Maria Hassan: ”Första dagen grät jag bara”

Maria Hassan är tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot, fortfarande aktiv inom S i Svenska kyrkan och som nämndeman i Kammarrätten. Hon är skötare inom psykiatrin trots att hon i dag är pensionär. Hon är också född och uppvuxen i Ukraina i en stad mellan Kiev och Lviv och säger själv att hon har halva livet i Ukraina och halva i Sverige. I dag bor hon i Tensta.

– Jag är ensambarn och mina föräldrar, som bodde i Sverige i 20 år, är döda, som tur var så de inte behöver uppleva krig igen. Men jag har väldigt goda vänner i Kiev från universitetstiden, mina kusiner och släkt. Och hela ukrainska folket, säger hon.

Hon är i kontakt med vänner och släkt dagligen.

– Första dagen grät jag bara och det kändes som att de var mera samlade än jag. De behöver samla alla krafter och har inte råd att slösa med krafterna som jag gör i trygga Sverige.

Hennes vänner i Ukraina har sagt att de har stort behov av alla nödvändigheter.

– Armén är välförsedd med det som den behöver, men alla andra mellan 18 och 60 år som är mobiliserade behöver allt möjligt som mediciner och varma kläder. De har inte samma försörjning som den reguljära armén.

Maria Hassan säger också att vännerna berättar att det är brist på mat.

– Det är helt tomt på hyllorna. Det kan vara så att det beror på att människor har hamstrat och att människor hemma därmed har mat. Men det kommer att bli brist när de förråden är tömda.

Det är mycket svårt att ta sig till gränsen. Maria Hassan har pratat med en familj som hon känner väl och som lyckades ta sig till sitt lantställe i västra Ukraina.

– Det är väldigt riskabelt. Du vet inte var du fastnar. Du vet inte om det kommer ett anfall. Ukraina är ju omringat från alla håll utom från väst.

Maria Hassan berättar att känslan hos dem hon pratar med är avvaktande inför det som händer.

Han trodde att människor skulle stå med blommor och välkomna honom.

– Stridsviljan är enorm. Jag tror att Putin är desperat i sin bunker och gör felaktiga bedömningar. Han trodde att människor skulle stå med blommor och välkomna honom. Det gör de inte. De visar ett enormt motstånd och Putin missbedömde detta totalt. Det betyder att han är avskärmad, han får ingen bra information eftersom alla är rädda för honom, säger Maria Hassan.

Känner du att du vågar lita på nyheter som kommer?

– Nej, inte alla gånger. Det blev så mättande att man försöker fly lite från informationsfloden. Igår jobbade jag 14 timmar och det kändes skönt att vara på jobbet och avskärma sig lite. Tankarna och känslorna finns där ändå. Men det blir för mycket om man inte har förmåga att sortera. Man känner sig maktlös.

Det fungerar att ha kontakt med vänner och släkt som är i Ukraina?

– Än så länge är det inga problem. Ukraina är ganska välutvecklat och med kunniga människor. Jag tror de är ganska väl förberedda. Men det pågår en kamp även i cyberrymden.

Vad tänkte du när Putin började prata om kärnvapen?

– Att han är desperat. Jag tänkte till och med, som arbetar inom psykiatrin, herregud, människa, du behöver psykiatrisk vård. Jag är historiker och aktar mig för att dra historiska paralleller, men det finns många likheter med tiden före andra världskriget.

Vad tror du nästa steg blir?

– Även om Putin kan ockupera Ukraina kommer han aldrig att besegra ukrainarna. Han startar ett inbördeskrig. Om man tänker på vad som rör sig under ytan i Ryssland i opinionen kommer hans imperium inte att hålla. Hans drömmar är inte ryssarnas drömmar. De vill leva ett normalt liv tillsammans med resten av världen.

Maria Hassan tycker att Sveriges mycket ovanliga beslut att bistå Ukraina även med vapen är ett mycket bra beslut. När Kiev började omringas av ryssar skrev hon ett långt inlägg på sin Facebooksida om att hon var besviken på omvärlden.

– Det kändes som att man inte gjorde något, bara sådant som inte bet på Ryssland. Då kom Sveriges beslut att hjälpa Ukraina. Efter det strömmade det in så många tack från mina ukrainska vänner till Sverige.

Maria Hassan tycker att det nu inte längre handlar om Ukraina. Inte alls, säger hon.

– Tänk om Ukraina varit en del av EU? Jag vet att detta är en kontroversiell fråga i Sverige, men tänk om de baltiska staterna inte varit med i Nato? Då hade Ryssland varit där på en gång! Jag önskar att vi levde i en sådan värld där det inte fanns ett behov av ett försvarskonglomerat. Men där är vi inte.

Vad skulle du vilja se mer av från resten av världen nu?

– Akut hjälp. Se till att Ukraina kan försvara sig. Ge människorna, det är mest kvinnor och barn, ett bra omhändertagande.

Kunde du förställa dig att detta skulle hända?

– Nej. In i det sista försökte man värja sig. Putin anföll när man minst anade det.

Fotnot: Intervjun är gjord 28/2.