Bättre med sans och balans än hot om att bryta samarbetet

I samarbeten gäller det att vara lyhörd – men samtidigt stå upp för det som man själv tycker. Politiska samarbeten bygger på att det finns tillräckligt förtroende för att alla parter ska tycka att det är värt att fortsätta verka tillsammans. Men man måste också bedöma läget utifrån sin egen styrka, hur de övriga i samarbetet kan reagera samt den övergripande politiska situationen i landet. Det är bra att såväl regeringen som Liberalerna nu har börjat mjuka upp tonläget kring hotet att bryta regeringssamarbetet. För Liberalernas hot om att bryta januariavtalet ställer annars ett antal frågor på sin spets:

Den som tror att Socialdemokraterna skulle fortsätta att styra landet på en högerbudget signerad M, KD och SD resten av mandatperioden tror fel.

  • Är makten så viktig för Socialdemokraterna att de är beredda att göra vad som helst för att behålla den? Nej. Makt är viktigt för alla som vill förändra samhället. Det innebär att alla partier strävar efter makt. Det ligger i sakens natur. Men socialdemokratin lever efter den devis som bland andra Ingvar Carlsson och Göran Persson aviserade: makten är till låns och vi ska alltid ha lätt packning. Om förutsättningarna för att förändra landet i rätt riktning försvinner så ska ingen tveka om att Socialdemokraterna är beredda att ta frågan till väljarna igen. Den som tror att Socialdemokraterna skulle fortsätta att styra landet på en högerbudget signerad M, KD och SD resten av mandatperioden tror fel. Löfven har tidigare visat att han är beredd att gå till extraval hellre än att styra på en högerbudget.

  • Hur rimligt är det att ens komma på tanken att bryta samarbetet på en marginell politisk fråga – humanitär skyddsgrund? I den svåra migrationspolitiken står Liberalerna och Socialdemokraterna kanske närmast varandra, mellan mer migrationsliberala C, MP och V – och högerpartiernas “släng-ut-invandrare”-linje. Det blir därför mycket märkligt att hota att bryta samarbetet på just den punkten.


    En begränsad humanitär skyddsgrund är knappast en fråga av sådan betydelse att den skulle vara en kabinettsfråga.

    En humanitär skyddsgrund är dessutom en relativt marginell fråga. Den kommer knappast ha den avgörande budgetpåverkan som Liberalerna påstår att den skulle få. Jag hade för egen del kanske kunnat leva utan det förslag som nu är lagt. Men jag kan ärligt talat också leva med det. En begränsad humanitär skyddsgrund är knappast en fråga av sådan betydelse att den skulle vara en kabinettsfråga.

    Humanitär skyddsgrund handlar om att i mycket ömmande skäl och där personen redan befinner sig i Sverige, redan har fått tillfällig asyl, och har hunnit skaffa sig en särskild anknytning till Sverige kunna bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl. Migrationsverkets bedömning är att det inte skulle innebär att fler söker sig till Sverige. Det ger inte på något sätt carte blanche för alla i världen som har ömmande skäl att få komma till och stanna i Sverige. Däremot slipper vi ett fåtal i sanning hjärtskärande situationer när det gäller personer som redan befinner sig i Sverige och har fått en särskild anknytning till vårt land.

    Detta är dock inget som kommer att kunna användas i det stora flertalet asylärenden i Sverige. Tvärtom. Det finns nu en mycket bred samsyn om behovet av att hålla fast vid de senaste årens strama migrationspolitik, som skapar förutsättningar för mer ordning och reda i migrationen, och att invandringen till Sverige i större utsträckning kan kopplas till våra integrationsförutsättningar.

  • Det är bra att signalerna från såväl Morgan Johansson (S) som Fredrik Malm (L) nu handlar om att alla behöver ta ett steg tillbaka och ta ett djupt andetag. Det är lätt att det slängs i dörrar och att fler intar ett högt tonläge i pressade situationer. Alla förstår att detta beror mer på Liberalernas kräftgång i opinionen än på verklig upprördhet över sakfrågan.

    Men det gör inte grundorsaken mindre viktig för Liberalerna. Det är ingen hemlighet att många socialdemokrater anser att några av de punkter som Liberalerna har drivit igenom i regeringssamarbetet – exempelvis slopandet av värnskatten – drar i helt fel riktning.


    det finns också flera punkter där Liberalerna kan spela en viktig roll framöver:

    Men det finns också flera punkter där Liberalerna kan spela en viktig roll framöver: från hur staten kan ta ett ökat ansvar för en likvärdig skola till höga ambitioner i EU och integrationen. Genom att uppvisa framgångar på dessa och andra områden kan Liberalerna visa att man har gjort ordentliga avtryck.
     

  • Är gräset grönare på andra sidan? Och vilken fallhöjd har man om man redan är under isen? Alla inser att socialdemokratin och liberalismen inte har samma idégrund. Men genom att se på regeringssamarbetet som en politikens motsvarighet till Saltjöbadsavtalet har Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna visat att de kan ta ansvar för Sverige. Om Liberalerna skulle “byta sida” och gå över till högerblocket skulle sannolikt två saker inträffa:

    a) De skulle märka att det redan är väldigt trångt med tre andra partier som vill profilera sig genom att vara hårdare än hårdast mot invandrare. Det skulle leda till ökad kannibalisering på högerkanten, som det är långt ifrån säkert att ett redan kraftigt försvagat parti skulle överleva.

    b) De skulle riskera att tappa halva sitt redan allt för låga väljarstöd, eftersom få socialliberaler skulle vilja följa med på ett samarbete som involverar Sverigedemokraterna.

  • Det är som sagt var bra att tonläget nu dämpas. För detta är knappast rätt tid att försätta Sverige i en allvarlig regeringskris. Vem vill ta på sig ansvaret för att ha tvingat Sverige in i extraval mitt under den svåraste krisen sedan andra världskriget? Hur skulle ett val ens se ut mitt under en pandemi? Om det är något som januarisamarbetet har visat så är det att det klarar av att hantera en svår kris. Aldrig tidigare har så långtgående politiska beslut fattats. Aldrig tidigare har så omfattande ekonomiska resurser tillgängliggjorts. Liberalerna är en del av detta. Det kan de vara stolta över. Så att i detta läge kasta in landet i en politisk kris ovanpå pandemin och den ekonomiska krisen vore mycket allvarligt. 

Det är viktigt att vara rakryggad och stå för det man tror på. Men det är också viktigt att ta ansvar och inte agera på ett sätt som försätter landet i kaos. 

Nu är tid för sans och balans. Nu är tid för ansvar. Nu är tid för att återuppbygga förtroende för varandra. Det förtjänar Sverige.