S måste mobilisera bredare i arbetarklassen

Högersidan i svensk politik vann valet. Ett viktigt skäl var att agendan hamnade på högersidans planhalva. Varför det blev så, och varför vänstersidan inte lyckades förändra agendan, är oklart. Men precis som Tankesmedjan Tiden konstaterar i sin valanalys: Att inte debattera de dagsaktuella frågorna var inte ett alternativ.

Hade ett fokus på arbetarklassens intresse förbättrat valresultat för S? Både Tankesmedjan Tiden och Daniel Suhonen (Di 12/9) kommer till denna slutsats. En avsaknad av reformpolitik försvårade mobiliseringen av kärnväljare. Suhonen beskriver att S ”förlorade greppet om sin sociala bas” genom att fokusera på storstadsväljare och inte arbetsklassväljare. Tankesmedjan Tiden och Suhonen har rätt om statistiken: S ökade bland tjänstemän med fem procent och minskade bland arbetare med två procent sedan 2018.

Vi vet dock inte vad en kontrafaktisk strategi resulterat i: Hade valresultatet varit bättre med ett tydligare arbetarperspektiv? Statistiken pekar i en annan riktning. Om 2018 års valresultat för arbetare och tjänstemän upprepats hade resultatet varit minus tre procent i stället för plus två procent. För detta är ett faktum: S ökade i valet med 2,5 procent sedan 2018 och valförlusten beror främst på att C och V minskat med runt 1,5 procent vardera.

Men missförstå mig inte: jag stödjer slutsatsen att målsättningen bör vara att tilltala arbetarväljare. Men man måste vara medveten om riskerna med att attrahera fler arbetarväljare. Kostnaden riskerar att vara färre tjänstemannaväljare. Ett strukturellt perspektiv beskriver att andelen arbetare är en minskande väljargrupp och tjänsteman är en växande väljargrupp.

Fenomenet, som kallas jobbpolarisering, går mot att de medelkvalificerade jobben (där LO-väljare främst placeras) minskar och att de högkvalificerade ökar. I en SOU visar Magnus Gustavsson att mellan 1990 och 2013 minskade de medelkvalificerade jobben med cirka fem procent och enligt min egen forskning fortsatte minskningen fram till och med 2019. Inget tyder på att trenden kommer förändras och den långsiktiga målsättningen för S måste vara att mobilisera bredare, inte endast djupare inom arbetarklassen.

SD-väljare är också mycket trögrörliga: 86 procent av SDs väljare röstade på partiet både 2018 och 2022. Detta är en påfallande stor orörlighet. Trögrörligheten belyser svårigheten att locka tillbaka LO-väljare, vilket man måste ta hänsyn till när man utformar politiken.

Tankesmedjan Tiden betonar att strategin bör fokusera på ekonomisk rättvisa och att man bör få vad man förtjänar. Grupper som förtjänar bättre är exempelvis de ”som jobbar 40 timmar i veckan, eller som pensionerat sig efter ett långt och hårt arbetsliv, men som ser att andra samhällsgrupper springer ifrån dem.” Jag sympatiserar med denna beskrivning av ekonomisk rättvisa. Men för mig är detta en beskrivning av kvinnor som arbetar, eller har arbetat, inom vården. Inte industrimän som i dag väljer att rösta på SD.

Förlorade manliga LO-väljare har varken dåliga inkomster i dag, eller dåliga pensioner i framtiden. Den ekonomiska orättvisan drabbar främst invandrare och lågutbildade som saknar sysselsättning. I min egen forskning finner jag att inkomsterna inte faller på landsbygden, i utanförskapsområden däremot, faller inkomsterna mot rikssnittet med nästan 30 procent.

Vidare, ojämlikheten ökar främst på grund av ökade kapitalinkomster och förmögenheter, vilket borde beröra breda lager av väljare och inte endast, eller främst, arbetarklassen. Snarare är det unga som bör oroas av den ökade ojämlikheten: På grund av högre bostadspriser får de allt svårare att komma in på bostadsmarknaden.

Att även åldersgruppen 22–30 sviker tycker jag rimmar illa med Tiktok-förklaringen

Detta leder mig in på min sista reflektion. Min största oro – som Tankesmedjan Tiden inte diskuterar – är att S inte lyckas attrahera unga. I grupperna 18–21 och 22–30 minskade S med två procent sedan 2018 och i skolvalet fick S endast 16 procent.

Unga är mer trendkänsliga än vuxna och att S inte lyckades sätta agendan är sannolikt en viktig förklaring. En annan förklaring är att S inte fanns på Tiktok. Tiktok-förklaringen finner jag dock otillfredsställande. Jag har, och vill ha, större tilltro till ungas demokratiska förmåga än att tro att de styrs av Tiktok. Att även åldersgruppen 22–30 sviker tycker jag rimmar illa med Tiktok-förklaringen.

Reformer, som Suhonen föreslår, och ekonomisk rättvisa, som Tankesmedjan Tiden efterfrågar är angeläget för alla partier som strävar efter regeringsmakten. Men politiken måste tilltala breda grupper av väljare. Inte endast traditionell arbetarklass utan även unga, tjänstemän och offentliganställda såsom sjuksköterskor och lärare. Vården var väljarnas viktigaste valfråga. Men väljarna rankade även skola och utbildning som viktigare än brott och straff och energifrågor. Därför förespråkar jag skolreformer, dels för att minska skolsegregationen, dels för att locka unga i barnafödande åldrar.

Martin Nordin, docent i arbetsmarknadsekonomi vid Lunds universitet.