Björn Fridén: Se upp för falska mediekritiker
Klistermärke med texten Trust the lies not the truth Foto: Flickr/Thomas Guest
Att kritisera pressen, journalistiken och allsköns tidningar och tv-program är lite av en folksport. Den styr mycket av våra informationsflöden och den påverkar hur vi tänker och vad vi tycker. Det vore snudd på orimligt om vi inte hade åsikter om den.
Jag är själv glad i att ha synpunkter på i nyhetsmedierna. Faktum är att jag gör det så gott som varje dag.
Efter drygt ett år med det ideella projektet Mediebruset har en sak blivit uppenbar: som mediekritiker hamnar man ofta i väldigt märkliga sällskap. Det finns gott om dårar.
I grunden handlar alla som kritiserar medier i fyra kategorier. Den första är de som bara vill gnälla av sig lite. Här ingår den mesta av kritiken. Inklusive journalister som vill skriva sina kollegor och konkurrenter på näsan.
Sedan har vi de som går och bär på en tidvis orealistisk förhoppning om bättre journalistik. De som ser journalistikens värde för en fungerande demokrati och vill att den ska leva upp till sina högt ställda ideal. Här finner vi exempelvis Medierna i P1. Och, om jag har gjort ett ordentligt jobb, förhoppningsvis också Mediebruset.
Den tredje kategorin är politiska påverkare. Sådana som faktakollar och rättar till sådant som är gynnsamt för just deras egen politiska inriktning. Det är mer en fråga om systematisk och tidvis raffinerad opinionsbildning.
Alla de här tre sorternas kritiker har en funktion att fylla i det demokratiska samtalet.
[blockquote author=”” pull=”normal”]”Det finns politiska strömningar i dag som inte vill ha fri press.”[/blockquote]
Det gäller däremot inte den fjärde gruppen: de som vill misskreditera hela den fria pressen. Det finns politiska strömningar i dag som inte vill ha fri press. Det är lika bra att vi accepterar det och agerar därefter.
I ett första steg vill de skapa misstro, inte sällan med hjälp av legitima exempel. Det är inte svårt att rota fram artiklar i seriösa medier som bygger på rena falskheter. Men med tanke på att en större tidning kan publicera 100 000 artiklar på ett år så är det ändå fråga om olycksfall i arbetet snarare än en utmejslad avsiktlig strategi.
Men det kan räcka för att skapa misstro. Det finns politiska krafter som vill att vi medborgare inte ska veta vad vi ska tro. Kan vi verkligen lita på vad som står i tidningen? Förvirring är en utmärkt grogrund för auktoritära politiska idéer. Kan de dessutom få folk att tro på deras politiska propaganda är ännu mer vunnet, men det är inte nödvändigt för att det ska få effekt.
För att åstadkomma detta har de byggt en hel arkipelag med mer eller mindre välkamouflerade hatsajter som alla har en sak gemensamt: De sår misstro mot en av demokratins pelare.
De är mediekritiker på samma sätt som de är invandringskritiker.
