Sabunis vägval – ingen rolig Norgehistoria

Norska tidningen Klassekampens opinionsundersökning 10 april är ingen rolig läsning för liberala Venstres partiledare Guri Melby, 1,9 procent.

I Sverige har Kristdemokraterna och nu även Liberalerna öppnat för att ta stöd av Sverigedemokraterna. I Norge rasar deras systerpartier i opinionen efter samarbetet med Fremskrittspartiet.

– Vad vi har sett i Norge är att det blir väldigt besvärligt för borgerliga mittenpartier att välja den vägen och ändå hålla sig relevanta, säger Ali Esbati (V) tidigare chef vid den norska tankesmedjan Manifest.

Många socialdemokrater tittar söderut och inspireras av det danska exemplet där en socialdemokrati med stram migrationspolitik och välfärdsreformer återtagit makten samtidigt som SD:s förebild Dansk Folkeparti rasat i opinionen.

Men det norska exemplet är kanske mer intressant ut ett dagsaktuellt svenskt politiskt perspektiv.

Här leder Høyres Erna Solberg sedan 2020 en regering lik den som Ulf Kristersson (M) vill bilda. Moderater, liberaler och kristdemokrater med stöd av främlingsfientliga högerpopulister.

– Jag har ju bott i Norge och under den tiden har liberala Venstre gått från att ha som identitet att vara en garant mot borgerligt samgående med Fremskrittspartiet till att ett antal år senare sitta i regering tillsammans med dem. Det blir väldigt svårt för många att förstå, säger riksdagsledamoten Ali Esbati (V).

Ali Esbati (V).

När Høyre 2013 tog in Fremskrittspartiet i regeringen markerade Venstre och Kristelig Folkeparti avstånd. Men 2018 anslöt sig först Venstre till regeringen och 2019, efter stor vånda och partiledarens avgång, även KrF.

Venstre får nu 1,9 procent och KrF 2,4 procent i en opinionsundersökning av Norfakta i tidningarna Klassekampen och Nationen 10 april.

Liberalerna är själv med och bidrar till ett politiskt landskap som missgynnar det egna partiet, menar Esbati. Ett där regeringsalternativen reduceras till för eller emot högerpopulismen och de partier som samverkar med ytterhögern tvingas in i ett legitimerande av den och dess främlingsfientliga krafter.

– Det blir nödvändigt att lägga väldigt mycket energi på att avdramatisera: ”Det inte är så himla farligt. FrP säger lite dumma saker ibland.” Det stärker den delen av högern, men det är inte framgångsrikt som hållning för partier med starkt socialt patos, säger Esbati.

– Samtidigt sker en politisk konvergens mellan den traditionella högern, den konservativa och liberala, och den högerradikala.

I Sverige genom att SD har tagit ett steg högerut i ekonomisk politik, samtidigt som borgerliga partier anpassar invandringsretoriken.

I Norge har Senterpartiet tjänat på utvecklingen och på rollen som ett alternativ mellan höger och vänster. Partiledaren Trygve Slagsvold Vedum nämns nu som en potentiell regeringsbildare. Det lär inte ha undgått Annie Lööf (C). Frågan är om det framgångskonceptet kan överföras till Sverige?

– Det kan man bara spekulera om. Men det som är viktigt är att det krävs ett tydligt ställningstagande gentemot de högerpopulistiska och främlingsfientliga krafterna. När man väl har tagit det så får man se vad man kan bygga för politiska konstellationer utifrån det. Det är den verkligheten vi har, säger Esbati.

Kommer den parlamentariska realiteten driva det svenska Centerpartiet mot mindre av nyliberalism? Det blir intressant att följa, funderar Esbati. Jens Stoltenbergs (AP) regering 2005–2013 var en koalition med Senterpartiet och Socialistisk Venstre.

För Arbeiderpartiet och Jonas Gahr Støre gäller det att återvinna förtroende. Norsk politik visar också på problemen för socialdemokratin i en tid av nya politiska skiljelinjer.

– Det finns fortfarande ett sug efter socialdemokratisk politik, frågan är om socialdemokratiska partier förmår var tydliga och trovärdiga exponenter för den politiken, säger Ali Esbati (V) vars norska partikollegor i SV fick 9,8 procent i Norfakta/Klassekampen.

Kommer Moderaterna efter norsk modell ta in SD i regeringen? Är Norges politiska verklighet ens överförbar till Sverige?

Invändningarna brukar vara att  jämförelsen haltar på grund av att Fremskrittspartiet har andra ideologiska rötter än SD.

– Det finns stora skillnader mellan Fremskrittspartiet och SD, medger Ali Esbati.

– Men det är viktigt att förstå att Fremskrittspartiet ockuperar samma utrymme i den politiska terrängen – samma typ av frågor och sättet att etnifiera alla, både verkliga och föreställda, sociala problem. Samtidigt som man bedriver en ekonomisk politik som gynnar de mest besuttna.

Norge går till val 13 september, ett år före Sverige.