Veronica Palm: Lyft in tänderna som en del av kroppen

Alla vet att det är dyrt att gå till tandläkaren. Om du har otur och stora vårdbehov kan det kosta riktigt mycket pengar. I förra veckan överlämnade jag SOU 2021:8 ”När behovet får styra – ett tandvårdssystem för en mer jämlik tandhälsa” till socialminister Lena Hallengren. En mer är tusen sidor lång utredning på knappa två kilo och med en räcka förslag för förbättringar i tandvårdssystemet.

det finns stora socialekonomiska skillnader i tandhälsa

Utredningen konstaterar att tandhälsan i Sverige är god och att olikheterna minskar, men också att det finns stora socialekonomiska skillnader i tandhälsa. På samma sätt som att klasstillhörighet påverkar förekomsten av cancer, hjärt-kärlsjukdomar och att fattigt folk löper större risk att dö i förtid. Dessutom pekar utredningen på att växande ekonomiska klyftor i samhället i kombination med höga egenavgifter för tandvård befäster ojämlikhet i tandhälsa.

Inom befintlig budgetram föreslår utredningen bland annat avskaffande av det allmänna tandvårdsbidraget, ATB, till förmån för en individuellt baserad tandhälsoplan som bygger på varje patients risk för ohälsa i munnen. Utifrån det kommer vissa av oss att kallas mer sällan till tandläkaren, kanske vart tredje år för en undersökning. Medan den som har stora behov kommer att gå oftare, varje år och med mellanliggande besök hos tandhygienist.

Besök enligt tandhälsoplanen kommer att innehålla undersökning och viss förebyggande tandvård och kosta 200 kronor för patienten. Ett snillrikt sätt att styra de begränsade resurserna dit behoven finns. Extra finurligt med modellen är att den sänker trösklarna in till tandvården för den med stora behov. Då kan problem upptäckas och åtgärdas innan de blir stor, besvärliga och dyra. För den som ändå behöver kostsamma repetitiva åtgärder finns dagens högkostnadsskydd kvar.

Tandhälsoplan och behovsstyrda resurser kommer att göra skillnad. Det kommer öka jämlikheten. Men det puttar inte ut elefanten ”Varför är det så dyrt att laga en tand, men inte ett knä?” ur rummet.

Även om utredningen inte kan presentera finansierade förslag på att sänka patentkostnaderna ner till nivå med hälso- och sjukvården så har vi räknat på det. Det vore oansvarigt att inte ge regeringen ett underlag för att lyfta in tänderna i kroppen och göra tandvården till en del av den gemensamt finansierade välfärden.

Vi redovisar olika uträkningar kring hur högkostnadsskyddet för tandvård kan sänkas. Det mest kostsamma för staten är en hundraprocentig subvention på alla kostnader över 1 200 kronor under en tolvmånadersperiod, alltså i princip så som det i dag fungerar i hälso- och sjukhusvårdens öppenvård. Med en statisk beräkning skulle tandvården med det förslaget behöva ett årligt tillskott på 6,5 miljarder kronor. Det är mycket pengar, men inte de astronomiska summor som florerat i debatten tidigare. Det är faktiskt görbart.

Att göra mer åt de höga kostnaderna i tandvården än vad dagens budgetram tillåter har den stora fördelen att det inte bara finns ett behov, det finns också en utbredd folklig förståelse för det problem som en större tandvårdsreform skulle svara på. Så varsågod: Här finns chansen att både göra något bra och lyfta in en viktig fråga i den lite trista politiska debatt landet drabbats av.

Veronica Palm är debattör, författare, föreläsare och tidigare riksdagsledamot

Ledarskribent
Ledarskribent

E-post: [email protected] Telefon: 08-700 26 00 Adress: AiP, 105 60 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 68, Stockholm

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera