Familjen som väljer lugnet i kollektiv light

Det moderna samhället gör att fler än tidigare, eller kanske andra än tidigare, kan välja att leva alternativt. Bo billigare, gå ner i arbetstid, odla sina egna grödor. Det enda som krävs är en schyst uppkoppling – och gärna en busshållplats.

– Vi har båda drömt om att leva lite enklare, ha färre prylar, mindre utgifter, mindre konsumtion så vi kan koncentrera oss på annat, säger Pernilla Näsfors.

Hon och sambon bor i ett kollektiv på Värmdö, 3,5 mil utanför Stockholm.

Bussturen från Slussen till Ängsvikskollektivet tar en timme. Den här turen blir det byte i Kolvik, men det finns direktbussar. Då går det lite snabbare. Vid station Ängsvik finns inga övergångsställen eller trafikljus. Det är bara att skynda över vägen.

Ängsviks gård består av flerbostadshus i äldre stil. Trädgården, i olika nivåer, breder ut sig runt huset. Grusgångar att gå på. På gräsmattan under äppelträden samsas leksaker, cyklar och räfsor med solstolar och ett växthus. Mattias Östmar och Pernilla Näsfors bor i en etta med sovalkov på 38 kvadrat, två trappor upp. På källarplan ligger den gemensamma matsalen. Lägenheten har öppen planlösning. I minimalistisk anda saknas tv, däremot står ett litet, svart piano mot ena väggen. Husets  hjärta, som Mattias Östmar beskriver det.

– Det har jag släpat runt på till alla boenden jag haft.

Bakom piano-väggen  står dubbelsängen. När paret Näsfors/Östmar fick sonen Frans för några månader sedan ojade sig släkten. ”Nu måste ni väl flytta till större”.

– Men det är rätt högt i tak här, en idé är att bygga ett tak ovanpå vår säng, säger Pernilla Näsfors.

Hon och sambon ställer fram kaffe och småkakor. Pernilla Näsfors bär runt på sonen som börjar bli hungrig.

– Då skulle vi kunna ha två barn i alla fall. Vi kanske inte behöver flytta förrän de blir tonåringar, funderar Mattias Östmar.

Hans drömboende är egentligen en munkcell. Men det kanske mer symboliserar en känsla än rent faktiskt en cell. Tills vidare duger Ängsvikskollektivet utmärkt. Mattias Östmar flyttade ut för tre år sedan. Efter tio år i mediebranschen och en skilsmässa lockade ett annat liv.

– Jag var ensamstående, längtade efter ett enkelt boende med matlag. Sedan barnsben har min dröm alltid varit att bo i skärgården. Jag ville ge mig själv det.

En enkel googling på orden kollektiv och Stockholm och tre veckor senare hade han skrivit kontrakt. Utan budgivning. Och boendet ser ut som ett resultat av en ganska noggrann planering.

– I fem år har jag haft som mål att lära mig data och att programmera. För att kunna bli en digital bonde.

De skrattar båda till. Sonen Frans, fem månader, däremot, är inte road. Han är hungrig och verkar inte alls gilla att mamma och pappa ägnar sig åt att berätta om sina drömmar. De som han själv nu är en del av.

Hur tänker de kring boende, barnomsorg och skola? Den röda bullerbyskolan 500 meter bort har varit nedläggningshotad.

– Jag tänker att vi har haft en makalös tur. Två förskolor på gångavstånd, inga köer. Och tänk att det finns ett BVC åtta kilometer bort, säger Mattias Östmar.
Skratt.

Nej, paret tänker inte så mycket på vad kommunen gör eller inte gör. De är glada för att det finns en busshållplats ute på vägen. ”Det är avgörande”. Men i övrigt tänker de mer globalt.

– Vi pratar mer om att bo i ett annat land än att sätta press på kommunen. Vi pratar ganska mycket om: ”Hur kan vi försörja oss om vi bor i Uganda, vandrar längs en pilgrimsled eller om vi bor i Ängsvik?” Vi är tacksamma över att det är så fantastiskt ordnat, trots allt.

– Men en cykelväg vore bra, flikar Pernilla Näsfors in.

Hon flyttade ut för två år sedan. Då hade hon precis kommit hem till Sverige efter sju år i Washington där hon arbetat på Världsbanken. Hon var trött på att bo i andra hand och hade börjat kika på det som kallas ”tiny house movement”, där folk bor i små hus på hjul, i Attefalls-storlek. Vännen sedan flera år, Mattias Östmar, föreslog att hon kanske skulle kunna ställa upp en vagn på tomten i Ängsvik.

– Vi umgicks mer och mer den hösten. Vi har ett gemensamt musikintresse. Jag tyckte alltid att det var så skönt att komma ut hit, gå av bussen, gå på grusvägen, luften är klar. Och bussresan är ju också så härlig över broarna, säger Pernilla Näsfors.

Hon är gammal scout, uppvuxen i Smedjebacken, Dalarna. Uppskattar skogen.

– När jag bodde i stan längtade jag ut till skogen varje helg, men tog mig sällan ut. Däremot har jag ingen skärgårdsvurm. Men här får vi båda delarna.

