Så tycker S-röster om Natobeslutet

Heléne Fritzon, socialdemokratisk Europaparlamentariker och delegationsledare för de svenska socialdemokraterna samt ledamot i partistyrelsen:
– Beslutet var det absolut svåraste jag har tagit under min tid i politiken. Det är ingen hemlighet att jag gärna hade sett att Sverige hade fortsatt som ett alliansfritt land. Det har gynnat oss väl och gjort oss till ett viktigt land för fred och säkerhet, för klimatomställning och jämställdhet. Men jag står bakom partistyrelsens beslut och den socialdemokratiska regeringens arbete med säkerhetspolitiken. Inte minst står jag bakom vår statsminister Magdalena Anderssons ledarskap för Sveriges bästa.

Jonas Helling, chefredaktör ABFs kulturtidning Fönstret:
– Jättebra! Jag är imponerad av S-ledningens handlingskraft när det väl hettade till. Vi borde ha gått med i Nato redan 1949, om inte Finland hindrats av Moskva. Vi borde definitivt ha gått med 1991, när Sovjet brakade ihop. Nato är en defensiv, väldigt smart konstruktion. Aktiveras bara när det verkligen gäller. Alliansfrihet är i grunden en dyr, otrygg och egoistisk säkerhetspolitik. Det är därför obegripligt att neutraliteten blivit en hjärtefråga för just den svenska vänstern. Palme och Schori gjorde naturligtvis det bästa av situationen. Men vi har ju aldrig klarat oss själva, bara i retoriken. Med Nato blir vi trygga tillsammans med andra. Och kommer framöver att kunna rusta ned igen.

Anne Jacobsson, kommunstyrelsens ordförande (S) Överkalix:
– Det är ytterst beklagligt att vi hamnat här. Tidigare har de internationella reglerna varit förutsägbara och länder har respekterat varandra och vi har kunnat stå som en stadig röst mellan militära allianser. Att Ryssland har gått ut och hotat Sverige och Finland visar att det är en helt annorlunda situation.

– Jag har själv personligen varit emot ett Natomedlemskap och hade hoppats att vi kunnat fortsätta med den försvarspolitik vi haft i 200 år. Men det som har hänt i och med att Finland ansöker gör att det skulle kännas märkligt om Sverige var det enda land i Norden som står utanför. Visserligen är det Finland som skulle få ta den första smällen om något skulle hända men vi har lång strandremsa också. 

– Där jag står nu är det kanske fyra mil fågelvägen till Finland och till ryska gränsen är det mindre än 30–40 mil. Det känns lite för nära i dagsläget när Ryssland inte drar sig för att hota och försöka styra andra länders säkerhetspolitik. 

Anna Sundström, generalsekreterare Olof Palmes internationella center:
– Ett väntat beslut som på grund av Putins olagliga invasion av Ukraina forcerats fram i en debatt som tyvärr alltför ensidigt handlat om försvarsgarantier. Nu är det upp till bevis. Ett Natomedlemskap får inte innebära att vi inte längre rakryggat törs stå upp för det som är rätt och riktigt. 

– Viktigt för Socialdemokraterna att nu formulera en ny modig utrikes- och säkerhetspolitik som fokuserar ännu mer på att förebygga konflikter, öka takten i nedrustningsarbetet och bidra till fred, säkerhet och utveckling genom ökat bistånd. Själva grunden för vår utrikes- och säkerhetspolitik har förändrats.

Nu går det inte längre att förlita sig på tradition och tala om fredshjältar.
Anna Sundström

– Frågan måste vara hur vi också genom medlemskapet i Nato kan bidra till kärnvapennedrustning, gemensam säkerhet och global fred. Nu går det inte längre att förlita sig på tradition och tala om fredshjältar som Alva Myrdal, Olof Palme och Maj Britt Theorin. Nu måste politik utformas för att säkerställa framtida socialdemokratiska fredshjältar.

Anders Lindberg, politisk chef­redaktör Aftonbladet:
– Jag tycker beslutet var bra. Det stärker vårt försvar på ett nödvändigt sätt i en väldigt riskfylld tid. Det är även en styrka för Socialdemokraterna att kunna ha haft en så bred diskussion i partiet trots att det säkerhetspolitiska läget har tvingat fram en ganska kort tidplan.

Personligen har jag aldrig tidigare varit för Nato men jag kan inte se hur alliansfriheten skulle ge ett tillräckligt skydd när Ryssland agerar som de gör.

