Krönika: Ojämlikhet vår största fiende

Ojämlikheten var vår största fiende när Socialdemokratiska arbetarepartiet bildades 1889, och är det än i dag, skriver Alexander Petersson från SSU Stockholm.

Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) går till kongress. 1889 gick vi också till kongress. Då skulle vi konstituera oss. Ojämlikheten var vår största fiende men lösningarna var kanske andra än idag.

Vad vilja socialdemokratin? Ja, en sådan svår fråga idag tycktes hur lätt som helst att svara på då. Helsingborgs socialdemokratiska förening frågade om införandet av socialistiska skolor. Kongressen svarade att partiets inställning var att den folkskola som idag stod att erbjuda medborgarna inte var att lita på i fråga om uppfostran av våra barn, att partiet därför förordade införandet av ”rationalistiska” skolor och om möjligt även socialistiska.

Socialdemokratins vägar de senaste hundra åren har förvisso varit outgrundliga, men det säger nog en del om var vi är idag. Mot 30-talet lanserades ”Folkhemmet” och med Per Albins folkhemstal 1928 gick vi in i en ny tid. I leden klagades över avstegen från marxismen och visst var frågan inte helt okontroversiell. Så här i efterhand frågar en del av oss vilka som egentligen ingick i detta hem och efterträdaren Tage Erlander tog knappt begreppet i mun under sin tid som partiordförande.

På 60-talet radikaliserades ungdomen och vi lyfte blicken mot länder som Vietnam och Chile. Vi fick egen majoritet och snart skulle vi även prata om det vi inte pratat om på länge, att ta över produktionsmedlen i landet med hjälp av löntagarfonder och starka fackföreningar. Men snart tummade vi också på saker av mer helig karaktär. Mot 90-talet blev privat välfärd okej, 6 timmars arbetsdag slopades och den offentliga sektorn skars ner.

[blockquote author=”” pull=”pullleft”]Skotten i Ådalen har bytts mot skotten i Tensta. [/blockquote]

2006 gick makten till en borgerlig allians som kändes både ljus och fräsch. Det vi fick var dock inte lika fräscha. Vi ärvde både massarbetslöshet och en offentlig sektor som inte längre var sig lik. Under denna tidsperiod har världen drabbats av krig och humanitära katastrofer som vi ända hit till Sverige fått känna av. Ja, inga bomber då, men väl de människor som flytt både reaktionens bödlar i Daesh, flyganfall och bomber. Och ibland låter det ändå som om vi har det värst.

Nedskärningssverige gör sig påmint i våra förorter. Skotten i Ådalen har bytts mot skotten i Tensta. Och någonstans där är vi idag. En stängd dörr till folkets hem där både kelgrisar och styvbarn, för att referera till Per Albin Hansson, samsas om de smulor som finns kvar av det som ska föreställa vår gemensamma insats. Vårt arbete. Landet lagom går bra och bolagsskatten är låg. I april 2017 går SAP till kongress. Och än en gång är ojämlikheten vår största fiende.

Alexander Petersson, distriktsstyrelseledamot SSU Stockholm