Annons:
Annons:

Anne-Marie Lindgren: Var försiktig med Stora Lösningar

En dyster, men inte helt försumbar, möjlighet är att Trump faktiskt väljs igen. Det är inte givet att ett Natomedlemskap i det läget är så fördelaktigt.

Det finns naturligtvis en hel del rent praktiska lärdomar att dra av coronakrisen. En del hade kunnat dras ändå. Exempelvis måste äldreomsorgen rustas upp. Beredskapslagren behöver byggas ut. Samordningen mellan regionerna i krislägen för vården behöver stärkas.

Och med allra största sannolikhet kräver det skattehöjningar. Ett centralt skäl till problem i äldreomsorgen och bristerna vad gäller beredskapslagring är ju nämligen otillräckliga ekonomiska resurser.

Men det finns också mer generella lärdomar att dra.

Coronapandemin innebar att Sverige med kort varsel hamnade i en ny och oprövad situation, där den existerande organisationen blev överbelastad och delvis visade sig ha brister. Ny kapacitet måste byggas upp utan att vi riktigt visste vad som skulle krävas av den. Det handlade över huvud taget om att navigera i okänd terräng, eftersom kunskaperna om det nya viruset av naturliga skäl var små.

De nu över två åren som gått sedan de första larmen kom kan i själva verket ses som en lång läroprocess. Det syns inte minst om man går tillbaka till debatten under våren 2020.

Den stora frågan då handlade om begränsade restriktioner och rekommendationer kontra nära nog total nedstängning – lockdown – av samhället. Sverige stack ut internationellt med den mjukare linje vi var ensamma om och kritiken var bitvis hård, både internationellt och nationellt. Tvärsäkerheten var stor att hårda nedstängningar var den säkraste, mest effektiva metoden att snabbt stoppa epidemien.

Idén var att om smittspridningen kunde minskas drastiskt skulle viruset helt enkelt inte få tillräckligt utrymme att överleva utan tyna bort.

Det stämde inte, visade det sig. Viruset återkom i en andra våg även i länder som stängt ner. Och sedan muterade det och smittade ännu lättare. Strategin med lockdown övergavs nästan överallt till förmån för mer selektiva restriktioner. Skadorna av nedstängningen visade sig bli större än vinsterna, och vinsterna mindre än vad man trott.

På tredje året efter pandemins utbrott redovisar Sverige enligt coronakommissionen betydligt lägre överdödlighet än många av de länder som inledningsvis stängde ner. Den som jämför dödsfallssiffrorna per miljon invånare finner att av Europas cirka 40 stater visar ca tre fjärdedelar högre siffror än Sverige – däribland många av de hårdaste restriktionsländerna.

Det här betyder förstås inte att allting alltid gjordes alldeles rätt, för visst förekom felbedömningar, både hos Folkhälsomyndigheten och ute i verksamheterna. Men det betyder att den inledande – tvärsäkra – idén om att man med ett enda hårt och bestämt slag kunde få bort viruset, den var en felbedömning.

Någon enhetslösning finns inte.

Här ligger en lärdom. När en uppdykande kris har effekter på flera olika plan, som i det här fallet sjukvården, äldreomsorgen, näringslivet, arbetsmiljön, skolan och en hel del till, så är det ett antal avvägningar som måste göras och flera målkonflikter som måste lösas. Någon enhetslösning finns inte.

De insikterna är värda att ta med till nästa krisartade förändring av läget. En förändring som redan har inträffat, alltså den förändring av vårt säkerhetspolitiska läge som följer av det ryska anfallet på Ukraina.

Också här kommer förslag på en Stor Lösning: Medlemskap i Nato.

Och naturligtvis, läget är inte detsamma som under kalla krigets dagar, där alliansfriheten var den sammantaget klokaste lösningen. Det finns klara skäl att ta upp en ny och förutsättningslös diskussion.

Men förutsättningslös betyder förstås också att utgångspunkten inte ska vara att Sverige faktiskt både bör och ska söka medlemskap…

Med en militär stormakt i omedelbar närhet, vars ledare som flera gånger genomfört territoriella, ofta brutala, erövringståg mot grannstater finns det givetvis starka argument för svensk anslutning till en större försvarsallians, som skydd mot denna obehaglige granne.

Men ett medlemskap i Nato innebär inte bara möjlighet till hjälp vid ett eventuellt anfall på Sverige. Det innebär också en förpliktelse att själva ge stöd om andra medlemsstater attackeras. Ett medlemskap är inte bara ett (visst) skydd mot krig i hemlandet, utan också en risk att dras in i krig någon annanstans.

Det skydd Nato erbjuder bygger på stöd från USA. USA:s beredskap i det avseendet kan komma att ändras drastiskt efter nästa presidentval. En dyster, men inte helt försumbar, möjlighet är att Trump faktiskt väljs igen. Det är inte givet att ett Natomedlemskap i det läget är så fördelaktigt.

Och om det nu är så att man har en otrevlig grannstat, som inte vill ha Natomedlemmar i närheten, så kan det ju hända att den får för sig att börja trakassera just sådana medlemmar. Inte genom rena militära attacker, för moderna krig kan föras med helt andra metoder, som på olika sätt kan verka destabiliserande eller utgiftskrävande – som cyberattacker, falska informationskampanjer, hot och skrämsel (drönare, u-båtar, återkommande kränkningar av luftrum).

Vi navigerar i okänd terräng. Det finns skäl att noga kartlägga den innan vi tar beslut om färdriktning.

Anne-Marie Lindgren