Håkan Juholt: Ännu en tid är ANC den politiska sol det mesta kretsar kring
Kostymen sitter som klistrad.
Solen bränner som ett strykjärn på ryggen.
Det är högsommar och juletid i Pretoria.
Bing Crosby sjunger ”White Christmas” och butikerna lockar med kampanjpriser på solstolar och badbyxor.
Det kan kännas som att världen är upp och ned.
På samma sätt, som när ytterkantspartierna; vänsterradikala EFF (Economic Freedom Fighters) och högerpopulistiska VF+ (Freedom Front Plus) förenas i Sydafrikas största stad Johannesburg, för att hålla regeringspartiet ANC borta från inflytande i staden som är landets ekonomiska motor.
Ytterligare fyra partier utgör den nya majoritet som utkristalliserats efter lokalvalet i november. Partierna saknar gemensamt program och har inte heller presenterat någon gemensam politisk plattform.
Det enda som förenar dem, är att de ser ANC som sin främsta motståndare. Politiken är inte längre linjär från vänster till höger, den är i stället som en cirkel där ändarna möts och går ihop.
Lindiwe var en brygga mellan våra folk och länder. Nu har hon lämnat över till andra.
Det säger mycket om det politiska klimatet i dagens Sydafrika, där färre än varannan väljare valde att använda sin rösträtt för att välja styre i sin kommun. Där åtta av tio förstagångsväljare vände demokratin ryggen. Den stora frågan är; vart tar de unga, svarta, urbana männens vrede och uppgivenhet vägen, när de inte ser demokrati och politik som ett verktyg för förändring?
Fortfarande, ännu en tid, är dock ANC den politiska sol som det mesta kretsar kring.
Hennes kärlek till Sverige blev livslång. I sydafrikanska medier beskrivs hon som ett av de stora träden i befrielsekampen.
I min hand håller jag ett fotografi av Olof Palme, Oliver Tambo och Lindiwe Mabuza. Jag har fått det av Lindiwes dotter Thembe. 1979 sände ANCs ledare Oliver Tambo Lindiwe till Stockholm för att öppna ANCs första kontor i Skandinavien, hon stannade i sju år, under tiden i Sverige fick Lindiwe många vänner. Hennes värme, skärpa och stora kulturintresse gjorde henne till en naturlig medelpunkt.
När Lucia kom till vårt hus kom samtidigt budet om Lindiwes bortgång. Hennes kärlek till Sverige blev livslång. I sydafrikanska medier beskrivs hon som ett av de stora träden i befrielsekampen, den tre timmar långa begravningen direktsändes i tv. Vid minnesstunden talade utrikesminister Ann Linde och hennes sydafrikanska kollega Naledi Pandor.
Lindiwe var en brygga mellan våra folk och länder. Nu har hon lämnat över till andra att ta ansvar för att skydda och stärka denna alldeles speciella relation, som under så lång tid betytt så mycket för så många.
Här i kontrasternas fantastiska land vandrar stolta pingviner på de soldränkta stränderna.
Residensets julgran är fem meter hög. Det tar ett dagsverke att klä den. På en gren, nära reliefen av en dalahäst hänger Elvis, med gitarr och mikrofon, på grenen ovan, huserar en familj pingviner. Sydafrikanska pingviner.
Världen är inte bara upp och ned genom att solsting och julhandel möts och ytterlighetspartier faller i varandras armar, här i kontrasternas fantastiska land vandrar stolta pingviner på de soldränkta stränderna.
Också det en anledning för fler i Sverige att visa större intresse för Sydafrika.
Håkan Juholt är ambassadör i Sydafrika, Namibia, Botswana och Leshoto