Maja Fjaestad: Att möta klimatkris och zombieapokalyps kräver resurser
För att möta klimatkrisen och i förlängningen kunna stå emot framtida zombieapokalypser behövs ökade resurser till både krisberedskap och välfärd, skriver Maja Fjaestad.
Har du sett den, TV-serien där en enda flicka kan vara mänsklighetens räddning från svampinfekterade zombier? Spoiler alert: detta kanske inte bara är science fiction utan en framtid runt hörnet.
Under de senaste fem-tio åren har kriser avlöst varandra i politiken. Flyktingkris. En global pandemi. En säkerhetspolitisk kris med krig i vårt närområde och därpå följande energikris, räntekris, inflationkris, ekonomisk kris… Ovanpå allt detta en ständigt pågående klimatkris som sakta men säkert tycks ta oss mot mänsklighetens undergång.
Långsiktiga och existentiella risker, som mänsklighetens utplåning, är inte alltid politikens bästa gren
Krisbeskrivningarna flyter ihop i varandra, men för var och en torde det stå klart att idéer om en tid då samhällsflödena flöt av mjölk och honung framstår som i bästa fall nostalgiska, i sämre fall orealistiska eller arkaiska. Långsiktiga och existentiella risker, som mänsklighetens utplåning, är inte alltid politikens bästa gren.
Vår nuvarande tidsålder kallas ibland antropocene Den kan definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat och ekosystem, bland annat genom global uppvärmning.
Den globala uppvärmningen påverkar många delar av vår existens. Docent Petter Ljungman på Karolinska Institutet forskar om hur klimatförändringarna kommer att påverka vår hälsa. Han lyfter fram att mellan 2030 och 2050 förväntas klimatförändringarna orsaka ytterligare cirka 250 000 dödsfall per år, från undernäring, malaria, diarré och värmestress. De direkta kostnaderna uppskattas till mellan 2-4 miljarder USD per år till 2030.
Men klimatförändringarna ökar också riskerna för framtida pandemier. Vissa forskare pekar på att vi är på väg in i en tidsålder som kan kallas pandemecene. Genom den globala uppvärmningen har vi skapat förutsättningar för smittspridning via nya artförflyttningar. När arter som är nya för varandra möts kan sjukdomar överföras på hittills okända sätt. En simulation publicerad i Nature (Carlson et al, 607)) för ett par år sedan pekade på att artöverskridande virusöverföring kan ske i helt ny omfattning. Ca 10 000 virus från däggdjur kan infektera människor, men dessa cirkulerar för det mesta bara hos sina värdar i zoologin. Men överföring av virus mellan nya djur ökar dramatiskt med de nya livsbetingelser som klimatförändringarna medför.
en verklighet av nya virus och pandemier kan ligga precis framför oss – om vi inte agerar skyndsamt mot klimatförändringarna
TV-serien The Last of us porträtterar en mänsklighet i förfall efter en epidemi av en invasiv svampparasit. Den är skrämmande. Men det mest skrämmande är att en verklighet av nya virus och pandemier kan ligga precis framför oss – om vi inte agerar skyndsamt mot klimatförändringarna.
Den makten och möjligheten finns här och nu. Tyvärr motsvaras katastrofläget inte av motsvarande politisk handling. Att bygga ett resilient – motståndskraftigt – samhälle kräver kraftigt ökade resurser till både beredskapshöjande insatser och välfärd. Ett samhälle med stora klyftor och många fattiga är sämre rustat att stå emot pandemier och andra kriser än ett mer jämlikt. Istället för att urholka samhällets möjligheter att agera behöver vi bygga det starkare inför nästa kris. Ett samhälle som kan möta klimatkrisen behöver både en väl utbyggd sjukvård och kraftfulla insatser mot utsläpp.
Maja Fjaestad är forskare vid Karolinska Institutet och före detta statssekreterare
