Erik Åsbrink: Önskvärt att Sverige och Finland agerar samfällt om Nato
Putins oprovocerade angrepp på Ukraina 24 februari – ett självständigt, demokratiskt och alliansfritt land – är naturligtvis helt oförsvarligt. Vi vet inte hur detta krig slutar. Men vi vet att den europeiska säkerhetsordningen har ändrats fundamentalt. Det får uppenbart både omedelbara och långsiktiga konsekvenser för Sverige.
Sverige är alliansfritt men som EU-land är vi skyldiga att bistå andra medlemsländer som utsätts för angrepp, liksom vi förväntar oss hjälp av dem om vi angrips. Men EU är ingen försvarsallians och förfogar inte över några nämnvärda militära resurser.
Vi har slutit ett 20-tal avtal om försvarssamarbete med andra länder och har utvecklat ett allt närmare samarbete med försvarsalliansen Nato. Men vi skyddas inte av artikel 5 i Natostadgan, som föreskriver att alla 30 Natoländer är skyldiga att ingripa om något av länderna angrips.
Det sägs med rätta att alliansfriheten har tjänat oss väl. Sverige har haft fred i över 200 år. Andra länder har inte varit lika lyckosamma.
Hitler överföll ett antal neutrala länder under andra världskriget, däribland Danmark och Norge. Efter kriget drog de slutsatsen att gå in i Nato.
Det sägs med rätta att alliansfriheten har tjänat oss väl. Sverige har haft fred i över 200 år. Andra länder har inte varit lika lyckosamma.
Putin har överfallit Ukraina. Det är naturligt att frågan om ett Natomedlemskap nu har aktualiserats i både Sverige och Finland.
Nu pågår samtal mellan partierna om hur Sverige ska förhålla sig till det ändrade säkerhetspolitiska läget, inklusive frågan om en eventuell svensk Natoanslutning. De fyra borgerliga partierna förordar att Sverige ska gå med i Nato.
Ulf Kristersson har sagt att om han får bilda regering efter valet i höst, så kommer han att ansöka om svenskt Natomedlemskap och att detta kan drivas igenom med en mycket liten majoritet, även om Socialdemokraterna röstar emot.
Han skulle då vara beroende av stöd av Sverigedemokraterna.
I Finland pågår liksom i Sverige en process mellan partierna om den framtida säkerhetspolitiken. I båda länderna är siktet inställt på att komma till en slutsats någon gång i maj.
Sverige och Finland är nära lierade med varandra. Det sker säkerligen en fortlöpande dialog mellan de svenska och finländska statsledningarna och det är mycket viktigt.
Det är naturligtvis så att beslutet om ett svenskt Natomedlemskap ska fattas i Sverige och ingen annanstans. Men likväl är det starkt önskvärt att Sverige och Finland kommer till samma slutsats och agerar samfällt.
Mycket talar för att Finland kommer till slutsatsen att söka Natomedlemskap. Hur ska Sverige förhålla sig till det?
Stödet för ett svenskt Natomedlemskap har ökat väsentligt sedan kriget startade. Detta stöd ökar, om det står klart att Finland vill gå med i Nato. I Finland är stödet för ett Natointräde större än i Sverige.
Det är naturligtvis så att beslutet om ett svenskt Natomedlemskap ska fattas i Sverige och ingen annanstans. Men likväl är det starkt önskvärt att Sverige och Finland kommer till samma slutsats och agerar samfällt.
Också inom Socialdemokraterna pågår nu en process som gäller vår framtida säkerhetspolitik. Jag hoppas att slutsatsen i den processen kommer att stödjas av en bred majoritet inom partiet.
Erik Åsbrink är tidigare finansminister och VU-ledamot
