Forskare: Demokratin är på tillbakagång

Staffan I Lindberg är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Han oroas över vad som händer med demokratin i vissa länder efter månader av ”inlåsning” under pandemin. Foto: Henrik Wingborg

Under många år har antalet demokratier i världen minskat, visar data från Varieties of Democracy (V-Dem). Ökad ojämlikhet i spåren av en ekonomisk liberaliseringsvåg är en av förklaringarna, enligt V-Dem institutes föreståndare Staffan I Lindberg, professor i statsvetenskap. Att det sedan kom en pandemi som begränsar människors möjligheter att gå ut och protestera mot auktoritära regimer förvärrar läget än mer.

Staffan I Lindberg är professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och föreståndare för forskningsinstitutet V-Dem Institute. V-Dem är världens största samhällsvetenskapliga samverkansprogram för forskning. Över 3 000 forskare och andra experter från 180 länder är involverade i att mäta demokratins olika aspekter på detaljerad nivå för i princip alla världens länder. Tidsserierna är långa och det finns data från de flesta länder från år 1900 och framåt. Det finns totalt 28 miljoner data om demokrati och mänskliga rättigheter.

Varje år kommer V-Dem med Demokratirapporten. Årets kom i slutet av mars. Resultaten är intressanta, men skrämmande.

– Den våg av av-demokratisering, autokratisering, som vi sett pågå under en tid accelererade ganska rejält 2019. Det har gått åt fel håll under ganska lång tid, men 2019 var ett särdeles dåligt år för demokratin i världen, säger Staffan I Lindberg.

Det betyder att demokratierna i världen nu är i minoritet för första gången på mycket länge. Det innebär dessutom att en tredjedel av jordens befolkning, 2,6 miljarder människor, finns i länder som är i en period av autokratisering.

– Det gäller alltifrån länder som Indien med 1,3 miljarder människor under premiärminister Narendra Modi, till Turkiet som upphörde att vara en demokrati redan för fem år sedan, men där det fortfarande blir sämre. Eller Ungern som i våra mätningar upphörde att vara en demokrati 2018 och nu är vad vi kallar en elektoral autokrati.

Det senare innebär att man håller flerpartival och formellt sett har institutioner som är demokratiska, men praktiken, som medier och yttrandefrihet, inte är tillräckligt god längre för att man ska kunna kallas demokrati.

– Det här är läget redan innan covid-19-pandemin, så det är en ganska oroande bild av världen, säger Staffan I Lindberg.

Som ytterligare ett exempel nämner han Latinamerika där tidigare demokratier är tillbaka på nivåer som vi inte sett sedan början av 1990-talet. Länder har alltså kastats tillbaka 30 år i tiden.

– Tyvärr sker detta över hela världen. USA är nu också inkluderat. Där har det gått så långt att svängningarna är statistiskt säkerställda. Inte bara mina kollegor där, utan även journalister, oroar sig nu för om man ska kunna genomföra ett fritt och rättvist val i höst.

Förändringen i världen började lite krypande för cirka 20 år sedan. Men man ser inte den här typen av förändringar förrän efter ett litet tag, berättar Staffan I Lindberg.

– Ingen såg detta förrän för knappt tio år sedan, runt 2012. Det är egentligen först de senaste tre till fyra åren som man har uppmärksammat detta ordentligt. Datan vi på V-Dem nu har är mycket mer detaljerad än de källor som fanns då, så när vi nu i efterhand tittar tillbaka kan vi se att det började då.

Varför ser vi en sådan nedgång för demokratin runt om i världen?

– Det är den stora frågan. Det är lite tidigt att svara på detta, men man kan utan tvivel urskilja potentiella samverkande faktorer. Den tredje vågens demokratisering i Spanien och Portugal på 70-talet som spred sig till Latinamerika och så småningom ledde till murens och Sovjetunionens fall och sedan tog sig vidare till stora delar av Afrika och Asien, drog med sig även länder som inte hade alla förutsättningar att bli demokratier eller att behålla en demokrati.

Staffan I Lindberg menar att en del länder som var lite ”fragila” följde med på köpet och efter en viss tid börjar de falla tillbaka. Detta skulle kunna vara en delförklaring, en naturlig avmattning helt enkelt.

Andra förklaringar kan vara en ökande ojämlikhet. Den ekonomiska liberaliseringsvågen på 80–90-talen med nyliberal ekonomisk politik svepte över stora delar av världen.

– Mycket av det behövdes säkert. Det fanns en stelhet i de ekonomiska och politiska systemen, men i många länder gick det mycket långt. Men när man liberaliserat och privatiserat i så stor utsträckning har man minskat omfånget för det demokratiska beslutsfattandet. Politikerna har genom detta avsagt sig mycket av sin makt, säger Staffan I Lindberg.

Politiken blir helt enkelt mindre relevant eftersom vad som kan beslutas politiskt blir mindre. Dessutom leder detta till att mer av ansvaret hamnar på den enskilde individen.

