Kris och forskning på schemat

En av de platser Ardalan Shekarabi letar sig till för att läsa är Dag Hammarsköldsbiblioteke, intill juridiska och statsvetenskapliga institutionerna. Foto: Ylva Säfvelin/AiP

Forskarstudenten Ardalan Shekarabi har i höst delat sin tid mellan att lära upp nya jurister i Uppsala och vara en av ledarna för Socialdemokraternas kriskommission.
I januari och februari blir det kriskommissionen på heltid.

Det känns lite lustigt att ha studentrabatt igen, efter flera år som biträdande jurist på en advokatbyrå och två års tingstjänstgöring i Gävle, konstaterar Ardalan Shekarabi när han visar studentkortet i lunchrestaurangen i Uppsala.

Här var han en gång juriststuderande, med avbrott för uppdraget som SSU-ordförande. 2007 lämnade han staden som jur. kand. Sedan förra våren är han tillbaka som universitetslärare och i höstas blev han doktorand. En sysselsättning som efter valet fått skarp konkurrens med ledarskapet för Socialdemokraternas kriskommission, vilket har inneburit besök i flera partidistrikt och många samtal med människor för att samla ihop synpunkter.

Och där hemma i Nacka väntar en liten son, född i augusti.

– Honom vill jag ju träffa också. Det ska bli jätteskönt att vara hemma med honom riktigt länge nästa år.

När arbetet med kriskommissionen är avslutat väntar tio månader med föräldraledighet.

Men först ska det bli fler möten, seminarier ska arrangeras och en rapport ska skrivas.

Han hoppas att kriskommissionen kommer att kunna åstadkomma en ärlig rapport där de vågar säga det som behöver sägas.

– Att vi presenterar en samhällsanalys och identifierar de politiska och organisatoriska problem som socialdemokratin har. Och inleder en diskussion hur vägen framåt kan se ut.

Det är fortfarande december och Ardalan Shekarabi har haft seminarieträff med sina studenter på förmiddagen. Han har följt en kull studenter under deras första termin på juristlinjen. De läser konstitutionell rätt; de svenska grundlagarna och EU-rätt. Ett par–tre gånger i veckan har han tagit 7.10-tåget från Stockholm till Uppsala för att träffa sina studenter och gå igenom deras seminarieuppgifter.

Studenterna jobbar med problembaserad inlärning utifrån verkliga fall.

– Studentkontakten är den roligaste delen med undervisningen, att se hur mycket de växer under den här terminen. Den här metoden gör att man lär sig att ta för sig, att argumentera och problematisera. De övas i det juridiska tänkandet och i ett kritiskt tänkande.

Studenterna har inte gärna kunnat undvika att höra talas om vad Ardalan Shekarabi gör i sin andra identitet som en av ledarna för den socialdemokratiska kriskommissionen.

– Det är många som tycker att det är lite roligt och spännande, men jag är noga med att inte blanda ihop de här rollerna.

Eftermiddagarna ägnar han delvis åt inläsning på sitt forskarämne; vilka möjligheter EU-rätten ger att ställa sociala och etiska och miljömässiga krav vid offentlig upphandling.

– Det är ett otroligt spännande område. Det är 480 miljarder kronor per år som upphandlas i Sverige, och det är EU som sätter ramarna för vilken politisk styrning man kan göra.

Ett relevant domslut han har hittat är att EU-domstolen har godkänt att en viss andel av dem  som anställs i stora upphandlingsprojekt ska vara långtidsarbetslösa.

– Redan nu ser jag att det finns ganska stora möjligheter att ställa krav. Men man kan konstatera att vi i Sverige inte ställer krav.


Ardalan Shekarabi skulle gärna flytta till Uppsala igen, men frun är mindre intresserad. Foto: Ylva Säfvelin/AiP

Ardalan Shekarabi har en träff kvar med sina studenter på höstterminen, sedan kommer det att dröja ett år tills han är tillbaka i Uppsala som en vanlig doktorand. I januari och februari har han tagit tjänstledigt för att jobba heltid med Socialdemokraternas kriskommission.

– Det hade varit för krävande att kombinera undervisning och forskning med  kriskommissionens arbete.

Han älskar Uppsala, säger Ardalan Shekarabi under en promenad intill den vinterkalla Fyrisån, och skulle flytta tillbaka direkt – om han bara kunde få sin hustru att se stadens charm. Hittills ingen framgång.

Kriskommissionen möts av stort intresse och medial uppmärksamhet. Denna eftermiddag väntar en intervju med LO-tidningen om arbetet.

– Intresset för kommissionen är enormt. Det finns ingen som har sagt nej när jag har ringt och sagt att jag vill lyssna på deras tankar – och då har jag hört av mig till många som är ganska långt från arbetarrörelsen.

Trots att många har vänt oss ryggen i valet vill otroligt många ha en stark socialdemokrati, en socialdemokrati som är uppdaterad.

Det ser han som ett gott tecken; trots det dåliga valresultatet upplevs Socialdemokraterna som en relevant samhällsaktör.

– Det gäller att utnyttja den positionen och verkligen öppna upp sig. Vi måste erkänna att vi måste ha tankar utifrån, vi har varit för introverta.

– Trots att många har vänt oss ryggen i valet vill otroligt många ha en stark socialdemokrati, en socialdemokrati som är uppdaterad. Det är en bra utgångspunkt, det ger oss alla möjligheter i världen att komma igen och sätta dagordningen.

Han märker även på sina egna forskarkollegor att det är många som vill vara med och delta med sina tankar kring socialdemokratin.

– En av förklaringarna till att socialdemokratin var en himla stark rörelse var att man hade forskarvärlden så nära sig, att man knöt till sig forskare länge och på så sätt höll sig uppdaterad om samhällsförändringar och låg i framkant i samhällsutvecklingen.

– Vi har blivit väldigt dåliga på detta. Vi måste börja jobba med det igen. Några steg har tagits, som forskarnätverket, det är bra.

Ardalan Shekarabi har redan hunnit med många möten och intervjuer, även utanför  arbetarrörelsen.

Han har pratat med forskare, fackliga företrädare, skribenter, företrädare för andra organisationer.

– Det har varit väldigt lärorikt. Jag tror att vi måste blicka utåt mycket mer.

Nu ser han framför sig två månaders hårt arbete, eftersom tiden för att färdigställa kriskommissionens rapport har dragits ner.

– Vi måste jobba i princip dag och natt för att kunna lämna ifrån oss en rapport som kan vara utgångspunkten för en socialdemokratisk förnyelse.

Artikeln publicerad i AiP nummer 2 / 2011