Erik Nises: Arbetarklassen kan inte betala integrationsskulden

Borlänge är Sveriges mest segregerade mellanstora stad och landets näst mest segregerade kommun. Det beror enligt en masteruppsats från kulturgeografiska institutionen vid Uppsala universitet på att staden har en högre andel invånare med låg utbildning vilket beror på att vi hade en massa lediga lägenheter, vilket i sin tur beror på industrins utveckling.

Industrin behövde folk och det blev trångt och jävligt

Så här var det: industrin behövde kraft och vi hade forsar, så vi offrade stora miljö- och kulturvärden för industrin. Industrin behövde folk och det blev trångt och jävligt (enligt min seniore kompis Lennart var det inte förrän på 60-talet som Borlänge blev ett trivsamt samhälle) och ur den situationen uppstod arbetarrörelsen. Som snabbt fick makten och i symbios med de två stora industrierna byggde bostäder. I slutet av miljonprogrammets dagar rätt taskiga bostäder, ska villigt erkännas. Men de som flyttade in fick i alla fall jobb.

Bara några år efter att de sista miljonprogramskåkarna stod färdiga kom industrin på att de inte behövde lika många av oss längre och arbetslöshet blev ett påtagligt inslag i staden som byggts av arbetare. 90-talet var en pärs med sociala problem och uppseendeväckande kriminalitet.

i början av årtusendet hade vi nästan tvättat bort stämpeln som gangsterstad

Någon ökning av inflyttade skattebetalare kunde inte längre finansiera välfärdsutbyggnaden. Skatten höjdes. En tid av omställning tog vid. Högskolan byggdes ut, statliga verk flyttade in, handels- och servicesektorerna växte. Det gick ändå skapligt och i början av årtusendet hade vi nästan tvättat bort stämpeln som gangsterstad. Men 2004 fanns det fortfarande 250 tomma lägenheter i allmännyttan. Ett problem för fastighetsbolaget möjligen, men för Borlängeborna betydde det att man kunde få en lägenhet på dagen. Snart 20 år senare måste man köa ett decennium för en hyreslägenhet och priserna på bostadsrätter och villor har mer än fördubblats – vilket cementerar segregationen. Detta är högst reella effekter av det under lång tid alldeles för dåligt organiserade flyktingmottagandet.

Man kan, förstås, lite cyniskt säga att det ändå är bättre att det är knökfullt än halvtomt i kåkarna i stan. Men då måste man på ett närmast stureplansliberalt sätt ignorera barnfattigdomen, trångboddheten och de sociala problemen.

För den som köar för att kunna flytta hemi­från eller den som bor dåligt för att den inte har någon kompetens som efterfrågas är problemen inte av teoretiskt slag och vad som långsiktigt kan vara bra för BNP och välfärd är lätt att glömma när den dagliga notan ska betalas.

Sverige får en ny invandrings- och en integrationspolitik som bättre tar hänsyn till att människor ska ha rimliga chanser att trivas och bidra

Nu när Sverige får en ny invandrings- och en integrationspolitik som bättre tar hänsyn till att människor ska ha rimliga chanser att trivas och bidra så är det viktigt att inte glömma de kommuner som under mycket lång tid kommer att leva med effekterna av den gamla. Att borgerliga partier tyckte att det var bekvämt att socialdemokratiskt styrda industrikommuner med tomma lägenheter fick sköta integrationen är kanske naturligt. Men en socialdemokratisk regering måste lägga fram förslag för hur kostnaderna ska bäras solidariskt.

Det är orimligt att integrationsskulden ska betalas av arbetarklassen i Borlänge.

Ett sätt skulle kunna vara att staten tar större del av kostnaden för försörjningsstöd och utbildningsinsatser till långtidsarbetslösa (börja med att skicka de miljarder som Arbetsförmedlingen varje år lämnar tillbaks till statskassan för att de är så dåliga på sitt uppdrag). Det är orimligt att integrationsskulden ska betalas av arbetarklassen i Borlänge.

Erik Nises är ordförande för
Socialdemokraterna i Borlänge och
fd pressekreterare i regeringskansliet

Daniel Färm
Daniel Färm

Politisk redaktör

E-post: [email protected]

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera