Susanna Gideonsson: Industriboomen kräver insatser på alla områden

Industriboomen i norra Sverige är en mycket välkommen utveckling av svensk ekonomi och arbetsmarknad och något jag ofta får prata om. För den är av helt avgörande betydelse för hela Sverige, inte bara de norra delarna. Den gröna omställningen påverkar hela Sverige. I Göteborg ska det byggas batterifabrik, investeringar i havsbaserad vindkraft väntas längs så väl västkusten som i Östersjön. Alla företag och kommuner som vill hänga med måste ställa in sig på att möta krav som kommer av ökad elektrifiering, dyrare utsläppsrättigheter och ökade behov av sällsynta metaller.

Samtidigt är kunskapen om vilka krav den ställer oroväckande låg. Låt mig teckna en bild av vilka utmaningar som finns.

Ett vanligt ämne i debatten är rekryteringsproblemen. Ofta med en förenkling om att det råder en sorts ”vi flytt int’”-mentalitet hos boende i södra Sverige. Vi söker ofta enkla svar på komplexa frågor och detta är ett sådant exempel.

Till att börja med måste vi konstatera att det inte för någon, allra minst de med barn är en enkel sak att flytta till en helt ny stad där man inte har någon förankring bara för att ta ett jobb. Då måste något extra till. Men även om det skulle råda full guldfeber med flyttströmmar till Boden, Skellefteå och Kiruna skulle det inte räcka. För det ska också vara rätt folk som flyttar.

Kompetensförsörjningen är ett stort bekymmer. De nya jobben i industri, gruvdrift och byggsektor är i grunden attraktiva jobb, med löner och villkor många vill ha. Men utbildningen sackar efter. En satsning på olika delar av yrkesutbildningen behövs. Det behövs gymnasieprogram, det behövs yrkeshögskoleutbildningar, det behövs satsning på snabb yrkesutbildning, det krävs fortbildning inom företagen.

Vi har en väldigt saktfärdig regering som gärna pratar om att utbildning är viktigt, men som inte levererar det som behövs.

Men det är inte enbart utbildningar i industri- och teknikyrken som behövs. Det behövs en satsning på bred front, för när människor flyttar till nya jobb och nya arbetsplatser ökar behovet av tjänster. Det behövs utbyggd förskola, skola och vård och omsorg. Det behövs restauranger, busschaufförer och tågpersonal. Det behövs anställda i butiker, frisörer och allt annat som bygger ett samhälle.

Industri- och teknikföretagen med stora behov av arbetskraft rekryterar redan i dag från andra sektorer och lockar med bättre villkor. Ingen tackar nej till gratis fortbildning, 5 000 kronor mer i lön och förutsägbart schema om den får erbjudandet.

Rekryteringsbehoven i välfärden är enorma. Och hur får man ihop ekvationen att locka till sig arbetskraft från andra delar av landet om man inte kan erbjuda en fungerande vardag med bostäder, barnomsorg och kollektivtrafik?

Och var ska alla bo? När industrier byggs ut, gruvor återväcks och nysatsningar ploppar upp som svampar en varm höstdag står vi samtidigt i en annalkande byggkris.

Susanna Gideonsson

Det behövs inget geni för att inse att arbetsvillkoren naturligtvis måste bli bättre även i dessa sektorer, och att utbildning även till dessa yrken krävs. Vill man från politiskt håll hjälpa till är investeringar i bättre infrastruktur, vägar, kollektivtrafik och bostäder ett första steg. Se till att erbjuda goda villkor i yrkena i offentliga sektor. Avskaffa karensen i sjukförsäkringen så arbetare inte straffas av sjukdom. Gör det attraktivt att arbeta i dessa yrken, annars klarar vi aldrig omställningen.

Och var ska alla bo? När industrier byggs ut, gruvor återväcks och nysatsningar ploppar upp som svampar en varm höstdag står vi samtidigt i en annalkande byggkris. Högräntepolitiken stoppar effektivt nya byggprojekt och gör de som ändå byggs blir drastiskt dyrare och ouppnåeliga för en vanlig arbetare. Samtidigt bor gästarbetare i baracker. Är det denna boendemiljö som ska locka människor att flytta?

I dag är vi beroende av arbetskraftsinvandring för att klara de stora projekten. Det är inget konstigt, så länge det handlar om bristyrken och att villkoren är enligt kollektivavtal är arbetskraftsinvandring en viktig resurs. Men vi vet att det inte bara är så invandrad arbetskrafts används. I stället har vi sett många fall av undermålig arbetsmiljö, dödsolyckor, exploatering av arbetskraft utan kunskap och en slit- och slängattityd till utländsk arbetskraft.

När något ska gå fort och är dyrt är det lätt att det slarvas med arbetsmiljön. Att ingen ska dö på jobbet är fortfarande blott en vision. Vi ser också en spirande arbetslivskriminalitet där oseriösa aktörer nästlar sig in hos seriösa aktörer som underentreprenörer, utan tillräcklig kontroll. Aktörer som inte skattar, som lurar utländska arbetare och som inte tar sitt ansvar för arbetsmiljön. En mörk del av ekonomin som göds av de stora satsningarna och av den dåliga myndighetskontrollen.

Så länge arbetsmarknaden utvecklas ska ingen tro att det fackliga uppdraget någonsin kommer att vara ”klart”.

Det är denna utveckling och denna utmaning vi just nu står i, och den kräver gemensamma insatser på fackliga och alla politiska nivåer.

Susanna Gideonsson är ordförande för LO