Vad hade Karleby sagt om skolföretagen?

Nils Karleby skrev sin banbrytande bok ”Socialismen inför verkligheten” i början av 1920-talet. När han vid den tiden tittade ut över samhället såg han naturligtvis inga skolföretag av modernt snitt. Däremot såg han mängder med privatägda och vinstdrivande företag. Han såg också otaliga problem till följd av kapitalets makt. Han frågade sig hur kapitalismen bäst kunde bekämpas. Skulle företagen socialiseras och dras in till staten? Karleby såg en annan lösning: funktionssocialism. 

Karlebys unika synsätt utgick ifrån den privata äganderättens separata delar. Han insåg att äganderätten är komplex och innebär ett helt knippe av ekonomiska och organisatoriska rättigheter. Karleby kom fram till att äganderätten inte behövde upphävas. I stället kan kapitalismens knippe av rättigheter beskäras gradvis, som en lök skalas. Samhällskontrollen kan stegvis införas genom demokratisk och pragmatisk reformism.

funktion ska stå i fokus – inte principfast ideologi

Hur skulle då Karleby resonera kring dagens privata skolföretag? Antagligen på samma sätt som han resonerade kring dåtidens oreglerade företagsamhet. Han hade först noga analyserat vilken ekonomisk och organisatorisk makt det innebär att äga ett skolföretag (vilka äganderättsknippen rör det sig om). Han hade sedan föreslagit hur samhället med politiska medel gradvis skulle skala ner den makten. Karleby hade knappast föreslagit en enda åtgärd (som till exempel ett vinsttak), utan i konsekvens med sitt principiella tänkande, ett helt knippe av åtgärder. När äganderätten är ett knippe rättigheter måste också samhällets motåtgärder utgöra det. 

Det finns en betydelsefull politisk möjlighet inbäddad i Karlebys principer. Det är nämligen funktion som ska stå i fokus – inte principfast ideologi. Vi ser också i dag att borgerligheten börjar inse skolmarknadens destruktiva karaktär.

Jag tror vidare att om vi tar ett avstamp i funktionssocialismen får vi ett starkt och pedagogiskt verktyg som ökar våra möjligheter att se vad som kan göras och var vi bör börja reformarbetet. I det följande gör jag ett försök att samla ihop ett antal förslag och möjligheter som riktar in sig mot olika delar av äganderättsknippet i syfte att gradvis reformera systemet.

En viktig ekonomisk rättighet är rätten till vinsten, i form av utdelning. I den så kallade Reepaluutredningen SOU 2016:78 föreslogs ett vinsttak, som i praktiken skulle inskränka möjligheten till vinstutdelning. Förslaget kritiserades hårt, röstades ner i riksdagen och torde vara politiskt dött. 

En viktig ekonomisk rättighet är förfoga över sin egendom, till exempel köpa och sälja. Reglerna har nyligen skärpts. Sedan 2019 ställs särskilda krav på ägar- och ledningskretsen samt på de ekonomiska förutsättningarna hos ägaren. En ska ha kompetens och en ska vara lämplig. Det betyder i praktiken att rätten att förfoga över sin egendom skalas ner. Ett bra exempel på praktisk funktionssocialism. Här finns dock betydligt mer att göra. Kraven kan och bör skärpas ytterligare. 

krav på att halva den årliga vinsten måste sättas av till en buffertfond

Det skulle också kunna bli dyrare att söka tillstånd och det skulle dessutom kunna införas löpande avgift för att inneha tillstånd att driva skola (jämför bankoktroj). Avgiften skulle dessutom kunna vara rörlig och exempelvis kunna stiga efter elevantal. En annan åtgärd skulle vara att införa ett krav på särskild fondering hos skolföretagen. Till exempel skulle det kunna ställas upp ett krav på att halva den årliga vinsten måste sättas av till en buffertfond. Vid investeringar eller förlust skulle efter tillstånd från skolinspektionen buffertfonden få tas i anspråk. Det legitima motivet skulle vara att säkerställa de ekonomiska förutsättningarna hos ett privat skolföretag, som kan hamna i obestånd och gå i konkurs. Det allmänna behöver givetvis ingen buffertfond eftersom den offentliga sektorns resurser säkerställs på annat sätt. Skolpengen kan också justeras, som föreslås i utredningen ”En mer likvärdig skola” (SOU 2020:28).

En ägare har inte bara ekonomiska rättigheter utan också makten över sitt företag. Det handlar om kontrollen och det inflytande en ägare av ett skolföretag har. I dag gäller att de föreskrifter som gäller för skolverksamheten måste följas. Det är naturligtvis självklart. Här kan dock med lätthet olika krav skruvas upp. Makten bör alltså skalas ner.

Många bra förslag läggs presenteras i ovan nämnda utredning. Till exempel har föreslagits ett offentligt administrerat kösystem. En skola bör inte kunna välja de lönsammaste eleverna. Rätten att välja kund är en anomali i ett offentligt finansierat system. Ett annat viktigt förslag är att möjliga urvalsgrunder förändras och regleras. Betydligt högre krav kan också ställas på kvalitativa faktorer som lärartäthet, skolbibliotek, skolpsykologisk och skolkurativ kompetens med mera. Reepaluutredningen avvisade tyvärr hårdare kvalitetskrav på skolföretagen av flera skäl, bland annat att kvalitet är svårt att mäta och kontrollera. Forskare, till exempel professorn Per Strömberg på Handelshögskolan i Stockholm, har dock framhållit värdet av ökad och effektiv tillsyn. 

Det är fullt rimligt att den nödvändiga kontrollverksamheten bekostas av den som kontrolleras.

Tillsynen vore i praktiken inte särskilt svår att klara ut. Inom den finansiella sektorn har alla finansiella företag en så kallad compliance officer som har ansvaret för att kontrollera offentlig regelefterlevnad och även för att förmedla uppgifter till finansinspektionen. Varje skolföretag skulle kunna åläggas att ha minst en sådan compliance officer. Den som är compliance officer i ett skolföretag skulle lämpligen vara anställd av skolinspektionen men avlönad av skolföretaget. Det skulle säkerställa att funktionen vore helt oberoende av företaget. Därigenom skulle inte skolinspektionens resurser behöva öka. Det är fullt rimligt att den nödvändiga kontrollverksamheten bekostas av den som kontrolleras. Det offentliga skulle dock inte behöva ha en compliance officer eftersom det kan förutsättas att det offentliga följer de allmänna regelverken.

En ytterligare åtgärd kan ta sikte på makten att leda och fördela arbetet. De anställdas situation och inflytande bör förbättras. Enligt huvudprincipen är det ägaren till ett företag som bestämmer vilka som ska sitta i ledningen, till exempel styrelsen i ett aktiebolag. När det gäller skolföretag skulle det kunna regleras att de anställda skulle ha särskild rätt till styrelserepresentation. Det skulle öka bland annat lärarprofessionens insyn och kontroll över verksamheten.

Jag har alltså sammanställt ett antal lagda och nya förslag på hur samhället makt över skolföretagen kan öka. Jag har i analysen vägletts av funktionssocialismen. En allmän slutsats är att hjulet behövs inte uppfinnas på nytt. Nils Karlebys geniala och banbrytande idéer fungerar precis lika bra i dag som när de togs fram. Det är bara att sätta igång!

Roger Persson Österman

ordförande i Maria Södra station S-förening