Veronica Palm: Oacceptabelt att jämställdheten går bakåt

Jag brukar tjata om att det går för sakta med jämställdheten. Att det i och för sig går framåt men med myrsteg. Nu har det vänt och jämställdheten går i stället kräftgång. Det visar bland annat två färska och tunga genomgångar.

I veckan som gick presenterade TCO sitt årliga jämställdhetsindex som visar att 2021 var året då trenden bröts. Endast 31 procent av dagarna i föräldraförsäkringen togs ut av pappor, vilket är aningen mindre än 2020. Nu går det alltså bakåt. Bara någon vecka tidigare visade även LOs årliga jämställdhetsbarometer att det inte längre går för sakta, utan åt fel håll: klyftorna ökar. Barnomsorgen är stängd på det som är arbetstid för sex av tio människor i LO-yrken. Och endast fyra av tio LO-kvinnor har en tillsvidareanställning på heltid.

Stanna upp en liten stund här och fundera. Var och en av dessa fakta är alarmerande, men kombinationen blir toxisk. Vem tvingas avstå från erbjudanden att ta extra timmar på jobbet när barnomsorgen inte finns? Vilken chef kommer att fråga henne igen när hon har det så krångligt? Vem tar den större delen av hemarbetet och vabbandet, eftersom hon ändå bara jobbar deltid?

Mitt tålamod börjar tryta. Först och främst måste det rensas upp i det High Chaparral som råder på arbetsmarknaden. Schysta anställningar till schysta villkor även för arbetarkvinnor är verkligen inte för mycket begärt i Sverige långt in på 2000-talet. Barnomsorgen måste vara öppen när föräldrarna jobbar. Löneklyftan mellan män och kvinnor måste slutas. Men det finns också goda skäl att gå vidare med föräldraförsäkringen.

En lagstadgad rätt för varje förälder till hälften av föräldrapenningdagarna är inte bara rimligt för att det är rättvist. Det driver i sig utvecklingen framåt. När dagarna inte går att överlåta uppfyller de bättre sitt syfte – att öka anknytningen till det lilla barnet.

Så fort garden sänks pressas kvinnors rättigheter tillbaka.

En delad föräldraförsäkring vore i första hand bra för barnet som skulle få rätten till två självklara föräldrar. Men också pappor skulle bli vinnare då de får en djup och egen anknytning till sitt barn redan under första året. För mammor tar det bort alla de argument som finns för att hon, och alla andra kvinnor, ska ha en sämre lön, sämre villkor på jobbet och i förlängningen sämre pension.

Det är dags att sluta tro att jämställdheten nog löser sig av sig självt så småningom. Det gör den inte så länge vi lever i ett patriarkat. Så fort garden sänks pressas kvinnors rättigheter tillbaka.

Politikens uppgift är att vända utvecklingen och pressa framåt. Detta är ett av de tydligaste vägvalen i höstens val. Högerpartierna har inte bara ett bristande engagemang i jämställdhetsfrågor – deras politik skulle förvärra situationen rejält på samtliga områden. Kontrasten till de rödgröna partiernas starka engagemang kring jämställdhetsfrågor är tydlig. 11 september kan valet avgöras av alla kvinnor.

Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot.