Budgetstrid om tryggheten utmanar SD
Regeringens budget manifesterar ett paradigmskifte i svensk politik. Trygghetssystemen som Alliansen skar ned byggs åter ut.
Det skapar samtidigt en tydlig politisk konflikt inför budgetomröstningen och valet 2022.
8 september presenterade Stefan Löfven och socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi tillsammans med LO:s ordförande Susanna Gideonsson förslaget om höjt tak i sjukförsäkringen och möjlighet att fortsätta vara sjukskriven efter 365 dagar för att slutföra rehabilitering. Rimligare jobbkrav ska ställas på äldre sjukskrivna. Dessutom ska karensavdraget för kontaktyrken som vården och äldreomsorgen utredas. Tidigare har även insatser för att stoppa utförsäkringar presenterats.
– Det är genom utbildning och matchning som människor kommer i jobb inte genom att tryggheten monteras ned, säger Stefan Löfven.
– Det här är en bra dag för Sveriges löntagare. Sjukförsäkringen har länge varit politikens sorgebarn, säger Gideonsson.
Allt sedan 4 juni 2008 när riksdagen till borgerliga ledamöters applåder röstade igenom förändringen av sjukförsäkringen.
De sänkta ersättningsnivåerna och de skarpa tidsgränserna var Reinfeldts och Borgs alexanderhugg under Alliansåren. Skattesänkningarna på 130 miljarder finansierades. All kritik avfärdades som ”bidragspolitik”. Men utanförskapet minskade inte som utlovat, i stället ökade klyftorna.
– För sjuka för att jobba, men för friska för att få sjukpenning, sammanfattar Gideonsson.
Den ekonomiskpolitiska debatten dominerades tidigare av stramhet. Skattehöjningar var tabu. När nu Magdalena Andersson (S) lägger fram budgeten för valåret 2022 är det med 74 miljarder i satsningar – nästan dubbelt så stort reformutrymme som 2018 – men framför allt: förslag om att åter bygga ut trygghetssystemen.
Coronaerfarenheten har skapat politiska möjligheter trots parlamentariska begränsningar. De frågor som Alliansen vann valet på 2006 är nu en murbräcka mot det nya högeralternativet.
Förtidspensionen var en särskild måltavla för Alliansen. LO varnade 2006 för att var tredje pensionär därmed hotades av sänkt pension.
Nu har förslag om en så kallad ”trygghetspension” presenterats som fått inte minst Kommunal, som kampanjat för en ”Britt-Marie-pension”, att jubla. En ny sjukersättning för att utslitna arbetare som inte kan jobba till 65 ska slippa ta ut sin ordinarie pension och därmed minska den livet ut.
Sedan januariavtalet föll är det osäkert om regeringens budget går igenom riksdagen. Samtidigt förstärks nu skiljelinjerna. Ulf Kristersson (M) som var socialförsäkringsminister under Alliansen vill gå vidare med en ”bidragsreform”
Det handlar om att göra det svårare att kvalificera sig till trygghetssystemen, lättare att ramla ur och ett samlat ersättningstak. 4,8 miljarder ska M spara på sjukförsäkringen och en miljard på att höja trösklarna.
Den bortre tidsgränsen ska återinföras, ersättningen sänkas och en ny karensdag vid dag 15 och fler avtrappningar av ersättningen införas. Även nivån och taket i a-kassan ska sänkas och trappas av snabbare.
Trygghetsreformerna i budgeten skapar samtidigt problem för M-KD-SD-samarbetet.
– Sverigedemokraterna kommer att vara en garant för att en högerkonservativ regering inte överger principer som rättvis fördelning och ett genuint socialt ansvarstagande, förklarade Jimmie Åkesson i sitt sensommartal.
SD har lovat att höja taket i a-kassan och stärka sjukförsäkringen.
”Det är inte rimligt att människor hamnar på ruinens brant enbart för att de förlorar jobbet”, som Magnus Persson, arbetsmarknadspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna uttrycker det i Dagens Samhälle.
Men att Moderaterna skulle kompromissa bort detta är osannolikt. Det handlar om en ideologisk kärnfråga och en viktig budgetfinansiering.
–Jag vill skicka en uppmaning till övriga riksdagspartier. Lyssna till Sveriges 3,5 miljoner löntagare. Det politiska spelet kan inte vara viktigare än att den som blir sjuk faktiskt känner trygghet, säger LO:s ordförande Susanna Gideonsson.
Det är således inte riskfritt för SD att rösta på M-budgeten i höst. Det innebär att fälla förbättringar som en samlad fackföreningsrörelse jublar över.
Rollen som välfärdsgarant är då synad och skapar extra bränsle till den socialdemokratiska valrörelsen.