Kata Nilsson: Kyrkovalet angår även mig som inte har rösträtt

”Jag är inte med i den föreningen”. Vid tillfällen när kyrkovalet kommit på tal har jag mött mer än en socialdemokrat som nästan stoltserat med att inte vara medlem i Svenska kyrkan. Kanske beror det på att svenskar i allmänhet inte är särskilt religiösa. Kanske handlar det om stolthet över att klippa något slags band till de förväntningar som traditioner lägger på oss. Kanske vill man bara verka lite tuff och egen. I grund och botten tror jag det används som en ursäkt för att slippa valarbeta.

Jag är inte medlem i Svenska kyrkan. Jag har inte aktivt gått ur, jag har aldrig varit medlem. Och eftersom jag aldrig varit medlem har steget att bli det känts mer kopplat till tro än vad jag känner mig bekväm i. Det är inte en rebellisk akt av mig, det har bara fått vara. Partiet, däremot, där gick jag med när jag var tretton år.

Jag vet inte om jag tror på någon gud och om det skulle finnas en tänker jag att hen ser att jag försöker vara en bra person och håller pärleporten på glänt ändå när min tid kommer. Men som jag ser det är frågor om livet efter detta och allsmäktiga gudar egentligen inte det mest relevanta. Vår tid på jorden handlar mycket mer om att skapa relationer, betala räkningar och fundera ut vad man ska äta till middag.

Genom Svenska kyrkan har jag utvecklat relationer. Jag och mina kompisar gick alla på fritidsverksamheten i Lugnviks kyrka i Östersund varje torsdag. Inte tänkte jag på Gud då, jag ville bara få vara med och leka. Och det fick jag, trots att jag inte var döpt och mina föräldrar inte var medlemmar. Genom Svenska kyrkan har otaliga människor fått hjälp, sådan hjälp som faktiskt kan påverka om man får ihop ekonomin och löser mat på bordet. Skulle det vara något jag inte bryr mig om bara för att jag inte är medlem?

Jag hann valarbeta för partiet i två svenska riksdagsval jag inte var röstberättigad till. 2006 då jag var tretton och 2010 då jag var sjutton. Samt norska val jag inte heller har rösträtt i. Skulle jag bara bry mig om de val jag själv har rösträtt i vore jag inte klok.

Det handlar om det här samhället. Om vår tid på jorden. Och huruvida vi ska ägna den tiden åt att skapa mer eller mindre solidaritet och jämlikhet. Det kräver samling kring den idén. Oavsett ålder, nationstillhörighet eller för den delen religion.

Så jag vill inte höra en enda socialdemokrat till säga att kyrkovalet inte angår den personen. Det är inte tufft att inte bry sig. Det är borgerligt skitsnack. Samhället är människans verk. Varenda liten pusselbit av det. Och däri ingår Svenska kyrkan.

Kata Nilsson är politisk redaktör på Piteå-Tidningen