Erik Nises: Marknaden kan aldrig förstå människovärdet

Det här är en ledartext. Ledartexter är skrivna av Aktuellt i Politikens redaktion. Här kan du läsa mer om hur vi arbetar: aip.nu/om-aip-media

Den svenska jämlikheten har gått åt skogen. Därför tillsatte regeringen en kommission som nu presenterat ett betänkande med det missvisande namnet ”En gemensam angelägenhet”. För som svar gick Liberalerna ut och krävde skattesänkningar för 30 miljarder.

Uppgiften att försvara en politik som går helt på tvärs med expertkommissionens förslag föll på deras ekonomisk-politiske talesperson som gjorde en liten video. I ett försök att håna, antar jag, oss som vill omfördela mer från rik till fattig, la han in en bild på hammaren och skäran i videon och pekade på kommunistsymbolen när han sa att det finns ”vissa” som tror att statskassan blir mindre om man tar in mindre skatt. Att han kommuniststämplar i princip all ekonomisk expertis i landet spelar tydligen mindre roll i ett läge där skämda talepunkter ska sälja utgången politik.

Det är bara att inse att ansvaret för en seriös diskussion om ojämlikheten vilar ensamt på Socialdemokraterna. Så här kommer ett försök:

År 2007 fanns i Sverige cirka 60 000 personer som varit arbetslösa i mer än två år. Många hade varit arbetslösa i över sju år med små avbrott för subventionerade anställningar och kortare kurser. Redan före coronapandemin i år hade den gruppen växt till mer än det dubbla, drygt 130 000 personer. Detta trots att den totala arbetslösheten sjönk mellan 2014 och 2019.

Man kan alltså säga att långtidsarbetslösheten har bitit sig fast i Sverige.

I kommunerna syns en utveckling som hör i hop med detta: kostnaderna för försörjningsstöd ökar och antalet som är långsiktigt beroende av bidraget växer. I Borlänge berättar socialchefen att ungefär 10 procent av dem som fick bistånd behövde hjälp i tio månader eller mer i början av 90-talet. I dag är den kategorin över 60 procent. Samtidigt har ungefär lika stor andel ingen annan problematik än att de blir bortvalda av arbetsgivare och saknar a-kassa. Bland övriga finns många med funktionsnedsättning och de som blivit nollklassade: alltså folk som är för sjuka för att jobba men inte har haft någon inkomst att basera en sjukförsäkring på.

Tre huvudfaktorer kan pekas ut i utvecklingen. Snabba omvandlingar på arbetsmarknaden, hårda åtstramningar i försäkringssystemen och den snabba inflyttningen av ett stort antal människor som inte har haft tillgång till utbildning som motsvarar kraven på svensk arbetsmarknad.

Alla borgerliga försök att med hjälp av sämre löner, socialförsäkringar och arbetstrygghet stimulera fram tillräckligt många enkla jobb i privat sektor har misslyckats. Högerns drömmar om att fattiga putsar skor i stället för att ingå i försäkringssystemen förblir lyckligtvis fantasier.

Marknaden väljer i dag bort ett betydande antal människor i vårt land trots att arbetsgivare fått allt större problem att hitta kvalificerad arbetskraft. Det första svaret på problemet är att omfördela genom utbildning. Men det är också uppenbart att det inte räckt för att minska antalet människor som marginaliseras i vårt ekonomiska system. Klart man får vara beredd att kämpa som människa. Men den kampen ska vara rättvis och det är ociviliserat att straffa den som misslyckas med fattigdom och förnedring.

Det krävs förändringar i sjukförsäkringen, pensionssystemet, migrationspolitiken och att vi släpper motviljan att använda den offentliga sektorn för att ta till vara på det människovärde som marknaden aldrig kan förstå. Eftersom det uppenbarligen inte går att prata om frågan med de partier vi måste samarbeta med får vi ta diskussionen med väljarna inför nästa val. Det kan bli den bästa valrörelsen på länge.

Erik Nises är ordförande i Forssa S-förening, Borlänge, och fd pressekreterare i regeringskansliet

Ledarskribent
Ledarskribent

E-post: [email protected] Telefon: 08-700 26 00 Adress: AiP, 105 60 Stockholm Besöksadress: Sveavägen 68, Stockholm

Inga kommentarer än

Det är ej möjligt att kommentera