valt att hoppa av sin utbildning eftersom de inte vet hur de ska kunna försörja sig. CSN har äskat om medel till fler handläggare, men den borgerliga regeringen med stöd av SD har agerat mycket långsamt. Om de tillfört pengarna från början hade många fler arbetare varit i omställning i dag.
LO och parterna har uppvaktat regeringen vid ett flertal tillfällen för att lösa upp flaskhalsen. Och nu, ett år senare, kommer CSN att få mer pengar för att kunna korta handläggningstiderna. Det är viktigt att myndigheten får de medel som de behöver för att lösa upp knuten. CSN får inte bli ett hinder för omställning.
Omställningsstudiestödet behövs när arbetsmarknaden förändras snabbt. Vi ser hur jobb skapas, förändras och försvinner hela tiden. Då behöver individen kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden genom nya kunskaper. En god omställningsförmåga minskar risken för arbetslöshet och skapar förutsättningar för att kunna byta jobb.
Även arbetsgivaren vinner på att personalen har rätt kompetens och god omställningsförmåga. Kompetensförsörjningen blir lättare, men även innovationsförmågan kan öka och leda till nya produkter. Det in sin tur leder till ökad konkurrenskraft för företaget och en högre tillväxt för samhället.
Arbetsmarknadens parter, fack och arbetsgivare, har förhandlat fram reformen. Omställningsstudiestödet innebär att den som har jobbat i åtta år kan studera mitt i livet — med ersättning. Individen kan få 80 procent av en normal lön under två terminer. Väljer man att studera på deltid, kan man studera längre. Omfattas man av huvudavtalet kan man få ytterligare studiestöd. Pengarna är ett bidrag som inte betalas tillbaka.
Syftet med stödet är att alla löntagare ska kunna stärka sin ställning på arbetsmarknaden, oavsett anställningsform. Initiativet ska komma från individen. Tidigare har det varit svårt för många rent ekonomiskt att studera mitt i livet. Nu finns det möjligheter att kompetensutveckla sig eller yrkesväxla när man har barn, bostadslån och omkostnader.
För att reformen ska få fullt fotfäste måste den komma alla till del. Det har funnits en oro inom arbetarled att den inte ska komma LO-medlemmarna till del, att det mest ska vara tjänstemän som söker och får stödet. Blev det som befarat?
Vi kan konstatera att omställningsstudiestödet är en succé och antalet sökande har överträffat alla förväntningar. Vi kan se att en majoritet av de som fått bifall på sin ansökan studerar inom yrkeshögskola, komvux och folkhögskola. 45 procent av de beviljade har en lön runt 33 000 kronor, vilket tyder på att många tillhör LOs grupper. Det är positivt.
I LOs egen undersökning säger 53 procent av de tillfrågade att de kan tänka sig att studera inom ramen för omställningsstudiestödet. Det är också positivt. Men det är angeläget att fler arbetare söker stödet. Därför är det viktigt att öka kunskapen om hur stödet söks, att individen kan få studie- och yrkesvägledning samt validering hos sin omställningsorganisation samt har rätt till studieledighet.
För att fler arbetare ska komma i vidareutbildning behövs det fler platser inom yrkeshögskola, folkhögskola och komvux. Det är också viktigt att utbildningarna är flexibla, att man kan studera i hela landet och att det går att kombinera med arbetslivet.
Avslutningsvis. Det här är en frihetsreform för arbetstagare att kunna kompetensutveckla sig mitt i livet. Men även en nödvändig reform för samhället när arbetsmarknaden förändras snabbt. Sverige är dessutom ett mycket exportberoende land som behöver ligga i framkant med nya innovationer. Då måste vi möta framtiden med rätt kunskaper.
Det är viktigt att alla grupper får ta del av omställningsstudiestödet, annars riskerar det att leda till ökade klyftor och en tvådelad arbetsmarknad. Det vinner ingen på. Därför ska ingen lämnas efter. Alla ska med!
Mia Nikali är utredare på LOs enhet för samhällspolitik
