Nina Wadensjö: En liten men viktig droppe i havet
Plast i havet – ett synligt exempel på miljöförstöringen.
Om ett par veckor ska regeringens förslag till budget presenteras. Numera föregås den presentationen av en mängd mindre budgetutspel som presenteras av ansvariga statsråd. Sakta men säkert sipprar delar av de 40 miljardernas reformutrymme ut som små glädjeutrop till den vaksamma medborgaren.
Ett av veckans förslag var att vika två miljarder till att städa Östersjön, fördelat på tre år – 600 miljoner 2018, 700 miljoner 2019 och 800 miljoner 2020. En viktig satsning som kommer att behöva följas av fler insatser. För det är helt säkert inte bra år 2020, Östersjön kippar bokstavligen efter andan och kommer att behöva stora insatser under många år.
Sveriges kust är 240 mil lång och i vattnet gömmer sig allehanda tickande miljöbomber. Förgiftad fisk, gamla läckande vrak (17 000 vrak sägs det), bortglömda så kallade spöknät som fångar fisk helt i onödan, rester av alla de läkemedel vi sätter i oss och så förstås plast, ett av havens allra mest synliga problem. För oss som inte är experter är förändringen synlig främst genom giftiga algblomningar, brist på fiskelycka och skräp på badstränderna – påtagliga bevis på många års nedskräpning.
När miljöminister Isabella Lövin (MP) presenterade förslaget var det ingen som sa emot, även Moderaterna nickade gillande och klagade mest över att man ville se arbetet komma igång ännu snabbare. Men städningen av Östersjön och Sveriges kust är ett beslut som prioriterats av en röd-grön regering, det skulle troligtvis inte ha gjorts lika omfattande av en annan politisk majoritet.
Mycket kan vi säkert tacka Isabella Lövin själv för. Individer har betydelse inom politiken, och även om laget är viktigare än jaget har ändå varje beslutsfattare möjlighet att driva sina hjärtefrågor. Politik är ett hantverk, och består av lika delar engagemang, envishet och fotarbete i kombination.
När det gäller just Isabella Lövin är engagemanget för Östersjön allt annat än överraskande. Innan hon blev politiker arbetade hon som journalist och gjorde succé som författare med boken ”Tyst hav – jakten på den sista matfisken”, en bok som tilldelades både Stora Journalistpriset och Guldspaden. Hennes engagemang för miljön och i synnerhet havsmiljöns framtid är alltså välkänd.
Styrkan i den rödgröna regeringen är just helheten, att kombinera laget med jaget. Att ta ansvar för landets ekonomi, för jobb och utbildning här och nu för att samtidigt orka lyfta blicken och göra satsningar för att vår värld ska finnas kvar som en dräglig miljö för generationer framåt kräver politiskt mod och vilja.
Ansvaret för framtiden måste vi dock dela med andra, och det gäller i mycket hög grad Östersjön. Det är ju inte bara Sverige utan även Finland, Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Polen, Tyskland och Danmark som har kust längs med Östersjön. Samma hav som i sin tur är en del av alla de hav som till stor del täcker ytan på vår allt bräckligare planet. Det kommer att krävas stora internationella insatser och ett långsiktigt arbete för att vi verkligen ska få rena hav. Den svenska insatsen är ännu bara en liten, men viktig, droppe i ett jättestort hav.