– Och jag har alltid tänkt att när jag skaffar familj vill jag flytta ut på landet. Jag gillar också tanken med kollektiv, att känna sina grannar. Det var något jag aktivt sökte.

Mattias Östmar hade en del betänkligheter innan han lämnade bostaden i Enskede.

– Jag var orolig. Gör jag fel nu? Jag hade ett otroligt rikt socialt liv. Kommer jag ångra mig? Blir jag helt isolerad?

Men farhågorna kom på skam.

– De mest intressanta vännerna kommer ut. De söker det jag har här. Vi jammar, ligger i hängmatta, eller går i skogen.

– Fast jag måste ha haft hål i huvudet egentligen, utbrister han.

– Jag ville ju bo ensamt på riktigt, i lugn och ro. Inget umgänge med grannar.

Samtidigt. Han hade bott i kollektiv tidigare, i Värmland. Han visste att han trots allt gillar den boendeformen. Och i Ängsvik bor alla i egna lägenheter. Umgänget består av matlag. Och vill man umgås mer går det också.

– Det här passar den moderna utflyttaren. Kollektiv med för många gemensamma ytor blir alltid pannkaka förr eller senare.

Mattias Östmar var noga med att inte flytta till ett kollektiv med ideologisk eller religiös inriktning.

– Det var ett absolut krav. Jag har bott så en gång. Här är det som vilket södergäng som helst som vill leva lite lugnare, nära naturen. Typ som halva svenska folket vill. Det är lite kravmärkt, lite eko. Men inga husmöten där man pekar ut dem som inte lever renlärigt.

Nej, Ängsvik är kollektiv light. Och den digitala revolutionen har underlättat för dem som vill downshifta. Mattias Östmar har precis gått ner på halvtid. Han arbetar som datavaktmästare, ett ord han själv hittat på. Olika institutioner och bibliotek laddar upp digitala samlingar och Mattias Östmar underhåller dessa. Pernilla Näsfors arbetar som konsult inom digital utveckling och kommunikation i sitt eget företag. Hon har bland annat arbetat åt Sida, Världsbanken, FN och  ideella organisationer.

– Vi har börjat en omställning till digitalt samhälle. Medelklassen har aldrig haft det så förspänt att bo på landet, säger Mattias Östmar.

Är det lugnare livet en klassfråga? Hur går det för dem som inte kan jobba uppkopplat, som måste passa tider, jobba skift i stället för att downshifta?

– Det finns en del som jobbar inom vården och skolan här ute. En del är ensamstående också, som tycker det är bra att bo så här, säger Pernilla Näsfors.

– Vi är absolut priviligierade med våra arbeten, säger Mattias Östmar. Men kollektiv kan också vara en del av lösningen för till exempel ensamstående.

Paret Näsfors/Östmar har valt att jobba mindre i stället för att jobba mer som många gör när det går bra. ”Det måste gå ännu bättre”. De har valt bort ”Audi och bostadsrätt i Hammarby sjöstad”, som kanske vore mer passande ”rent demografiskt”. De har redan gjort den andra resan, tjänat pengar, rest, bidragit till utsläpp via otaliga flygresor.

– Här kan vi vara i naturen hela tiden, det handlar väl om en mild ideologisk övertygelse, säger Mattias Östmar.

– Det här gör också att vi kan ha andra värderingar, vi kan välja vad vi jobbar med, säger Pernilla Näsfors.

Båda vill göra samhällsnytta och försöker arbeta med den typen av projekt.

Det är dags att gå ut. Grannar dyker upp. Just nu bor många barnfamiljer här. Det saknas inte lekkamrater för Frans när han blivit lite större. Och hjälp med att hämta på förskolan lär inte bli något problem. Det är en del av konceptet. Några hönor kacklar bakom huset. Nyss var de kycklingar, kläckta ute på Ängsvik.

Men vare sig djurhållning eller odling intresserar det uppkopplade paret.

– Nej, vi är inte alls intresserade. Vi är inte bra på sånt, säger Mattias Östmar.

– Men tänk att vi får bo med både kaninhage och en mysig trädgård. Och det är fantastiskt att bo i ett hus med två trädgårdsmästare, säger Pernilla Näsfors.

– Så kan jag fixa maträkningarna i excelark.

Mattias Östmar tipsar – HEMESTER

Testa ett år att inte åka på skidsemester eller charter. Gå i stället ut och frilufsa i naturen med sittunderlag och matsäck. Med mindre planering, transporter och bikostnader för mat och boende blir du mindre stressad och behöver därför konsumera mindre film, tv, Facebook, krogbesök,  för att koppla av under övriga året.

Pernilla Näsfors tipsar – AVSTÅ

Rensa och gör dig av med grejer. Då kan du bo mindre vilket gör att du får lägre kostnader.
Det handlar egentligen om att avstå från olika saker.

Ängsviks­kollektivet

Brf Ängsviksgården  på Värmdö bildades i mitten av 1980-talet. Det består av 14 bostadsrättslägenheter, och en gemensam matsal med kök. Matlaget är centralt. Det spar både tid och pengar för de boende. Bastu finns. I dag bor cirka 20 vuxna och lika många barn här. Kollektivet är religiöst och politiskt obundet.