Sandra Bizzozero, kommunstyrelsens ordförande (S) Karlskrona:
– Vi ser i dag ett annat omvärldsläge och det behöver vi förhålla oss till. Självfallet behöver vi sätta Sveriges säkerhet främst och processen har varit kort och snabb, men vi har haft bra diskussioner och dialoger och jag upplever att fler har satt sig in i försvars- och utrikespolitik. Det är svårt men ett nödvändigt beslut. 

Självfallet behöver vi sätta Sveriges säkerhet främst och processen har varit kort och snabb.
Sandra Bizzozero

– Framåt funderar jag över vad det kommer innebära för Karlskrona som kommun, vi har en marinbas här. Jag är glad över beslutet om förbehåll mot planering av kärnvapen och ser att vi socialdemokrater fortsätter driva en aktiv politik för nedrustning och fredliga lösningar.

Adonay E. Kidane, vice ordförande S-studenter:
– Vi är så klart besvikna över partistyrelsens beslut. Vi hade ett extrainsatt möte i lördags och vi är fortsatt för militär alliansfrihet och mot ett medlemskap i Nato. Mot bakgrund av beslutet har vi lagt fram fem krav:

• Norden ska vara en kärnvapenfri zon.
• Inga utländska militärbaser på svenskt territorium.
• Ökade försvarsanslag ska inte påverka svensk välfärd.
• Ökade försvarsanslag ska inte påverka svenskt bistånd.
• Höjda forskningsanslag till freds- och utvecklingsforskning.

– Vi är glada att de två första kraven verkar ha gått igenom, de övriga tre kommer vi S-studenter att fortsätta driva stenhårt.

Alexander Bygdén, Ingela Hoatson, Maria Persson och Ylva Säfvelin

Fakta Sverige och alliansfriheten
1818 Karl XIV Johan blir ny kung i Sverige och Norge. Då har han redan varit arvsprins och i praktiken regent i flera år. Han lägger fast den svenska linjen, alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Karl Johan har inga planer på att försöka återta den östra riksdelen Finland som förlorades till Ryssland 1809, men får Rysslands ekännande för att ta Norge från Danmark. Redan under hans tid händer det dock att Sverige ingår tillfälliga militärallianser.
1948 Efter andra världskriget diskuterar Sverige, Finland, Danmark och Norge att bilda en nordisk försvarsallians. Sovjetunionen, som Finland hade utkämpat två krig med under andra världskriget, reagerar dock negativt på Finlands deltagande och landet lämnar diskussionerna. 
Finland sluter 1948 ett vänskaps-, samarbets- och biståndsavtal (VSB-avtalet) med Sovjetunionen. Enligt det ska Finland försvara sig mot varje genom dess område riktat angrepp mot Sovjetunionen från Tyskland eller med Tyskland förbunden makt. 
1949 Nato bildas, mot bakgrund av det upplevda hotet från Sovjetunionen och dess allierade. Norge och Danmark väljer att gå med. Sverige står utanför, som fortsatt alliansfri stat syftande till neutralitet i krig. 
Efter att ha klarat sig undan direkt deltagande i andra världskriget lär det inte ha funnits något starkt folkligt stöd i Sverige för att gå med i en militärallians. Förmodligen ville man från politiskt håll också undvika att provocera Sovjetunionen att öka trycket på Finland. 
Sverige har ändå starka band och samarbetade med Natoländer. För Nato skulle det vara svårt att leva upp till sina säkerhetsgarantier till Danmark och Norge om Sverige ockuperats av Sovjetunionen, vilket gör att även Nato har ett egenintresse av att hjälpa till att försvara Sverige. 
1994 Det svenska samarbetet med Nato formaliseras genom Partnerskap för fred, ett samarbetsprogram mellan Nato och stater i Europa, Centralasien och södra Kaukasien. 
1995 Sverige går med i EU, som i fördraget har en klausul om stöd och hjälp om ett medlemsland utsätts för väpnat angrepp.
2009 Sverige konstaterar att det inte är möjligt att vara neutralt vid en konflikt i närområdet med hänvisning till EU-medlemmarnas solidariska ansvar för Europas säkerhet. 
Riksdagen antar en solidaritetsförklaring om att Sverige inte kommer förhålla sig passivt vid ett angrepp mot ett annat nordiskt land eller EU-land. 
24 februari 2022 Ryssland inleder en militär invasion i Ukraina. Opinionen för ett Natomedlemskap förändras kraftigt i Finland och i viss mån även i Sverige. 
Sammanställd av Ylva Säfvelin