Daniel Färm: Lås in högerns försvarspolitiska popcornmaskin i källaren!
Högern driver försvars- och säkerhetspolitiken genom olika spretiga utspel. Men det som behövs är stabilitet kombinerat med väl avvägd handlingskraftighet när läget förändras. Vi ska vara glada att Sveriges försvarsminister heter Peter Hultqvist – inte Ebba Busch eller Hans Wallmark.
Det upptrappade läget i samband med krigshetsen vid Ukrainas gräns påverkar också svensk försvars- och säkerhetspolitik. I kriser prövas mognad och ledarskap. Just nu visar högerpartierna tyvärr upp en påtaglig virrighet, spontanitet och avsaknad av stringens. Deras agerande för snarare tankarna till en discofest för förskolebarn höga på godis. Med popcornmaskinen mitt i rummet.
Moderatledaren Ulf Kristersson vill mitt i en brinnande kris föra över makten över svensk försvarspolitik till Försvarsberedningens viktiga, men allt för långsamma, förhandlingsapparat. Det duger inte. Det är bra att försvarsminister Peter Hultqvist har bjudit in försvarsberedningen till direkta samtal – med honom – för att få till en bred förankring bakom försvarspolitiken i detta ansträngda läge. Men försvarspolitik kräver strategisk stabilitet och exekutiv handlingskraft. Det sköts bäst via försvarsdepartementet. Inte genom att skapa ett farligt dubbelkommando med nya – parallella – beslutsstrukturer, sekretariat med mera.
Moderaternas försvarspolitiska talesperson Pål Jonsson vill att försvarsanslagen ska öka med exakt tre miljarder kronor. Det kan han säga redan innan försvarsberedningen har haft sina överläggningar med försvarsdepartementet och kunnat avgöra exakt hur stort behovet är av omdisponeringar eller eventuellt nya pengar. Det kan förvisso bli aktuellt med ytterligare någon förstärkning i samband med den upprustning som nu krävs för att hantera det förvärrade säkerhetspolitiska läget. Men det är nog klokt att vänta med exakt hur mycket som behövs tills det finns en samlad bedömning.
Man ska inte glömma bort att den försvarssatsning som nu genomförs är den största sedan 1950-talet. I relativa termer. Det vill inte säga lite det. Detta står i bjärt kontrast till de nedskärningar av försvaret som genomfördes under tiden som Moderaterna ledde regeringen. (Då även S – om vi ska vara noggranna – förespråkade låga försvarsanslag.) Och så sent som i december ville Moderaterna – skarpt – bara höja försvarsanslaget med några promille. Vad de anser nästa månad är högst oklart.
Moderaternas utrikespolitiska talesperson Hans Wallmark tycks dock anse att det svenska försvaret redan har för mycket resurser. Han anser att vi – i stället för att rusta vårt eget försvar – ska skicka militär materiel till Ukraina. Gesten kan tyckas fin. Men blir helt orimlig om vi betänker att vi har egna behov av att rusta upp vårt eget försvar i första hand. Då är det bättre att länder som själva inte befinner sig i ett lika utsatt läge i relation till Ryssland tar ansvar för att stärka Ukrainas militära förmåga. Det gör till exempel USA och Storbritannien.
Kristdemokratiska stödpartiet har givetvis ingen egen ståndpunkt i frågan, utan upprepar bara vad Moderaterna säger att de ska tycka. Partiets försvarspolitiska talesperson Mikael Oscarsson har – efter noggranna ”egna” beräkningar landat i att försvaret behöver exakt tre miljarder kronor i höjt anslag.
Det är dags att ta högerns försvarspolitiska popcornmaskin och låsa in den i riksdagshusets källare.
Sverigedemokraterna vill inte ta avstånd från Putin, och föreslår att frågan om svenskt Natomedlemskap ska avgöras i en folkomröstning. Stabilt? Knappast.
Högerpartierna visar med all önskvärd tydlighet att de inte är mogna uppgiften att ta huvudansvar för landets försvar. Man driver inte försvarspolitik med ryckiga utspel som spretar all världens håll. Det är dags att ta högerns försvarspolitiska popcornmaskin och låsa in den i riksdagshusets källare. Och be en stilla tacksamhetsbön för att det är Peter Hultqvist och inte Hans Wallmark (M) eller Ebba Busch (KD) som är svensk försvarsminister.
Daniel Färm är politisk redaktör för Aktuellt i Politiken