– Det var ju avsikten ideologiskt för många, men det gör människor mycket mer utsatta. Mina individuella val får ju konsekvenser inte bara för mitt liv, utan även för mina barns och mina föräldrars väl och ve. Detta tror jag gör folk mer maktlösa och rädda, och rädsla är en väldigt farlig politisk kraft.

Det finns, enligt Staffan I Lindberg, en påtaglig korrelation mellan extremt neoliberala reformer och ökat stöd för mer auktoritära rörelser och partier.

Situationen kompliceras ytterligare av att Ryssland och Kina, två stora makter, aktivt försöker underminera demokratin. Ryssland sår split och oreda, ökar polariseringen och undergräver förtroendet för institutioner. Plus försöker påverka val.

– Putin tycker det är mycket bättre med auktoritära system och dessutom vill han gärna att hela EU och Nato faller samman. Kina strävar efter herravälde i världen och gör allt i sin makt för att underminera demokratins legitimitet och till och med ger sig på journalister i Sverige! Det är enormt radikalt. Lägg till det Saudiarabien som sedan mitten av 80-talet aktivt spridit sin mycket extrema salafistiska version av islam över världen.

Är denna häxbrygd även ett hot mot mer robusta demokratier som den svenska?

– Ja, lite mer långsiktigt. Naturligtvis oroar jag inte mig för demokratins överlevnad i Sverige de närmsta åren. Men bara det faktum att vi i dag talar om att demokratins överlevnad i USA kan vara hotad, det säger lite om hur långt det har gått.

Det här var egentligen situationen redan innan covid-19, men hur påverkar pandemin som nu drar fram över världen?

– Vi vet att den redan har påverkat demokratin långsiktigt negativt i en rad länder. Ungern är det tydligaste exemplet som ligger nära oss. Orbán och hans regering har i princip oinskränkt makt så länge de tycker det är befogat med hänvisning till covid-19. Det finns inget slutdatum.

V-Dem har gjort en första datainsamling för att mäta vilken grad av risk vidtagna åtgärder är för demokratin långsiktigt. Den visar på hög risk i 48 länder. Dessutom har över 100 länder infört undantagstillstånd eller undantagslagstiftning av olika slag.

– Vi vet från forskningen att införandet av undantagstillstånd har ett väldigt starkt samband med att det inom de närmsta åren sker en underminering av demokratin eller i värsta fall att den avskaffas, säger Staffan I Lindberg.

Det sker även i demokratier att undantagslagar förlängs och finns kvar under lång tid. Staffan I Lindberg nämner Israel 1967, Storbritannien med hänvisning till Nordirland under 70-talet, amerikanska Patriot Act efter 11 september och Frankrike efter Charlie Hebdo-attackerna.

– När det gäller folksamlingar till exempel så är det väldigt fundamentala rättigheter som man begränsar. En del kan så klart vara motiverat när man har en stor smittspridning i ett land om man gör det under begränsad tid. Men det är drakoniska åtgärder.

Han tycker att man kan fråga sig hur farligt viruset är för individen. Det har snarare handlat om att skydda sjukvårdssystemen. Medan ett totalt utegångsförbud som det Frankrike införde där det krävdes papper för att få befinna sig på gatan slår mot individen.

– Det är ju en bild som påminner om hur det såg ut i Chile efter Pinochets kupp 1973. Hur kommer det att se ut i Frankrike om Le Pen kommer till makten om några år?

Han menar att tillvänjningen vid att acceptera den här typen av beslut är farlig. Frågan vi hela tiden måste ställa oss är om åtgärderna är proportionerliga.

– Jag tycker att vi sett många åtgärder i Europa under pandemin som mer handlar om att visa sig som en stark ledare i en period då människor är rädda. Men för drastiska åtgärder gör snarare människor mer rädda, säger Staffan I Lindberg.

Samtidigt med en stark nedgång för demokratin har vi sett flera frihetliga rörelser över hela världen, till exempel i Hongkong, under förra året.

Vad hände med de rörelserna när corona och restriktionerna i svallvågorna av pandemin slog till?

– De har kvävts. 2019 var fantastiskt på så sätt att trots att vi såg den här tillbakagången för demokratin i världen, fanns det en respons. 44 procent av världens länder hade en mobilisering och protester för demokratin. Libanon, Chile och inte minst i Sudan där man lyckades göra sig av med en regim som suttit i över 30 år. Fredliga protester där även kvinnor hade ledande roller. Det var fantastiskt!

V-Dems data visar att samtidigt som autokratiseringen ökat har också de folkliga protesterna för demokrati ökat. Han menar att det är en mycket tydlig indikation på att människor över världen föredrar demokrati före andra system. Att då mötes- och demonstrationsfrihet begränsas är allvarligt.

– Om de prodemokratiska krafterna finns kvar, och kanske är ännu starkare efter månaders ”inlåsning” återstår att se, säger Staffan I Lindberg.