Alliansen glömde gängkriminaliteten

Alliansen presenterar sitt valmanifest 2010. Foto: Jan Söderström/AiP

Det här är en nyhetstext. Det Aktuellt i Politikens nyhetsredaktion publicerar i tidning, på webb, i appar och i e-tidning ska vara relevant, sant, bekräftat och hålla hög kvalité. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Hur kan man skriva ett 73-punktersprogram och inte ha med kampen mot den organiserade brottsligheten? Den frågan ställer Ulf Kristersson (M). 

Alliansen skrev ett helt valmanifest utan att nämna gängkriminaliteten.

Polisen vill att samhället samlas i kampen mot gängbrottsligheten. Men politiskt är det svårt att få till en bred uppgörelse, eftersom det finns röster att vinna.

Ett exempel på det gav moderatledaren i riksdagens partiledardebatt.

– Stefan Löfven tittar inte upp och ut över Sverige. Han tittar ned i ett avtal med 73 punkter. Ingen av de punkterna handlar om att krossa den organiserade brottsligheten. Hur är det ens möjligt att skriva 73 punkter svensk politik och missa kriminaliteten?

Svaret är att regeringens insatser mot den organiserade brottsligheten ligger utanför de 73 punkterna i januariavtalet. De återfinns i stället i det 34-punktsprogram som sjösattes 2019.

Men Ulf Kristerssons fråga är ändå relevant. Att skriva ett politiskt program för en hel mandatperiod utan den grova kriminaliteten, det var faktiskt vad Alliansen gjorde 2010 i sitt valmanifest – 48 sidor utan ett enda ord om gängbrottsligheten.

Alliansens listade satsningar på allt från kontakt med unga brottslingar, över minskad alkoholkonsumtion till bättre it-kompetens. Andra frågor som prioriterades var familjens ansvar, civilkurage, korta handläggningstider och att utreda polisens organisation. Men inte kampen mot den organiserade brottsligheten.

Tvärtom skrev Alliansen att det var straffsatserna för ”övriga brott” som behövde prioriteras.

Brutaliteten i skjutningarna har skruvats upp de senaste åren. Men gängkriminaliteten var en stor fråga redan 2010.

– Det här är den viktigaste kriminalpolitiska frågan. Det är fruktansvärt pinsamt, sa förre justitieministern Thomas Bodström (S) till AiP när han 2010 kommenterade Alliansens valmanifest.

Den rödgröna valplattformen 2010 var kortfattad om rättspolitiken. Den inleddes dock med: ”Ta upp kampen mot den organiserade brottsligheten.”

Ulf Kristersson säger nu i SR Ekots lördagsintervju att han inte kan lova att skjutningarna tar slut snabbt vid ett maktskifte. Det kommer att ta år.

– Självklart inte, det förstår ju alla. Allting man gör måste man göra länge och uthålligt.

Varför genomförde då inte Alliansen mer i regeringsställning?

– Jag tror att de flesta är överens om att det här har eskalerat efter hand. Det fanns garanterat kriminella gäng 2011–2012. Men alla vi som var med då tyckte inte att det var ett uppenbart och lika stort samhällsproblem, säger Kristersson till SR.

Jo, många såg det som ett uppenbart samhällsproblem. I mars 2010 överlämnade Stockholms länspolismästare Carin Götblad en utredning till justitieminister Beatrice Ask (M) med förslag på insatser för att förhindra att ungdomar söker sig till kriminella gäng. Där slog Götblad fast att:

”Kriminella grupperingar… har alltmer kommit att framstå som ett påtagligt samhällsproblem.”

Götblad föreslog mer förebyggande sociala insatser. Detta kom samtidigt som Ulf Kristersson, som socialborgarråd i Stockholm, skurit ned just på det området under fyra år.

Enligt Götblad fanns det 2010 5 000 unga män som riskerade att dras in i grov brottslighet. Nyligen förklarade biträdande rikspolischef Mats Löfving att det i dag 2020 finns just ”5 000 medlemmar i kriminella nätverk i utsatta områden som är beredda att skjuta andra”.

Oppositionen anklagar nu regeringen för att ha vaknat sent och göra för lite. Regeringen hänvisar till historiskt omfattande insatser med 1 000 nya poliser och ett 50-tal lagskärpningar.

Ulf Kristersson säger att åtgärderna i 34-punktsprogrammet är bra, men inte tillräckliga och att viktiga förslag sitter fast i utredningar. En argumentation som inte hänger ihop, enligt inrikesminister Mikael Damberg (S).

– Anledningen till att vi lägger fram förslag som inte kan genomföras just nu är att vi vill ha nya förslag på bordet och mer lagstiftning. Hade vi haft ett program där det inte behövs lagstiftning hade det inte behövts utredningar. Hade utredningar redan funnits hade vi kunnat plocka fram dem. De fanns inte där, säger Damberg.

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera