Anne-Marie Lindgren: För alliansen går önsketänkandet före fakta
Ledsen leksaksclow på stol
För Anne-Marie Lindgren påminner alliansen om en charmerande liten person på 4 år.
Mitt fyraåriga barnbarn är en charmerande liten person, men hans förmåga att ta sakskäl är inte särskilt välutvecklad. Den återkommande, orubbliga, invändningen mot alla sådana tråkiga påpekanden är ”jamen jag VILL”.
Det påminner starkt om alliansen. Det spelar ingen roll hur många sakskäl eller hur mycket statistik som visar att deras politik inte fungerar, de fortsätter att envist återkomma med precis den sorts förslag som redan misslyckats med att lösa de problem de påstås lösa.
För Moderaterna VILL att sänkt a-kassa ska få bukt med långtidsarbetslösheten. Och de VILL att sänkta inkomstskatter framför allt i högre inkomstskikt ska öka sysselsättningen. Och hela alliansen VILL att fler låglönejobb för lågutbildade ska betyda att fler lågutbildade får jobb.
Och då spelar det ingen roll att alla erfarenheter hittills visar att effekterna för jobben är marginella – och att effekterna i ett antal andra avseenden är skadliga.
Alliansen vill många saker, men de fortsätter att envist återkomma med precis den sorts förslag som de redan har misslyckats med, menar Anne-Marie Lindgren.
[dropcap]S[/dropcap]å de fortsätter idogt att komma med fler förslag av precis samma sort. Den senaste dumheten är en så kallad ny anställningsform för lågt utbildade unga och nyanlända. Lönen ska vara 70 procent av lägsta lönen, eftersom 30 procent av tiden antas bli använd inte till arbete, utan till utbildning.
Arbetsgivaren ska förstås slippa arbetsgivaravgifterna. Och 25 000–40 000 nya jobb ska det bli.
Det blir det inte.
Den här konstruktionen – jobb i kombination med handledning – har vi redan: traineejobb, YA-jobb, instegsjobb, med flera. Volymerna är i samtliga fall små, mycket långt under de förhoppningsfulla prognoserna när de infördes. YA-jobben, exempelvis, skulle bli 30 000 årligen. I april i år fanns det 706.
[blockquote author=”Anne-Marie Lindgren” pull=”pullright”]”Arbetsgivarna är helt enkelt inte intresserade.”[/blockquote]Arbetsgivarna är helt enkelt inte intresserade. De anställer folk för att göra ett jobb, inte för att de ska lära sig jobba och därtill hämta in en del skolkunskaper.
Folk som inte kan göra jobbet, och dessutom ska vara borta en del för att plugga, stör arbetsprocessen och blir en kostnad – även om de själva är billiga.
Om den här sortens kombinationer alls ska fungera måste arbetsplatserna göras om, förses med resurser för handledning och kopplas ihop med den externa utbildningsorganisation som behövs för att de lågutbildade ska kunna bygga på även sina skolkunskaper.
Ingenting av det finns med i alliansförslaget. Där finns inte ens några åtgärder för att kontrollera att de 70-procentsbetalda verkligen får den där utbildningen som motiverar själva lönesänkningen.
Anna-Marie Lindgren ser mycket som behövs för att alliansens lösningar och kombinationer för arbetsmarknaden ska fungera.
[dropcap]S[/dropcap]å vad det kokar ner till är bara en ny möjlighet för mindre seriösa, eller mindre bärkraftiga, företag att skaffa billig arbetskraft.
Som de företag inom exempelvis café- och restaurangbranschen som bara anställer folk som ”har med sig ett bidrag”, behåller dem så länge bidraget utgår och sedan ersätter dem med en ny bidragsanställning. Eller alla anordnare inom Fas 3 som startade ett antal hitte-på-verksamheter för att få ut arbetsgivarbidraget.
Någon tanke bör också ägnas åt de regler för arbetskraftsinvandringen som alliansen införde och som visade sig ge så stora öppningar för oseriösa företag att man själv tvingades retirera och täppa till de allra värsta luckorna.
[blockquote author=”Anne-Marie Lindgren” pull=”pullleft”]”Kanske borde man också ägna några tankar åt kommunernas ekonomi?”[/blockquote]
Kanske borde man också ägna några tankar åt kommunernas ekonomi?
Enligt tidningen Arbetets beräkningar, som utgår från gällande avtal, betyder en lön på 70 procent av lägstalönen 13 671 kronor i månaden för en städare, 11 382 kronor för en fastighetsskötare och 11 008 kronor för ett restaurangbiträde.
Det försörjer man sig inte på. Kommunerna får – precis som följden blev av alliansens försämringar av a-kassa och sjukförsäkring – komplettera med försörjningsstöd.
Möjligen är hela idén med det här hoprafsade och illa underbygga förslaget bara att dra upp en konfliktlinje mot socialdemokratin och facket.
Men i så fall finns det skäl att betvivla också deras taktiska förmåga.
Varför direkt bjuda på en konflikt som handlar om arbetsgivares rätt att utnyttja folk till underbetalning – och som arbetarrörelsen alltså har alla utsikter att vinna väljare på???
