Tio år av en allt mer auktoritär utveckling
Gigantiska bilder på Aleksandar Vučić dominerade stadsbilden i Belgrad och andra städer i Serbien inför valet. Foto: Privat
Serbiens sittande president Aleksandar Vučić omvaldes till en andra mandatperiod vid valet i början av april. Med 59 procent av rösterna sopade han åter banan med sina motkandidater och visade att han personligen är den ledande politiska kraften i landet. Hans eget parti, SNS, förlorade dock sin majoritet i både Serbiens parlament och i huvudstaden Belgrad och det ses av oppositionen som början på slutet för Vučićs era.
Valet gällde presidentposten och det nationella parlamentet samt kommunfullmäktige i huvudstaden och för första gången på tio år tappade det styrande partiet röster.
SNS är fortsatt störst i parlamentet med 43 procent men förlorade sin majoritet och tvingas nu söka stöd av andra partier för att bilda regering. Så medan Vucic fick fler röster än i tidigare val, tappade hans parti, vilket tyder på att han frikopplat sig från partiet och nu framför allt sitter på ett personligt mandat.
– Medborgarna ser inte längre Vucic som del av SNS, han står numera på en egen politisk piedestal, sa landets premiärminister Ana Brnabic, utsedd av Vucic, efter valet.
Det serbiska progressiva partiet (SNS) kom till makten 2012 och har sedan dess dominerat landets politiska scen.
Partiets grundare kom från den nationalistiska extremhögern men antog en demokratisk och EU-vänlig retorik samtidigt som de blev alltmer auktoritära på hemmaplan. SNS och Vucic har systematiskt dekonstruerat alla kontrollmekanismer som ett oberoende rättsväsende, självständiga myndigheter och oberoende medier.
Vucics kontroll har skapat en omöjlig situation för den politiska oppositionen och det behövs ett rejält omtag från EU.
Den alltmer auktoritära utvecklingen har kritiserats av oppositionen som i protest bojkottade det förra parlamentsvalet. Även EU har kritiserat bristen på politisk dialog och attackerna på medier och oppositionen, men Vucic har skickligt balanserat det geopolitiska spelet där EU slåss med Ryssland och Kina om inflytande över Serbien.
– Vucics kontroll har skapat en omöjlig situation för den politiska oppositionen och det behövs ett rejält omtag från EU. Särskilt nu när det finns en uppenbar risk att Ryssland gör allt för att få knyta Serbien än närmare sig, säger S-riksdagsledamot Pyry Niemi som besökte Serbien inför valet.
Vucics dominans har också underlättats av den splittrade och svaga oppositionen. Ett sorgligt illustrativt exempel är det Demokratiska partiets (DS) utveckling från att vara den ledande politiska kraften i demokratiseringen av Serbien efter att Milosevic störtades år 2000, till att atomiseras i ett otal allt mindre falanger som mestadels bråkar sinsemellan.
Efter att det ursprungliga DS imploderat i interna stridigheter har nya såväl som gamla röster och enande krafter i oppositionen mot det styrande partiet växt fram och flera av dessa initiativ får stöd av Olof Palmes Internationella Center som ser behovet av en bred och progressiv opposition.
Bland dessa finns en bred grön vänsterrörelse i Belgrad som samlades i en koalition kallad Moramo inför valet och lyckades komma in i både det nationella parlamentet och Belgrads parlament.
De olika fragmenten av det Demokratiska partiet lyckades också samla sig till en allians med andra partier inför valet efter medling från Democratic Dialogue Network, en annan av Palmecentrets partner.
Danilo Milic
