Jennie Nilsson: Nu attackerar regeringen även konsumenternas rätt
Som gruppledare för S i civilutskottet får jag arbeta mycket med bostadspolitik, vilket jag berört i mina två tidigare krönikor. Men det finns också många andra frågor som hanteras i detta utskott. En av dem är konsumentpolitiken, behovet av konsumentupplysning/-rådgivning är omfattande i den verklighet vi lever i. Sms-lånen ökar, pensionärer luras av telefonförsäljare, nätkasinon gör att lönen tar slut, kriminella skickar ut bluffakturor, spädbarn får utslag av leksaker som beställs från mindre nogräknade länder och vi möts av reklam som vilseleder om produkters miljövänlighet.
Som ett betydelsefullt komplement till Konsumentverket och kommunernas konsumentrådgivning finns en rad olika organisationer i det civila samhället som utför ett viktigt arbete. Bland dessa kan nämnas Sveriges Konsumenter med 21 medlemsorganisationer, däribland LO, ABF, PRO och Hyresgästföreningen. Staten har sedan lång tid tillbaka gett ett ekonomiskt stöd som gjort det möjligt för organisationer i civilsamhället att arbeta aktivt med konsumentfrågor. Kring detta har rått en bred politisk enighet. Så sent som i vårändringsbudgeten stärkte regeringen anslaget till organisationer som främjar konsumenternas intressen, med hänvisning till det höga kostnadsläget och att behovet av insatser riktade till konsumenter ökat. Något som vi tyckte var positivt.
Nu, ett halvår senare, är budskapet från den SD-styrda regeringen det rakt motsatta: Dessa organisationer behövs inte alls. 2024 föreslås anslaget halveras jämfört med innevarande år. För att året därpå minska till 1,5 miljoner kronor och sedan strypas helt 2026. Den självklara frågan blir förstås: Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?
Vad är det som har hänt detta senaste halvår som motiverar en så radikal omläggning? Att ett behov av ökat stöd plötsligt omvandlas till inget behov alls?
Jennie Nilsson
Sett ur konsumenternas perspektiv har absolut ingenting hänt. Inflationen fortsätter att driva upp priser på mat, boende, kläder och mycket annat. Visserligen i något dämpad takt – men likväl fortsatt uppåt. Bedrägerierna mot framför allt äldre fortsätter oförtrutet. EU är på väg att stärka konsumentskyddet i unionen, bland annat på det digitala området och för produktsäkerhet och här behövs en stark, svensk konsumentröst.
Den totala avvecklingen av anslaget är inget annat än ett dråpslag mot konsumentrörelsen och ett svek mot konsumenterna. När konsumenterna drabbas av tuffa ekonomiska tider och utsätts för utbredda bedrägerier som ofta kan kopplas till organiserad brottslighet, behövs ett aktivt civilsamhälle och en stark, demokratisk konsumentröst som stöttar, mobiliserar och balanserar starka lobbyintressen.
Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att se det tvära kastet i frågan om stöd till konsumentorganisationerna som något annat än en del av en större och mycket illavarslande strategi från den SD-styrda regeringen. Det handlar om en regelrätt attack mot demokratin där man systematiskt ger sig på område efter område. Politisk utrensning i högskolestyrelserna, myndighetschefer som ges sparken och försök att tysta politiska motståndare genom att begränsa partiernas möjligheter till finansiering. Och nu senast den drastiska neddragningen av anslagen till folkbildningen samt konsumentorganisationerna.
Målsättningen verkar vara att alla fria ideella krafter ska tystas. Med kirurgisk precision ger man sig på civilsamhällets organisationer och alldeles särskilt de som står arbetarrörelsen nära. En attack, orkestrerad av SD, som gör Sverige till ett både fattigare och farligare land.
Jennie Nilsson är konsumentpolitisk talesperson (S)
