Aida Hadžialić: Börja förbereda för nästa kris nu!
Jag hade knappt hunnit börja som finansregionråd i opposition i Region Stockholm innan det rapporterades om en mystisk virussjukdom i Kina. I sociala medier spreds ohyggliga bilder från när människor isolerades i sina egna hem. Nyheterna berättade om överfulla intensivvårdsavdelningar och människor som avled i tusentals. Sjukdomen som skulle få namnet covid-19 skulle senare komma att förklaras som en pandemi. En farsot spred sig plötsligt över världen.
Sverige – med en föråldrad förvaltningsmodell – stod dåligt rustat. Den politiska samordningen fungerade inte som tänkt. I Region Stockholms fall handlade det inte bara om ansvarsfördelningen mellan staten, regioner och kommuner. Det gick mycket djupare än stora ekonomiska överenskommelser mellan Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, och regeringen.
I Region Stockholm hade vi nämligen byggt upp ett system som inte kunde hantera kriser. Nyliberala reformer över decennier hade skapat en ohållbar situation. En oreglerad marknad med fri etableringsrätt – där vilket företag som helst kunnat etablera sig inom den svenska välfärden – hade skapat tusentals aktörer inom sjukvården, hemtjänsten och äldreomsorgen. Privata företag som agerat på en fri marknad inom den svenska välfärden krävde nu statlig styrning och regelbundna direktiv.
Regionen och kommunens styrande politiker stod plötsligt handfallna. Ingen hade berättat baksidorna med ett system som blivit så fragmenterat att det är omöjligt att styra. Ingen hade räknat med att världen skulle kastas in i ett osynligt krig.
Samtidigt som det saknades skyddsutrustning tog sig smittan in på äldreboenden. En underfinansierad äldreomsorg, en hög andel timvikarier, bristen på kunskap om basala hygienrutiner, den obefintliga styrningen i ett omöjligt system och det faktum att vi hade allmän smittspridning skapade en ohållbar situation.
I Region Stockholm är läkarvården till särskilda boenden upphandlad till skillnad från andra delar av landet. Man gjorde kategoriska läkarbedömningar efter ett delegationsbeslut på politisk nivå.
Konsekvensen? Vissa av de äldre fick aldrig ens träffa en läkare.
Konsekvensen? Vissa av de äldre fick aldrig ens träffa en läkare.
Tusentals människor dog i Region Stockholm. Samtidigt bredde paniken ut sig och skuldbeläggandet lade sig som en våt filt över hela den politiska debatten. Plötsligt hördes desperata rop på hjälp från varenda beslutsfattare i Stockholm som vädjade till staten. Samtidigt hade det system man själva varit med och byggt upp visat sig vara otillräckligt för att klara av det mest grundläggande – att skydda medborgarna.
När man analyserar coronapandemin – även om krisen fortfarande pågår – är det enkelt att komma till en slutsats. Den delas också av coronakommisionens slutbetänkande.
Fragmenterade organisationer är inte byggda för kris. Du kan inte plötsligt samordna tusentals aktörer inom olika ansvarsområden under en kort period.
Det borde vara en lärdom för alla Sveriges politiker i hela Sverige. Börja bygg robusta system som kan hantera kriser redan nu. Sluta fragmentera organisationer i tusentals beståndsdelar. Lägg ideologierna åt sidan och prioritera den svenska välfärden.
För hur vi än kommer att se på coronapandemin om ett decennium så kan vi konstatera en sak redan nu: Nästa gång – och det kommer en nästa gång – då kommer det inte räcka med att stå och ropa efter den starka statens återkomst.
Aida Hadžialić är oppositionsregionråd i Region Stockholm
