Enligt myten strödde romarna salt i jorden när de besegrade Kartago och rev staden – för att ingen skulle kunna bo eller odla något där ens i framtiden.
I dag står Sverige inför vår hittills största och allvarligaste utmaning: klimatförändringarna. Enligt Klimatpolitiska rådet är de hittillsvarande – ändå mycket ambitiösa – svenska klimatinsatserna inte tillräckliga.
I jakten på lösningar behöver vi vända på varenda sten. Då ska man inte medvetet förstöra sådant som kan bidra till en jobb-, tillväxt- och välfärdsvänlig omställning.
Ändå håller statliga Vattenfall genom så kallad hårddekontaminering på att totalförstöra de två kärnkraftsanläggningar som nyligen har stängts för ordinarie drift. Syftet tycks vara att ingen någonsin ska kunna återuppta produktion av kärnkraftsel där igen. Vattenfall behandlar Ringhals som Kartago.
Det är olyckligt. Det är nu hög tid att diskutera hur svensk kärnkraft kan bidra till att stärka klimatomställningen, och hur dessa anläggningar skulle kunna användas framöver.
Inte genom att bygga nya stora kärnkraftverk med den hittillsvarande kärnteknologin. Utan genom att förlänga livslängden och förnya användandet av befintliga anläggningar samt behålla befintlig kärnkraftskompetens. Det behövs som en brygga över till den nya fjärde generationens säkrare och mer effektiva kärnkraft som håller på att utvecklas runt om i världen. Om vi prioriterade forskning och utveckling av denna teknologi, som redan finns i Kina, så skulle den kunna vara på plats här innan dagens återstående kärnkraftsreaktorer har tjänat ut.
Exempelvis skulle Chalmers och Vattenfall kunna använda en av Ringhalsanläggningarna som en test- och utvecklingsanläggning för svensk fjärdegenerationskärnkraft. Den andra skulle kunna bli reservkraft de kalla perioder på vintrarna då vi annars behöver använda kolkraft.
Men då kan vi inte förstöra Ringhals 1 och 2 – även om den hittillsvarande löpande elproduktionen har upphört.
För även om Sverige i dag har ett elöverskott större delen av året, så kan det ändras framöver. Det finns därför flera skäl att åtminstone skapa rådrum för att göra en gedigen analys av kärnkraftens potential att bidra till klimatomställningen:
1. Befintlig kärnkraft är kostnadseffektiv, klimatneutral, planerbar – och producerar el i de delar av landet där behoven är som störst: i södra Sverige.
2. Utvecklande och produktion av viktiga klimatlösningar som batteriteknologi och lagring av koldioxid kräver mycket el.
3. Det är inte helt osannolikt att dagens prognoser av det ökade behovet av el för att klara elektrifieringen av transportsektorn är en underskattning.
4. En hög elproduktion skapar en press nedåt på elpriserna. Det är bra för konsumenter och industri.
5. Det är av såväl säkerhets- som klimatskäl bättre om länder som Tyskland importerar svensk kärnkraftsel än gör sig beroende av rysk fossilgas.
6. Vad händer om det uppstår omfattande problem med de förnybara energikällorna, exempelvis med livslängd på och kostnad för att byta turbiner på alla vindkraftverk?
Nu behöver vi rådrum för att analysera hur kärnkraft kan bidra till klimatomställningen också framöver. Därför bör inte Ringhals 1 och 2 totalförstöras. För just nu är klimatet viktigare än allt annat.
Daniel Färm är vd och politisk redaktör för Aktuellt i Politiken
