Sondering som skapar oro
Opolitiska regeringstjänstemän oroas över ett regeringsunderlag med en värdegrund som strider mot människors lika värde. 2014 föreslog Mattias Karlsson (SD) nationalistisk politisk styrning av alla studieförbund.
261 tjänstemän i Regeringskansliet har skrivit till förvaltningschefen, i oro för hur ett nytt regeringsunderlag påverkar arbetet med mångfald och diskriminering. Carl Bildt kallar brevet ”S-märkt kampanjande mot en alliansregering”.
Har de anledning till oro?
– Det pågår ett kulturkrig, instämde Jimmie Åkesson när SDs riksdagsgruppledare Mattias Karlsson skrev om en kamp om vår kulturs och nations överlevnad, med valet ”seger eller död”.
Faktum är att Karlsson redan efter EU-valet 2014 skrev att:
”huvudkonflikten (står) inte längre mellan höger och vänster i svensk politik, utan mellan värdekonservativa patrioter och kosmopolitiska kulturradikaler. Den stora avgörande striden om vår civilisations, våra kulturers och våra nationers överlevnad har gått in i en ny, mer intensiv och mer avgörande fas.”
[blockquote author=”” pull=”normal”]”En genomtänkt grundsyn som är oförenlig med de principer som präglar en demokratisk rättsstat.”[/blockquote]
Håkan Holmberg, historiker och tidigare FP-riksdagsledamot, påtalar i rapporten ”Den farliga mångfalden – om Sverigedemokraternas Världsbild” (Arena Idé) att SD har ”en genomtänkt grundsyn som är oförenlig med de principer som präglar en demokratisk rättsstat”:
”Precis som Jimmie Åkesson vänder sig Karlsson principiellt och med övertygelse mot hela den samhällstyp som präglas av mångfald i fråga om idéer, vetenskapliga ansatser, kulturellt skapande och annat som vi är vana vid i den demokratiska världen, till förmån för ett enkelriktat samhällsideal av det slag som vi i dag lärt oss att förknippa med länder som Ryssland och Ungern.”
Moderata kommunpolitiker framhåller att M och SD närmat sig varandra politiskt. Men även om ståndpunkterna närmats så bygger de på helt olika ideologiska grunder, invänder Holmberg.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Ett exempel på SDs kulturkamp är attacken på de fria medierna.”[/blockquote]
Ett exempel på SDs kulturkamp är attacken på de fria medierna. Ett annat är motionen av Mattias Karlsson och SDs kulturpolitiske talesperson Aron Emilsson 2014 om att likrikta folkbildningen där de vill dra in stödet till ”mångkulturalistiska verksamheter” och rikta det till studier ”för att stärka vårt lands interna sammanhållning och nationella gemenskap”.
Detta ska ske genom en skärpning av förvaltningslagen:
”så att även andra privaträttsliga organ med uppdrag i myndigheters ställe omfattas”.
Det innebär, enligt Holmberg att: ”föreningar, folkhögskolor och studieförbund – alla ska kunna avkrävas politisk enhetlighet”.
Ännu en parallell till utvecklingen i Ungern.
Förre utrikesministern Jan Eliasson svarar Carl Bildt på twitter:
”Efterlyser sänkt tonläge i debatten om de RK-anställda som skrivit om vikten av en demokratiskt stark värdegrund i regeringsarbetet. De berörs direkt av styrkan i denna grund. Känner många av dem som skickliga o lojala olika regeringar. De bör få känna trygghet i sin yrkesroll.”
Under tiden sonderar Ulf Kristersson vidare sitt regeringsunderlag.