Dagordningen bestämmer riktningen

Jag minns fortfarande valnatten 1976. Vi unga SSU:are vandrade hemåt från valvakan på Folkets Park Sommarlust Kristianstad. Det var en känsla av förtvivlan och tomhet när Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten efter 44 år. Vad skulle nu hända med det samhällsbygge som ägt rum i jämlikhetens och solidaritetens anda? Vi befarade det värsta.

Sedan kom fortsatt reformering av arbetslivet enligt socialdemokratiska principer. Genomförande av reformering av grundskolan. Inga direkta försämringar av socialförsäkringen, inga privatiseringar och marknadsorienteringar av välfärdssektorn. Inom näringspolitiken genomfördes de största socialiseringar någonsin i industrikrisens spår.

Sex år med inbördes splittrade borgerliga regeringar ledde inte till det systemskifte som vi befarat. Årtionden av utbyggnad och förbättringar av socialförsäkringar och pensioner, tillsammans med stor utbyggnad och reformering av den gemensamma, eller offentliga, sektorn med skola, vård och omsorg, hade givit socialdemokratins idéer stöd långt utanför valresultaten.

Inför den nyligen avslutade valrörelsen kände jag det motsatta.

Socialdemokraterna gick till val utan att lyfta fram partiets grundläggande värderingar. Anknytning till partiets stora segrar och idéer om jämlikhet och solidaritet var nästan helt frånvarande. Utan förankring i rötter blåser den nyliberala vinden hårdare.

Valrörelsens ideologiska segrare var utan tvekan Sverigedemokraterna. Man hade efter årtionden fått debatt, och andra partier, till den egna dagordningen. Brott och straff. Underförstått att det är invandringens och invandrarnas fel. Naturligtvis kan och bör omfattningen av migration och integration diskuteras. Mitt parti ville vända på alla stenar vad gällde integrationen, men det stannade där.

Under stenarna borde det stått jobb, med problemundertexten ”privatiserad arbetsförmedling och havererad arbetsmarknadspolitik”. Jämlikhet med problemundertexten ”ett orättvist skattesystem och brister i socialförsäkringen”. Solidaritet, med undertexten ”vi har en underfinansierad gemensam sektor”, vilket märks i skolan, vården och omsorgen, men också i kollektivtrafik och infrastrukturen.

Socialdemokraternas begränsade framgång kan inte skymma det faktum att det var partiets näst sämsta valresultat på hundra år.

Det finns inte utrymme för skattesänkningar. Nu måste vi ta ansvar för vårt gemensamma. Jag tror samhällsproblem måste mötas med förhoppningar om framtiden. Nu fanns det bara mörker och fruktan. Visst spelade energi och bränslepriser betydelse under valrörelsen. Men närmast som förstärkare av det budskap som erövrat dagordningen.

De traditionella borgerliga partierna förlorade mandat som i huvudsak omvandlades till sverigedemokratiska. Socialdemokraternas begränsade framgång kan inte skymma det faktum att det var partiets näst sämsta valresultat på hundra år. Förlusten av stöd i bruksorter, utsatta stadsdelar och arbetarväljare är plågsam för partiets självbild.

Men tiden är inte slut. Dagordningar skrivs alltid om. Opposition är inte rolig. Men det bör ge utrymme för att åter skriva en egen dagordning om vår tids stora frågor. Klimatkrisen och växande ekonomiska och sociala klyftor som båda förstör vårt samhälle. En ny framtidstro omfattande alla människor är både möjlig och nödvändig att skapa.

Peter Persson, tidigare riksdagsledamot (S) och kommunalråd i Jönköping.