Debatt: Progressiv seniorpolitik i sikte
Den socialdemokratiska politiken måste vara progressiv i alla sina delar. Det är vi inom S som står för framtidstro och trygghet för alla. Då måste också seniorerna garanteras en trygg framtid, skriver Peter Schilling.
Vi behöver ta ett helhetsgrepp om seniorerna trots att det är en mycket heterogen grupp. Där ryms de framgångsrika som inte ens i 75-års åldern vill trappa ner. Här finns de som slitit hårt och behöver gå i pension före andra, kanske till och med få hjälp tidigt. Den stora gruppen finns någonstans mitt emellan. Därför måste vi förstå många behov och lösa många problem samtidigt.
Därför tycker jag att vi ska behandla seniorer som vi behandlar ungdomar, med en grundläggande välvillig politik. De allra flesta i vårt samhälle vill att det ska gå bra för våra ungdomar. Vi borde kunna vara lika välvilliga mot våra seniorer. När ungdomspolitiken får oss att tänka på ungdomar som medborgare skulle seniorpolitiken uppmuntra oss att tänka på seniorernas roll i samhället. Den synen borde ha omöjliggjort den införda ”pensionärsskatten”. Det finns väl ingen som skulle komma på idén att införa en ungdomsskatt?
En progressiv seniorpolitik bör stå på fyra ben:
1) Flexibel pensionsålder.
2) Aktivt deltagande i samhällsbygget.
3) Tryggt liv.
4) Vård och omsorg att lita på.
Det borde vara självklart att inte fixera en tidpunkt för människors pensionering. Det är egentligen lika absurt som att fixera en tidpunkt för ungdomars inträde på arbetsmarknaden. Men just detta gör vi för seniorerna. Oavsett förmåga, möjlighet eller lust att arbeta så finns där en slutstation. Märkligt eller hur?
När flexibel pensionsålder diskuteras nämns ofta Finland. Där har man kopplat pensionsåldern till medellivslängden. Det är ett steg på vägen, men hjälper egentligen inte vare sig de som behöver gå tidigare eller de som vill vara kvar på arbetsmarknaden. I Sverige bör vi därför slopa pensionsåldern, utan att för den skull mista rätten till att gå i pension. När man känner sig redo att gå i pension så ska man kunna ansöka om det. En sådan bedömning skulle kunna bygga på medellivslängd, yrkesarbete, hälsotillstånd och den enskildes önskemål.
[dropcap]A[/dropcap]tt vara senior kan med ett sådant pensionssystem betyda att du antingen är yrkesverksam eller pensionär. Även om flexibel pensionsålder troligtvis gör att fler arbetar längre, så kommer det att finnas friska och aktiva människor som väljer pensionering. För dessa behövs möjligheter att utveckla sig själva och andra.
Seniorerna behövs i skolorna, de kan erbjuda läxhjälp, högläsning, sällskap på raster och fritids. Barn och unga får möta erfarenheter från ett nyss avslutat arbetsliv. Idrottsrörelsen kan kopplas närmare skolan och idrottslyftet fördjupas. Med ganska små medel kan folkrörelserna och bildningsförbunden revitaliseras. Den största aktiva gruppen inom studieförbunden är seniorer. All den erfarenhet och engagemang som de har borde spridas över generationsgränserna. Ett aktivt liv är dessutom den bästa boten mot ett ensamt liv.
[blockquote author=”Peter Schilling, oppositionsråd (S) i Sundbyberg” pull=”normal”]”Grundläggande för ett välfärdssamhälle är att varje människa känner sig säker på att samhället sörjer för behoven när man själv inte längre har förmågan.”[/blockquote]
Jag ser ett samband mellan aktivitet och trygghet. Den som umgås med människor i olika åldrar blir mer benägen att lita på omgivningen. Men trygghet har många bottnar. Allt för många seniorer har inte ett ekonomisk tryggat liv. Pensionerna hänger inte med kostnadsutvecklingen, framför allt för ensamstående kvinnor. I Sundbyberg, där jag bor och verkar, är dyra bostäder en av de stora stötestenarna. I andra kommuner är det kanske andra problem som är än mer akuta.
Gemensamt är att det är seniorerna över 80 år som har svårt att klara sig på den pension som vid pensionstillfället var rimlig. Det är inte värdigt en välfärdsstat att inte ta ansvar för människor som utbildat sig, arbetat, fostrat barn, engagerat sig i familj och samhälle. Därför bör staten, men kanske främst kommunerna, fundera på vilket stöd denna grupp behöver för att kunna leva ett tryggt liv.
Grundläggande för ett välfärdssamhälle är att varje människa känner sig säker på att samhället sörjer för behoven när man själv inte längre har förmågan. Men många äldre vittnar i dag om att systemet inte håller när de blir sjuka, när de behöver mer omsorg och när pensionen inte räcker. Det är därför politikens uppgift att se behoven hos människorna och utveckla samhället för att tillfredsställa dem. Det går att skapa en trygg framtid för alla. Men då måste vi också ha en progressiv seniorpolitik.
Peter Schilling, oppositionsråd (S) i Sundbyberg
