Marika Bjerstedt: Varför får kommuner bedriva hamnverksamhet men inte arbetsförmedling?
Kommunerna bör överta ansvaret för Arbetsförmedlingens verksamhet. Det är där kompetensen finns för att matcha arbetssökande mot det lokala näringslivets behov.
Som kommunpolitiker ifrågasätter jag vilken logik som ligger bakom ansvarsfördelningen mellan vad som ska vara statligt, regionalt och kommunalt. Ansvaret för arbetsmarknadsfrågor har av någon anledning placerats hos staten. Rimligtvis bör ansvar placeras hos den part som kan utföra uppgiften på det mest ändamålsenliga sättet. Men när staten misslyckas med sitt uppdrag hamnar notan oftast hos kommunen.
För samhället är arbetslöshet det allra största slöseriet, inte minst för kommunen som i slutet av ansvarskedjan får betala ut försörjningsstöd. Att kommuninvånare inte kan vara med och bidra genom egen försörjning är enormt kostsamt. Att barn inte får se sina föräldrar gå till jobbet minskar statistiskt deras egna möjligheter att som vuxna bli självförsörjande. Därför bekostar de flesta kommuner i Sverige egna verksamheter som ersätter det tomrum som arbetsförmedlingen lämnat efter sig. Den statliga myndigheten har nämligen genom en kraftigt nedskuren budget tvingats ändra sitt arbetssätt radikalt och minska sin närvaro i de flesta av landets kommuner. Som om arbetsmarknadsfrågor inte vore en kommunal angelägenhet.
I dag pågår en stor upphandling hos Arbetsförmedlingen inom området Rusta och matcha. Arbetssökande som står långt ifrån arbetsmarknaden ingår i ett valfrihetssystem där de själva ska vända sig till en privat så kallad KROM-aktör. Aktören får sedan betalt av Arbetsförmedlingen för varje deltagare som de lyckats föra närmare arbetsmarknaden genom matchning mot utbildning eller arbete. Ersättningen till KROM-aktören bygger på prestation, betalas ut i efterhand och är så låg att det är tveksamt om den räcker för att skapa verksamhet av god kvalitet.
Kommunen har samhällets förtroende att bedriva en av landets största hamnar, men alltså inte att rusta och matcha sina kommuninvånare med arbete och utbildning.
Flera kommuner har lämnat anbud på upphandlingen men ingen har ännu blivit godkänd, trots att framgångsrikt arbete redan utförs på arbetsmarknadsenheter runt om i landet. För kommunala skattepengar.
Det vore därför klokt att flytta över Arbetsförmedlingens ansvar till kommunerna. Ingen känner bättre till det lokala näringslivets struktur och behov av kompetens, liksom sina invånares behov. Även om kommuner hade kunnat bli aktörer som anlitas av Arbetsförmedlingen vore det verkligen att gå över ån efter vatten då kommunerna i praktiken redan gör jobbet.
Karlshamns kommun har överklagat Arbetsförmedlingens avslag på deras ansökan om att få bli KROM-aktör. Kommunen har samhällets förtroende att bedriva en av landets största hamnar, men alltså inte att rusta och matcha sina kommuninvånare med arbete och utbildning. Det ska bli spännande att följa utvecklingen.
Marika Bjerstedt är socionom och ordförande för Socialdemokraterna i Osby