Nina Wadensjö: Nu tvingas de att göra ett personligt val
Louise Erixon och Jimmie Åkesson på väg till Riksmötets öppnande 2011. Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia
Det gäller att stå på rätt sida av historien. Och nu prövas vi, på många sätt. Vilken sida väljer vi? Vem kan man regera med, vem kan man ta stöd av, vem kan man luta sig passivt mot? Det finns mycket att ta ställning till, och konsekvenserna kan bli historiska. Och det är upp till var och en som har ett inflytande att bekänna färg.
Det är lätt att tro att det främst rör regeringsmakten. Men liknande beslut och avvägningar görs över hela landet just nu. Det handlar om regionerna och landstingen, men kanske främst om många kommuner. Styren formas och det ser väldigt olika ut över landet, det blir en spräcklig karta.
Hörby hamnade högt på dagordningen eftersom de var tidigt ute. Där blev Sverigedemokraterna största parti, och släpptes igenom att styra i minoritet genom att de fick passivt stöd av bland andra Moderaterna och Kristdemokraterna.
Det innebär i någon mån en reglering av deras utrymme, ett minoritetsstyre är helt beroende av att söka andra partiers stöd vid varje beslut som ska fattas.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”I Sölvesborg ser det annorlunda ut. Där formas nu en majoritet av fyra partier, varav SD är störst och leder koalitionen som i övrigt består av M, KD och det lokala partiet SoL.”[/blockquote]
I Sölvesborg ser det annorlunda ut. Där formas nu en majoritet av fyra partier, varav SD är störst och leder koalitionen som i övrigt består av M, KD och det lokala partiet SoL. Här har man formulerat en gemensam politisk plattform och man kommer att styra tillsammans.
Det har förhandlats, pratats och det är uppenbart att de fyra partierna trivs ihop och tycker hyfsat lika i många centrala frågor. Och det talas om starka vänskapsband mellan de två toppkandidaterna från SD och M.
Den som sett bilderna på när sverigedemokraten Louise Erixson och moderaten Emelie Pilthammar skålar med varandra i samband med pressträffen där det nya styret presenterades kan inte tvivla på att stämningen är god. Och det är egentligen inte konstigt. Det finns ofta både vänskapsband och långvariga välfungerande relationer mellan olika partiföreträdare i samma kommun – oavsett om de är i opposition eller i majoritet.
Men nu utmanas den tillträdande majoriteten i Sölvesborg av socialdemokraten Johanna Beijer. När sverigedemokraten Louise Erixon ska väljas till kommunstyrelseordförande på kommunfullmäktiges decembermöte ställer Johanna Beijer upp som motkandidat, och det kommer att bli sluten omröstning.
För att hon ska bli vald till ordförande krävs att tre personer från den nya majoriteten byter sida, och väljer att rösta på Johanna Beijer i stället för på Louise Erixon.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”På det sättet kommer varje ledamot i Sölvesborgs kommunfullmäktige tvingas att göra ett personligt val som de kommer att bära med sig resten av livet.”[/blockquote]
På det sättet kommer varje ledamot i Sölvesborgs kommunfullmäktige tvingas att göra ett personligt val som de kommer att bära med sig resten av livet. Ett val man gör helt individuellt, det som handlar om att man ska kunna leva med sina egna beslut.
Eller som Johanna Beijer själv formulerar det: ”Det här handlar mest om en markering, att när historien skrivs lite längre fram ska man kunna gå tillbaka och se att det fanns en motkandidat och att fullmäktige inte var eniga. Jag anser att det är viktigt att stå upp för mänskliga rättigheter och ett jämlikt samhälle”.
Låt oss hoppas att minst tre ytterligare personer i Sölvesborgs kommunfullmäktige vågar stå upp för det som gör att man kan se kommande generationer i ögonen.
För er som vill läsa mer om Hörby rekommenderas det reportage som publicerades i Aktuellt i Politiken nummer 42.
